Det biblisk kristna fredsbegreppet

3
1277
K G Hammar talar om fred i Linköpings domkyrka 2012.
K G Hammar talar om fred i Linköpings domkyrka 2012.

Hur uppnår vi trygghet och säkerhet? K.G. Hammar, ärkebiskop emeritus har föreläst om vad shalom, det hebreiska ordet för fred, innebär för de kristna.

TEXT: KERSTI WISTRAND
FOTO: Wikicommons, skärmdump från Youtube

Den vapenproduktion vi har i Sverige kallar sig för säkerhetsindustri och all försäljning av vapen till Saudiarabien eller någon annanstans motiveras av säkerhetstänk.

Att leva i shalom, det hebreiska ordet för fred, innebär att människan lever i ett harmoniskt tillstånd med nära relation till sig själv, till medmänniskan, till naturen och till Helheten, dvs Gud. Jesus levde shalom och försökte få människorna att inse att de var en del av helheten.

”Vi lägger ofta freden utanför oss men inte bara målet utan vägen dit som vi bygger, är fred”

säger K G Hammar där jag sitter i en kyrkbänk i Nacka kyrka och lyssnar till hans tankar om fred. För några år sedan hörde jag honom berätta om Dag Hammarskjöld som mystiker i Nobelinstitutets lokal. Han är en god och fängslande talare och jag ser fram emot hans timslånga anförande. Den f d ärkebiskopen börjar med att definiera begreppet fred:

   ”Vi har haft fred i 200 år i Sverige, dvs vi har haft icke-krigiska handlingar.
I biblisk bemärkelse är fred ett tillstånd som människan som Guds skapelse har att förvänta sig av livet. Att kunna leva i goda fruktbara relationer där jag kan vara den jag är. På hebreiska heter detta `shalom´. Detta bibliska begrepp från första Mosebokens första kapitel beskriver människans utgångspunkt i skapelsen och handlar om människans relation till sig själv, relation till medmänniskor, relation till naturen och relation till helheten som vi kallar Gud. Shalom handlar alltså om fyra grundrelationer. Utgångspunkten är att människan lever i ett slags harmoniskt tillstånd i alla dessa fyra relationer. Hon möter Gud ansikte mot ansikte och är ett med sig själv, sina medmänniskor och naturen.

Sedan skildrar myten hur allt brakar ihop och vi får problem i alla relationer. Berättelserna går vidare och har sitt ursprung i att `det skulle ha kunnat vara på ett annat sätt.´ Det är det som är den dröm vi har om shalom.
Den bibliska historien skildrar sedan hur shalom försöker hitta sin plats i människornas värld. Det är mycket våld i Gamla Testamentet, många krig med grannfolk för att kunna visa att den egna guden var starkast.”

Kyrkfönster i Frankrike. Av François Taureilles. Foto: Jastrow, Wikimedia Public Domain.

Jesu fredsbegrepp

På 700-talet f.Kr. talade profeten Jesaja om att ”göra svärd till plogbillar”. [1]
Kulturen utvecklas och så kommer vi fram till Jesus, som var en shalomprofet. Han predikade shalom, hans handlingar var shalom och han blir shalom förverkligad. Han vill att hans lärjungar inklusive våra relationer ska präglas av den harmoni som var startpunkten i skapelsens början.

Alla Jesu liknelser handlar i stort om Guds rike, dvs. shalom omsatt i praktiken. Och Guds rike handlar enligt Jesus om denna världen vi lever i nu, inte om något himmelrike efter det vi genomlidit den här världen. ”Guds rike är inom er”, sade Jesus. Och vi förväntas bidra till byggandet av shalom.

För 30–40 år sedan insåg man inom teologin att Jesus inte var så intresserad av det som hände efter döden utan fokuserade på skapelsen och att vi skulle finna ”shalom”. Jesus, som växte upp i utkanten av Romarriket var van vid makten. Jesus kallades Guds son. Det var en oerhörd sprängkraft i detta eftersom det innefattade att han satte sig upp mot kejsarmakten. Han var med andra ord politiskt besvärlig. Han talade inte om underkastelse under makten. Galiléens arbetare, t.ex. fiskare, behöll bara 10–15 % av sin lön. Resten gick till skatter, bl.a. till kejsaren i Rom. På frågan om skattebetalning till kejsaren tog Jesus fram ett mynt, tittade på dess båda sidor och svarade: ”Ge det som tillhör kejsaren, men ge också det som hör till Guds rike.”

Evangelisten Matteus skrev ned berättelserna om Jesu liv långt efter dennes död. Matteus kallade Guds rike för Himmelrike och det borde få stå för honom. Med uttrycket ”Saliga är de fattiga i anden ty dem hör Guds rike till” menade Jesus ”Ni har rätt att leva i visionen att Guds rike ska komma till er på jorden”. Det har inget att göra med att man måste visa ödmjukhet för att komma till himlen efter döden. Lärjungarna var övertygade att de skulle komma till Gud när de dog. Det har ingenting att göra med hur vi levt detta liv på jorden.

Helvetesbild i kyrka. Foto: Sven Rosbom, Wikipedia

Helvetet blev under medeltiden en affärsidé för att skrämma till lydnad för makten. Så småningom blev det en affärsidé med ”himlen – ovan där”. I medeltida kyrkvalv ser vi gamla målningar med djävulen som skrämmer med helvetesscener om man inte var lydig överheten.

De kristna har velat se en gudsnärvaro i det Jesus gör. Därför var människorna tvungna att vidga gudsbilden till Fadern – Sonen – Den helige ande.

”Varför tappade vi då bort denna Jesu kunskap; varför blev Jesus en figur som vi skulle dyrka istället för att följa? Stackars Jesus, om de hade dyrkat honom lite mindre och lyssnat på honom lite mer”, säger K.G. Hammar. Fokuset lades istället på Jesu död och uppståndelse. De tänkte sig på den tiden att Gud återställde utgångspunkten, shalom, genom offerkulten, där Jesus offrades ”för våra synder”. Men Jesus talar väldigt lite om sig själv i sådana termer. Det viktiga för Jesus var efterföljelsen: att vi kommer nära Gud genom att leva i shalom. Jesus hade ett radikalt icke-våldsbudskap. Han fångade upp shalom, den stora freden med de fyra grundrelationerna. Vi bygger fred genom att leva konstruktivt och var finns jag i detta?

Flera missförstånd uppstod. Så missförstod man t.ex. Paulus att tron skulle vara det viktiga, men i det judiska sammanhang där både Jesus och Paulus hörde hemma, tänkte man inte i tros-steg utan ”det som jag tänker om min relation till Gud, det existerar inte förrän det syns i mitt liv. Det syns i hur jag väljer. Därför blir tron och handlingen ett och det samma. Med tro menas ”att hysa tillit i de val man gör”. Vi förväntas ge vårt liv i varje relation och varje ny situation. Tillit är viktig. Det är detta tron handlar om.

Under upplysningen gällde det förnuftsmässiga, kontrollerbara vetandet. ”Att tro” innebar att hålla saker för sanna. Med detta synsätt har vårt kristna trosbegrepp förlorat mer och mer av tilliten och därför har vi fått problem idag.

Genom evolutionen har vi kommit dithän att vi genom förnuftet kan ändra vår situation. Vad vi tänker kring det hela har betydelse. Det är en kamp om den kognitiva domänen. Vad menar vi med fred?

Det kristna fredsbegreppet innebär att jag i varje sekund av mitt liv fattar ett val. Antingen ett val för fred eller ett val för icke-fred. Jag bygger antingen shalom i mitt liv eller motverkar jag shalom in i framtiden.

K.G. Hammar fortsätter sedan att tala om fredens och fredsbegreppets historia. Av praktiska skäl har jag delat hans föreläsning i två delar, varav del II kommer i en följande artikel.

Kersti Wistrand

Not [1] Profeten Jes.2:4: ”Han ska vara domare bland nationerna/ och rätta till förhållandena bland många folk. / De ska smida sina svärd till plogskär/ och sina spjut till vingårdsknivar. / Nation ska inte lyfta svärd mot nation, / och de ska inte längre lära sig att kriga.”

3 COMMENTS

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.