En lovsång till tacksamheten

1
913


Satt på pendeltåget denna grådisiga dag 27 februari och läste gratistidningen Metro och kände mig efter en stund väldigt glad. Två artiklar med ”Tack” i rubriken lyste plötsligt upp tillvaron.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Att både vardagliga och mindre betydelsefulla händelser liksom en del politiska inslag i kortform återfinns i gratistidningen Metro, som finns vid i stort sett alla stationer i våra storstäder, vet de flesta resenärer. Man tar ett exemplar, skummar igenom det och efter si så där tio minuter lägger man i allmänhet ifrån sig tidningen till nästa resenär och minns inte särskilt mycket av det hela. Men inte så med detta nummer.

Diakonen: Tack till dig som väljer att gå ur Svenska kyrkan” löd rubriken till första artikeln. Den charmige och hjärtevarmt leende diakonen Daniel Norqvist (33 år), känd från TV-programmet där präster sökte äktenskapspartner, ungefär som i Bonde söker fru, stod som skribent. Jag vet inte om någon annan på redaktionen hade satt rubriken, men intresset infann sig genast. Hur kunde en diakon vara glad för att medlemmarna drog från kyrkan?

Svaret infann sig redan i de första meningarna: ”Tack vare ditt bidrag har vi kunnat hjälpa dessa personer och tusentals fler. Till dig som väljer att gå ur Svenska kyrkan idag eller imorgon vill jag bara säga, tack! Jag vill tacka dig för den tid du har varit medlem och bidragit till följande: …

Wow, vilket grepp! Att vända på allt, skapa ett positivt intresse och få läsaren att sluka även resten. Och mycket presenterades som jag inte kände till. Diakonen tackade och tog upp händelser ur sitt vardagliga arbete och man förstod hur viktigt det var med kyrkoskatten i dessa människors tillvaro. Tack för att du gett kyrkoskatt så att hemlösa kunnat få en gratismåltid om dagen och rena kläder; tack för att en ensamstående mor med tre barn och dubbelarbete kunnat söka pengar till kläder, mat och fritidsaktiviteter och slippa ett tredje jobb under helgerna; tack för att barn från mindre bemedlade hem kunnat få komma till sommarkoloni; tack för att krigsdrabbade flyktingar har fått psykosocialt stöd och rådgivning; tack för att du hjälpte Peter att få komma till en psykoterapeut efter det hans ingifta morbror utnyttjat honom sexuellt i flera år, etc, etc. LÄNK

Jag lägger ifrån mig tidningen för att tänka och känna efter. Jaha, så fint, nu får man veta vad mycket positivt som kyrkan gör i kulisserna genom sina diakoner. En så intressant skriven artikel och med sådan värme och omtanke. Och visst blir man själv glad och tacksam att veta att pengarna hamnar rätt och går till medmänniskor i svårigheter även om man inte är så flitig i kyrkbänken!

Jag bläddrar vidare och ser kolumnisten Tanvir Mansurs (30 år) artikel där han tackar sin mamma i förorten: ”(Tack) Till min mamma – den starkaste personen i världen.” Så här börjar han sin kolumn:

– Egentligen är det mamma som alltid varit där för oss – hur orkade hon? Jag tänker på alla jobb som mamma har haft. Sen tänker jag på alla jobb som hon har missat på grund av hur hon ser ut och hur hon pratar.”

Resten av artikeln är en tacksamhetens lovsång till den ensamstående förortsmamman som till hundra procent ställt upp för sina tre barn under deras uppväxt, följt dem på fritidsaktiviteter och väntat i timmar på dem för att följa dem hem i mörka kvällstider; som gnott och sparat och fört sina barn in i den svenska kulturen. Avslutningen löd: ”Min storasyster. Min lillasyster. Min mamma. Tack för att ni finns där för mig.” LÄNK

Kärlek och tacksamhet färdas som en gyllene varm solstråle från son till mor och även jag som läsare känner dess värme och blir delaktig och lätt om hjärtat när jag läser Tanvirs kolumn.

Jag lovar, innehållet i dessa två artiklar, fastnade i mitt sinne och de båda männens tacksamhet spred sig som ringar på vattnet genom mig och ut i min omgivning resten av dagen. Tack Daniel Norqvist, tack Tanvir Mansur och tack Metro!

