20 november, 2018

Barns minnen från tidigare liv: Pojken som hörsammade sin mors böner


Barn som säger sig minnas tidigare liv finns i otaliga länder och kulturer, även USA och Europa. I flertalet fall rör det som om barn i 2–4-årsåldern som under tre-fyra års tid identifierar sig med en avliden person. Leg. psykologen Göran B. Johannesson presenterar här ett fall där lille Patrick påstår sig levt tidigare som sin mors förstfödde, vilken dog vid två års ålder.

TEXT: GÖRAN B. JOHANNESSON
FOTO: Pixabay.com och you tube

Dessa barn uppvisar många gemensamma kännetecken och kan identifiera sig med en avliden person genom sina påståenden samt minnesbilder, genom sin förmåga att känna igen personer, platser och föremål från det förra livet och genom sina beteenden, dvs. sitt uppträdande, sina attityder, intressen, talanger och vanor.

I omkring en tredjedel av fallen har barnen också ovanliga födelsemärken, medfödda missbildningar av olika slag eller andra fysiska särdrag som förefaller ha ett samband med fatala skador, sjukdomar eller andra fysiska egenheter hos den förra personligheten. Ett sådant fall återges nedan. Det är hämtat från min bok ”Barns minnen från tidigare liv – forskning i livets gränsland ” (Egia förlag, 2018).

Kevin (mars 1978 – 10 april 1980) – Pojken som hörsammade sin mors böner

Den amerikanske pojken Kevin föddes i mellanvästern i mars 1978, hans mor var den blott 16-åriga Lisa; fadern träffade aldrig sin son. På hösten 1979, då Kevin var omkring 16 månader gammal, började han halta på vänster ben. Och en dag föll han omkull utan att kunna resa sig. Efter att han genomgått diverse medicinska utredningar framkom att han hade flera tumö­rer i benet, och att dessa var orsaken till att han fått en fraktur på sken­benet och därför inte kunde gå. Läkarna fann även att han hade en liten knuta ovanför höger öra som visade sig vara en elakartad tumör (neuro­blas­tom), som dessutom hade spritt sig (metastaserat). Vidare hade han ett utstående vänsteröga på grund av en bakom­lig­gande tumör.

Efter intravenösa injektioner av cytostatika i höger halsven och strål­­behand­ling fick Kevin åka hem i november 1979. Under några månader mådde han bättre, men sedan försämrades hans tillstånd och han lades in på sjukhus igen i april 1980 på grund av bland annat feber, blödande tandkött (cancer i benmärgen) och att tumö­ren bakom vänster öga hade gjort honom blind på det ögat. Han skrevs ut efter bara några dagars vård och avled i hemmet två dagar senare, den 10 april 1980, endast 2 år gammal.

Enligt modern Lisa, som sörjde honom djupt, var hans sista ord: ”Gråt inte över mig.”


Lisa gifte sig senare med Billy Christenson, och 1987 fick de en son, Jason. I december 1992 fick makarna ytterligare en son, Patrick. Billy kände till hur svårt Lisa hade haft det under Kevins halvårslånga sjukdom och uppgav att han höll sitt löfte till henne att inte tala om Kevin och att aldrig nämna något för sönerna.

Barn-mamma-lycka. Foto Pixaby

Patrick född december 1992

Födelsemärken och fysiska särdrag. Vid sin födelse hade Patrick ett födelse­märke och flera fysiska egenheter som överensstämde väl med de sjukdoms­symtom som Kevin hade haft mot slutet av sitt korta liv. För det första hade Patrick ett ovanligt födelse­märke något till höger på halsens framsida, vilket hans mor uppgav att hon genast upptäckte. När han som 5-åring undersöktes av forskarna var det ett 4 mm mörkt och något nedsänkt märke på halsens högra sida. Det såg inte ut som ett vanligt födelsemärke utan snarare som ett rakt ärr efter ett läkt sår. Enligt Lisa hade märket vid födelsen utsöndrat något slags sekret. Det var på samma ställe på halsen som där Kevin hade fått sina intravenösa injektioner (höger halsven).

För det andra hade Patrick vid födelsen en liten ofarlig cysta som enligt modern fanns ovanför hans högra öra, vilket var på samma ställe som där Kevin hade haft sin tumör och där läkarna hade gjort en biopsi. Cystan var svår att se men lätt att känna med fingrarna. Den var en något upphöjd, hård och mer eller mindre rund knuta som var omkring 1 cm i diameter. När Patrick var 5 år hade den förflyttat sig och fanns delvis bakom örat.

För det tredje var Patrick helt blind på sitt vänstra öga vid födelsen på grund av horn­hinne­grumling. Denna minskade en aning med åren, men som 5-åring var han fortfarande i det när­maste blind på det ögat. Dessutom led han av ett bristande jämviktsför­hållande hos de yttre ögonmusklerna (inåtriktad skel­ning eller esotropi). Som framgick ovan hade Kevin en tumör som tryckte på vänster öga, och han blev också blind mot slutet av sitt liv. Även Patricks far intygade att sonen hade haft ovan nämnda tre fysiska särdrag när han föddes. För det fjärde haltade Patrick på sitt vänstra ben så snart han började gå. Det gjorde han även som 5-åring, men någon medicinsk orsak fann man inte. Som nämndes ovan hade också Kevin haltat på vänster ben.

