Östergötlands kvinnor: Den heliga Birgitta

2
1720
Heliga Birgittas dotter Katarina välkomnar i Vadstena klostermuseum. Foto Ritva Peratt
Heliga Birgittas dotter Katarina välkomnar i Vadstena klostermuseum. Foto Ritva Peratt

Sommaren 2013 gjorde Humanism och Kunskap en studieresa i Östergötland under temat Östergötlands kvinnor. Ciceron var Lisbet Gemzell och Kersti Wistrand stod för intressanta föreläsningar. Sedan dess har Kersti skrivit artiklar om denna resa och om dessa kvinnor. Denna om heliga Birgitta.

Text: Kersti Wistrand
Foto: Ritva Peratt

Den Heliga Birgitta (1303 – 1373) föddes i Finsta i Uppland, men gifte sig i Östergötland, där hon som änka tillbringade några år vid Alvastra kloster vid Ombergs fot. Det var också här hon fick de flesta av sina uppenbarelser. Den 7 oktober 1391 helgonförklarades hon och har sitt namn inskrivit i vår almanacka till minne av detta.

Heliga Birgitta på ett altarskåp i Salems kyrka -Wikipedia
Heliga Birgitta på ett altarskåp i Salems kyrka -Wikipedia

Birgitta var dotter till Birger Persson, riddare och lagman över Uppland. Hon beskrivs som viljestark och konstnärlig och fick visioner redan som barn. Vid ett tillfälle såg hon jungfru Maria som satte en krona på hennes huvud. Den innerliga Mariafromheten samt Kristi lidande kom att prägla Birgittas liv.

Vid elva års ålder blev hon moderslös och ville då gå i kloster. På denna tid var det dock brukligt att de högre ståndens ungdomar giftes bort i tidig ålder och redan som trettonåring blev Birgitta bortgift med riddaren Ulf Gudmarsson i Ulfåsa vid sjön Boren i Östergötland. Samlivet beskrevs som lyckligt och Birgitta födde så småningom åtta barn.

Det rika Östergötland ägde kyrkor och kloster i mängd. Det var ofta så att aristokratins kvinnor lät donera jord för att dessa skulle byggas. På så vis fick bygden både läskunnighet och tillgång till örtmediciner genom munkarna. I Skeninge nära Ulvåsa fanns ett dominikanerkloster med prästseminarium. Både Birgitta och maken tog dock emot undervisning av präster och munkar i franciskanerorden, där Birgitta tidigt blev lekmannasyster.

Andlig träning

Birgitta levde ett mycket fromt liv och skolade sig i andliga övningar och studier. Hon var ambitiös och hennes tid räckte förutom hemmets och barnens skötsel även till omfattande barmhärtighetsverksamhet för fattiga och sjuka. Hon övade sig i kärlek och ödmjukhet i vardagslivet genom att bl.a. betjäna tolv fattiga som fick sitta vid familjens matbord. Ibland tvådde (tvättade) hon deras fötter. Viljan tränades genom att hon tyglade sin kropp och sov på en hård bädd. Bönerna förbands med andaktsövningar, som munkarna lärt henne. Förmodligen ingick bl.a. ”Jesusbönen”, som jag skrev om i artikeln ”Hjärtats intelligens”. Hon tränade även koncentration genom att betrakta och meditera över tolv små träsnitt över Kristi liv och samtidigt försöka stänga ute allt annat ur medvetandet.

Birgittas visioner ökade med tiden och det berättas att hon, då hon låg nedsänkt i bön, blev så hänförd i anden att hon var helt frånvarande från sina kroppsliga sinnen och hennes kropp blev ”vanmäktig” (dvs. obrukbar, i transtillstånd, då hon inte var medveten om sin omgivning). Men hennes själ var däremot ”livlig och stark till att höra, se, tala och känna de ting som andliga äro”. Ibland ingöts gudomliga uppenbarelser i hennes hjärta och hon blev översinnligt upplyst utan att hon såg någon eller hörde någon röst.

Alvastra Klosterruin med besökande HK medlemmar Foto Börje Peratt
Alvastra Klosterruin med besökande HK medlemmar Foto Börje Peratt

Tillsammans med maken gjorde Birgitta flera vallfärder, bl.a. till St Jakobs grav i Santiago del Compostella i Spanien. På hemvägen insjuknade maken och dog 1344 i Alvastra kloster, där han även begravdes. Birgitta var då endast 42 år. Hon lät vigselringen falla ned i makens grav och kände sig kallad att vara ”Kristi brud och språkrör”.

Uppenbarelserna ökar

När Birgitta skiftat arvet, slog hon sig ned i en byggnad på Alvastra klosterområde vid Ombergs fot; detta på grund av en uppenbarelse från Gud.
Efter makens död hade hon mer tid för andakt och kunde be oupphörligt i timmar. Uppenbarelserna tilltog och hon fick dem inte längre i drömmen utan i vaket tillstånd under bönen. I uppenbarelserna fick hon uppdrag att föra ut budskap till såväl politiska som kyrkliga ledare. Hon förde även dialoger med döda personer och helgon. En klosterbroder hjälpte henne att översätta hennes visioner på latin. Hon hade redan tidigare fått en ingivelse att stifta reglar för ett nunnekloster i Vadstena och hon började nu utforma dessa och hon upplevde sig vara Guds språkrör.

Vadstena klosterkyrka - med Birgittas relikskrin Foto: Börje Peratt
Vadstena klosterkyrka – med Birgittas relikskrin Foto: Börje Peratt

De sista 25 åren av sitt liv levde Birgitta i Rom, där hon även fick uppenbarelser och profetior rörande politiken i Europa. Med moderlig makt och myndighet sände hon dessa till berörda furstar runt om i Europa. Birgitta blev en av Roms mest berömda personligheter och en medelpunkt runt vilken främlingar och romare samlades. Det omtalas hur Birgitta gick sina timslånga vandringar mellan olika kyrkor i Rom, försjunken i ett ständigt inspirationstillstånd. Det sades att hon var omsluten av en ljus sky och det såg ut som om hon inte gick utan svävade ovan marken.

Birgitta helgonförklarades efter sin död. Vadstena kloster blev säte för hennes nunneorden. Idag är hon även skyddshelgon för EU.

Birgittastenen med hennes bön: ”Herre visa mig vägen och gör mig villig att följa den!”
Birgittastenen med hennes bön: ”Herre visa mig vägen och gör mig villig att följa den!”

Kersti Wistrand

Källa:
Steffen, Richard, Den heliga Birgittas uppenbarelse, 1909. Norstedts och Söners förlag, Stockholm.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.