Var denna rubriksättning med ”tack” ett nytt grepp i tidningen? När jag väl kommer hem går jag in på nätet och letar reda på gamla Metroartiklar. Och jag finner flera som uttrycker tacksamhet: ”Tack till dig som gav mig ett nytt hjärta- utan dig hade jag varit död” LÄNK: ”Tack Sverige för att ni gav mig en chans- nu har jag tagit studenten” och ”Till alla stressade kunder – tack för att ni behandlar mig med respekt”.

Övning i mindfulness. Foto: Dharma, DN1. Wikipedia commons

Tacksamhet – en positiv energi som sprider sig

Mediterande buddhistmunkar har varit föremål för hjärnscanning inom neurovetenskapen. Neuroforskaren Richard Davidson (född 1951) utsågs 2006 av TED magazine som en av världens hundra viktigaste opinionsbildare. Som professor i psykiatri och psykologi vid University of Wisconsin-Madison, USA har han introducerat och bedrivit forskning på området. Den altruism som munkarnas meditation skapar kan mätas i hjärnan (1). Även vid försök med nybörjare i meditation, vilka endast mediterat 30 minuter om dagen i tolv veckor, fann man påverkan i hjärnan.

Flera skolor runtom i USA har bett Richard Davidson om hjälp att införa mental träning på schemat, vilket jag skrivit om i en tidigare artikel: LÄNK
Han menar att det i framtiden kommer att bli lika naturligt för skolbarn att ha träningslektioner i mindfulness för att utveckla omtanke och vänlighet som att ha idrottslektioner.

Ett sådant program har utförts med små skolbarn under tolv veckor. Varje morgon då de kom och eftermiddag innan de skulle gå hem satt barnen ned och utförde djupandning och avspänning. På morgon fick de sedan i cirkel uttrycka en tacksamhet. Det kunde låta:

– Jag är tacksam för att min mamma lever och tycker om mig.

– Jag är tacksam för min familj.

– Jag är tacksam för mina kaniner.

Barnen började uttrycka sin tacksamhet i en liten cirkelkrets med enbart bästa vännerna. Efter hand utökades cirkeln till att omfatta alla barnen.

I början av försöket var barnen enligt lärarna självupptagna och självcentrerade. I slutet av de tolv veckorna ville alla tala med alla. De hade lärt sig att se bortom sig själva och kunna lyssna och var inte bara ett ”jag”. Deras perspektiv hade vidgats och kopplats samman med andra barns. Klimatet i klassrummet och på skolgården hade blivit betydligt mer harmoniskt, mer inlyssnande och mer empatiskt. När de kom till skolan kändes det som om de kom till ”sin familj i skolan”. Lärarna trodde fullt och fast att skolbarnens erfarenhet skulle föras vidare in i vuxen ålder. (1)

Tacksamhet – något att uppmärksamma mer även för oss vuxna och kanske något att ta efter i svenska skolor?

Kersti Wistrand

Referenser:
1. Ur videon Godheten i generna, LÄNK

1 COMMENT

  1. Det naturligtvis kul att Metro plockar upp och publicerar ett par historier som berör läsarna. Mer sånt, men man måste vara medveten om att Metro endast är en annonsprodukt som endast syftar till lönsamhet.

    Jag träffade en som arbetat på Metro som berättar om hur en av de ansvariga på tidningen en dag kliver in på redaktionen och basunerar ut till de anställda, ungefär så här: ”kom ihåg att Metro handlar om att sälja annonser, ingenting annat”.

    Metros skryter ständigt om att de är Sveriges största tidning, men vid en närmare studie av tidningen visar den sig mest bestå av annonser, att de få artiklar som finns ofta är mycket korta och att flera artiklar mest handlar om ytliga saker som underhållning.

    Jag gjorde an analys av Metro i maj 2016: http://newsvoice.se/2016/05/16/varfor-laser-nastan-ingen-metro-i-stockholms-tunnelbana-langre/

    Citat från den:

    ”Metro innehöll även mycket få nyheter. De flesta artiklarna handlade om livsstil som tex: grillning, semester, resmål, karriär, musik, filmer och sport. Det fanns endast 5 st relativt korta nyhetsartiklar och utöver dessa några som i storlek motsvarade notisformat. Det fanns en krönika skriven av en reklamforskare.”

    Om Metro byter ut artiklarna om grillning, semester, resmål, karriär, musik, filmer och sport till artiklar som faktiskt berör människor på djupet (som Kersti nämner) kanske tidningen har en framtid som något annat än en ytlig reklampamflett.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.