När Patrick i 4-årsåldern började tala om sitt förra liv tog hans mor telefonkontakt med Carol Bowman – som själv hade barn som mindes tidigare liv och som hade skrivit en bok om det – för att få råd och stöd om hur hon skulle bemöta honom. Bowman informerade professor Ian Stevenson och barnpsykiater Jim Tucker vid Division of Personality Studies, Virginiauniversitet De undersökte fallet 1998 och följde upp det 2000. De talade med Patrick, hans föräldrar, hans bror Jason, en moster och Lisas förste make. Vidare hade de tillgång till Kevins sjukhusjournaler (obduktions­rapport saknas), och de ögonundersökningar som Patrick hade genomgått.

Patricks påståenden och identifikationer med Kevin

En dag i början av 1997, då Patrick var drygt 4 år gammal, frågade han en dag sin mor om hon kom ihåg ”det andra huset”. Även om hon redan vid födelsen blev övertygad om att det var Kevin som hade återfötts, uppgav hon att hon aldrig hade talat med Patrick om hans avlidna bror och att hon därför blev överraskad av hans fråga. Under den närmaste tiden bad Patrick många gånger att få åka tillbaka till ”sitt hus”. När modern undrade varför han ville det, svarade han: ”Kommer du inte ihåg att jag lämnade dig där.” Det var första gången han identifierade sig med Kevin. När Ian Stevenson och Jim Tucker något år senare lät Patrick besöka det aktuella huset visade han dock inga tecken på att känna igen det – men då var han å andra sidan 6 år och verkade ha förlorat flertalet av sina minnesbilder.

Barn i sandlåda. Foto Pixaby

På en direkt fråga gällande färgen på det hus som Kevin bott i påstod Patrick helt korrekt att det var ”choklad och orange”. Han bad också att få sina leksaker och frågade särskilt efter en röd ”weeble-wobble” (balansleksak). En sådan hade ingen i familjen förutom Kevin ägt. Vidare frågade han efter en liten brun hundvalp, som mycket riktigt hade funnits i familjen på Kevins tid. Och en dag vid matbordet talade Patrick spontant om för sin äldre bror, att när han (Kevin) var två år gammal så var han så sjuk att han inte kunde behålla 7-up, vilket var sant, och att han sedan dog men kom tillbaka.

Vid ett tillfälle frågade Patrick sin mor om hon mindes att han blivit opererad, men hon svarade att han aldrig hade genomgått någon operation. Men Patrick invände och sade att det hade han visst, ”precis här vid örat”. Och så pekade han på ett ställe ovanför sitt högra öra, där han själv hade en cysta och där Kevin genom­gått en biopsi med anledning av sin tumör. När modern bad honom berätta om operationen, svarade han att han inte mindes eftersom han sov. Modern hade ett fotografi av Kevin, som hon uppgav att varken Patrick eller någon annan i familjen hade sett. När hon visade det för Patrick blev han uppskakad och såg närmast chockad ut – spärrade upp ögonen, gapade stort och drog efter andan. När han höll i kortet darrade händerna och han sade: ”Det är en bild på mig, jag har önskat mig det här, det är jag.”

Patricks äldre bror, Jason, uppgav att Patrick vid flera tillfällen hade talat om himlen, t.ex. att han ville ta med sig familjen dit, speciellt modern. Även hans moster mindes att han talat om himlen. Hon upplevde också att Patrick var lik Kevin i flera avseenden, båda tenderade att tala med mild röst, vara blyga och ibland lite ängsliga.

”Sjörövarbilly.” Foto: Pixabay.com.

Vidare berättade Patrick för sin mor att han hade talat med en släkting i himlen som hette ”Sjörövar-Billy” (”Billy the Pirate”) och som hade berättat för honom att han hade blivit skjuten från nära håll uppe i bergen. Modern visste inte vem mannen var, men hennes mor kunde bekräfta att en kusin till henne med exakt det smeknamnet hade dött på just det sättet som Patrick uppgav.

Patricks far hade hört Lisa samtala med Patrick om Kevin, men han hade själv aldrig gjort det. Han tyckte det hela var absurt men hade accepterat att Patrick föreföll ha minnen från Kevins liv. När Ian Stevenson och Jim Tucker talade med Patrick, nämnde denne några korrekta minnesbilder från Kevins liv, t.ex. att han hade haft en äppelformad ”vattenboll” (badleksak) och att han varit på en ranch där det fanns tjurar (en släktings boskapsranch). Patrick hade inga beteendeminnen, men det var inte förvånande med tanke på att Kevin var så ung då han avled. Redan som 5-åring talade Patrick mindre om sitt tidigare liv och ett år senare verkade han ha glömt det mesta.

Trovärdighet och bevisvärde

Till fallets svagheter hör att så snart Patricks mor fick se sin nyfödde son blev hon övertygad om att han var den återfödde Kevin. Under hela hans uppväxt hade hon en mycket nära känslomässig kontakt med honom. Hon var uppfostrad som baptist och visste inget om reinkarnation, men å andra sidan hade hon efter Kevins död intensivt bett om att han på ett eller annat sätt skulle återkomma i en frisk kropp och få en andra chans.

Till fallets starka sidor hör framför allt att det fanns en i det närmaste exakt överensstämmelse mellan Kevins olika sjukdomssymtom och Patricks födelsemär­ke och andra fysiska särdrag. Att dessa fyra likheter skulle vara endast slumpartade sammanträffanden synes extremt osannolikt. Dessutom lämnade Patrick enligt vittnes­målen åtskilliga korrekta uppgifter om Kevin – inte minst en verifierad uppgift om en avliden släkting som han påstod sig ha mött i ”himlen”.

Göran B. Johannesson

About Göran B Johannesson

Legitimerad psykolog och har ett livslångt intresse för spontana parapsykologiska upplevelser i allmänhet och för barns tidigare liv i synnerhet.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: