1989 genomförde de två vårdlärarna och leg. sjuksköterskorna Ingegerd Bergström (-Wahren) och Yvonne Åkerlind den första svenska pilotstudien kring nära-dödenupplevelser. De intervjuade 34 återupplivade hjärtpatienter på Karolinska sjukhusets Thoraxklinik samt hjärtintensivvårdsavdelningen vid Centrallasarettet i Västerås.
TEXT: KERSTI WISTRAND
I början av 1960-talet, när sjuksköterskan Ingegerd Bergström (idag Ingegerd Wahren) arbetade på en neurokirurgisk intensivvårdsavdelning på Akademiska sjukhuset i Uppsala, kom hon i kontakt med en liten sexårig flicka som hade en cancertumör i hjärnan. (1) Denna unga patient anförtrodde sig för Ingegerd och berättade att hon hade varit i himlen och tittat och det var en mycket vacker plats och alla var snälla och mådde bra. Man måste bara igenom mörkret innan man kom ut i ljuset på andra sidan. Flickan strålade av lycka när hon berättade detta. Hon avled en vecka senare. På den tiden vara inte nära dödenupplevelser kända, men när Ingegerd läste om Moodys patientberättelser långt senare kände hon igen sig och förstod vad den lilla flickan talat om.
Ingegerd Bergström (Wahren) började nu intressera sig för dödsproblematikfrågor och samlade erfarenheter. Hon började skriva och föreläsa kring ämnet och kan ses som en svensk pionjär inom området. Bl.a. har hon författat en liten skrift om olika religioners syn på döden och deras praxis vid dödsfall, vilken varit av stor betydelse vid vårdpersonalens möten med invandrare i bl.a. terminalvården.
Så småningom kom Ingegerd att träffa Yvonne Åkerlind, en kollega med samma intresse. Yvonne Åkerlind hade under sin elevtid på 60-talet upplevt att en patient vid sitt uppvaknande efter en återupplivning yttrat: ”Jag har varit i paradiset.”
När de två sjuksköterskorna sammanstrålade 1989 på ”Vårdvetenskap I” på Högskolan för Lärarutbildning i Stockholm, beslöt de sig för att närmare studera NDU-området tillsammans. De ville se vilka upplevelser personer som varit medvetslösa och nära att dö, kunde ha och läste därför in den då befintliga forskningslitteraturen skriven av dr. Raymond A. Moody, psykologiprofessorn Kenneth Ring och hjärtläkaren Michael Sabom.
Hjärtläkaren Michael Saboms forskning
Michael Sabom var hjärtspecialist och biträdande professor i medicin i Atlanta, USA. 1982 kom hans bok ”Recollections of Death – A Medical Investigation” ut (”Vi upplevde döden”. I översättning av G. Grip 1985). I denna redovisar han sin forskning omfattande fem år med början i maj 1976. Under denna period hade han återupplivat omkring hundra hjärtpatienter och kom att tillsammans med sjukhuskuratorn Kreutziger intervjua 78 egna patienter, varvid 66 haft hjärtstillestånd, så tidigt det någonsin gick. Tillförlitligheten, reliabiliteten, får därför betraktas som hög. Ett urvalskriterium var att patienten skulle ha haft en medvetslöshet förbunden med en nära dödenkris. Dessa tillstånd inkluderade hjärtstillestånd, allvarliga traumatiska skador och djupt komatösa situationer med metaboliska störningar. Patienterna fick fritt berätta, vilket bandades, samt sedan besvara frågeformulär. 43% hade haft en NDU. 53% hade en ut-ur-kroppenupplevelse där de såg vad som pågick i operationssalen. 45% såg en transcendental omgivning (vacker natur, döda anhöriga eller ljusvarelser) och 28% upplevde ett starkt ljus. (2)
Så här berättar en man som i juli 1976 fick en hjärtattack med åtföljande hjärtstillestånd (i nedkortad form) (3):
”Jag stod inte ut med smärtan längre och kollapsade… Efter en stund … satt jag där uppe någonstans och kunde titta ned och hade aldrig tidigare lagt märke till att golvet hade svart och vitt kakel… Jag kände igen mig själv där nere, hopkrupen i en halvdan fosterställning… Två eller tre personer lyfte upp mig och lade mig på en … bår…. Dom band fast mina ben och körde iväg med mig… När dom kastat upp mig på bordet slog läkaren mig – och han drämde verkligen i som bara den: han tog sats med näven långt bakom nacken och slog mig precis mitt i bröstet. Sen tryckte de på min bröstkorg … Dom körde in en plastslang i min mun, en sån som man har till smörjkannor … Det var då som jag lade märke till något som liknade ett bord och det var en massa grejor på det. Jag förstod senare att det var den maskinen som de gav stötar med… Jag kunde se mitt högra öra och den här sidan av ansiktet för jag låg med ansiktet bortvänt… Jag kunde höra människor som pratade … Det (kardioskopet) såg ut som ett oscilloskop. Det ritade hela tiden samma linje om och om igen… De stoppade i mig en nål … Sen höll de där runda skivorna med handtag på … och satte en här uppe- jag tror den var större än den andra- och en här ner (pekar ut de korrekta ställena på bröstkorgen). De gav mig en stöt och jag hoppade bortåt en halv meter över bordet… Jag visste att jag var i fullkomlig säkerhet vare sig min kropp dog eller inte… Sen gav dom mig en stöt för andra gången… Jag kom tillbaka in i min kropp hur lätt som helst…”
Dr Sabom analyserar sedan patientens berättelse och jämför den med verkliga skeendet och med operationsrapporterna. Analysen visar på mycket stora överensstämmelser.
Ingegerd Bergström (Wahren) och Yvonne Åkerlind har som sjuksköterskor vana vid närkontakt med patienter och bestämmer sig för att göra en pilotstudie på just hjärtstilleståndspatienter. De har även läst en gallupundersökning som visat att 5% av den vuxna befolkningen i USA haft en NDU och är intresserade att se att se hur pass vanligt förekommande dessa upplevelser är.
Den svenska pilotstudien
Med pilotstudie menas en forskningsstudie i mindre skala som görs som ett prov/test för att se hur olika moment i den fungerar för att senare gå vidare med en större fullständig forskning, om man så vill.
Ingegerd Bergström (Wahren) och Yvonne Åkerlind bestämde sig nu för att göra en pilotstudie med hjärtpatienter vid Karolinska sjukhusets Thoraxklinik i Stockholm (huvudansvarig: I. Bergström) samt en jämförelsestudie med patienter på hjärtintensivvårdsavdelningen på Centrallasarettet i Västerås (huvudansvarig Y. Åkerlind). De bestämde sig för att översätta och använda sig av psykologiprofessor Kenneth Rings frågeformulär. Läkaren Göran Grip ställde upp som handledare och studien kom att behandlas och godkännas av etiska kommittéer knutna till respektive sjukhus.
De patienter som utvaldes för studien hade alla varit medvetslösa genom ventrikelflimmer och hjärtstillestånd och hade inte tidigare varit kända för att ha haft en NDU, nära dödenupplevelse. Patienterna hade valts ut genom samtal och förfrågan av behandlande läkare och sköterskor. Därefter fick de en skriftlig förfrågan om de ville vara med i studien. Av 36 tillfrågade svarade 34 ja.
Patienterna fick berätta fritt och sedan besvara frågor i enkäten. Deras journaler studerades aldrig.
I det lilla rapporthäftet ”NDU- nära-döden-upplevelser. En pilotstudie” (29 sidor) (4) ges ett upplägg och en genomgång av studien med inledning, bakgrund, frågeställningar- metod samt genomförande-resultatdel med sammanfattande litteraturstudie; redogörelse av Stockholms- respektive Västeråsstudien och tabeller med jämförelse med forskningsresultat av Moody, Sabom och Gallup. Sedan följer diskussion, referenslitteratur och tre bilagor med presentationen av studien för patienterna och förfrågan om deras deltagande samt slutligen frågeenkäten. Klart, tydligt och enkelt för eventuellt efterföljande intresserade som vill upprepa forskningen.
Stockholmsstudien
I Stockholmsstudien ingick fjorton män och tre kvinnor i åldrarna 52 – 78 år. Åtta av dessa uppvisade en eller flera NDU-moment. För fem av dem var upplevelsen enbart behaglig, medan åtta även upplevt moment av obehag. Tre hade inga minnen överhuvudtaget. De som medicinerats med hjärtmedicinen Seloken hade en tendens till hallucinationer jämsides med NDU-momenten, men kunde klart och tydligt skilja det ena och det andra åt. I allmänhet var det dessa hallucinationer (såg t.ex. dödskallar) som orsakade obehaget. Ingen av patienterna hade förmedlat sina upplevelser till personal eller anhöriga.
Västeråsstudien
I denna studie ingick en kvinna och sexton män i åldrarna 37 – 82 år.
Nio patienter uppvisade en eller flera NDU-moment. En patient berättade om en ut-ur-kroppenupplevelse följd av en transcendent upplevelse med en varelse som visade sig samt slutligen en ljusupplevelse.
Resultat
Rapporten uppvisar en utförlig resultatgenomgång. Sex patienter i Stockholms- och nio i Västeråsstudien kunde inordnas i Gallups NDU-moment, vilket betyder att 44 % av de 34 intervjuade patienterna hade haft en NDU enligt Gallups lista på moment.
Jag väljer att endast visa en tabell, där NDUernas fördelning i procent i de olika NDU-momenten framgår:
1991 gav Ingegerd Bergström (Wahren) ut ett uppföljningshäfte, ”NDU- Nära-Döden-upplevelse. En kvalitativ uppföljning av en pilotstudie” (48 sidor). Denna rapport var skriven av henne ensam året innan då hon gick kursen ”Vårdvetenskap II” med högskolelektor Alice Rinell Hermansson på Centrum för omvårdnadskunskap i Uppsala som handledare.
Här går författarinnan in mer i detalj i pilotstudiens uppläggning och resultat samt jämförelsen med andra studier i världen. Hon visar på eftereffekter hos NDUarna, t.ex. försvann dödsrädslan helt. I ett diskussionsavsnitt ger hon goda och praktiska råd till sjukvårdspersonalen. Sjukhusvårdens kirurgiska discipliner präglas av naturvetenskapliga värderingar och det gör även en stor del av den övriga sjukvården, menar Ingegerd Bergström (Wahren). Klimatet inom sjukvården kan därför anses motverka mottagligheten för information av den karaktär som nära dödenupplevelser utgör, vilket patienter ofta är medvetna om och tiger därför om sina upplevelser. Men om en patient börjar berätta är det bästa stödet att bara lyssna utan att avfärda eller försöka tolka. Dessa upplevelser existerar och är inte helt ovanliga och har inget med galenskap att göra.
De båda häftena rekommenderas varmt och finns – förutom på Kungliga biblioteket i Stockholm- att låna på en del bibliotek. De utgör en god information för andra intresserade sjuksköterskor och blivande vårdlärare som kan tänkas vilja göra om denna forskning.
Kersti Wistrand
Referenser: 1. Bergström, Ingegerd, NDU – Nära-döden-upplevelse. En kvalitativ uppföljning av en pilotstudie, sidan 24. 1991. ISBN 91-87762-24-2
2. Sammanfattningen hämtad från Wistrand, K & Pilotti, J. Medvetandet och Döden, s 159f. Natur och Kultur.1982.
3. Sabom, M, Recollections of Death. A Medical Investigation, p. 25 f. Harper & Row, Publishers. N.Y, 1982.
4. Bergström, I och Åkerlind, Yvonne, NDU- Nära-döden-upplevelser. En pilotstudie. 1990. ISBN 91-87762-08-0
Mycket spänn-ande och bra forskning. Hoppas det finns vårdpersonal idag som följer upp detta.
Ja, vore intressant att få veta hur det är med uppföljning idag. Jag är inte alltför optimistisk, med den materialistiska bias som nämns, och som verkar starkare i Sverige än på de flesta håll, plus ”evidenskrav” och kronisk ekonomisk och organisatorisk press.