Vi borde försöka ena våra intresseområden. HK åker nu till Åbo Akademi med stöd av ”Humanistisk Förnyelse”. Vi räknar med ett stor utbyte och nya internationella kontakter.
Kontaktar SMN för att se vad det kan ge.

Dr Parnia visar på att döendet är en process. Han berättar bl.a. om en japansk kvinna som hittats död i en skog. Det var mycket kyligt och hennes kroppstemperatur visade att hon måste ha dött under kvällen innan. På plats gavs hon hjärt-lungräddning, defibrillering och injicering av adrenalin, men förblev död. Då hon kom till sjukhuset hade hon varit död ca tio timmar, men eftersom hon var så kraftigt nedkyld, fortsatte intensivvårdsläkarna mot alla odds behandlingen av henne. Efter ytterligare sex timmar började hjärtat slå igen och hon kunde lämna sjukhuset utan bestående men!

Hjärtat kan stanna, men kommer syresättningen igång innan celldöden i hjärnan gått för långt, kan man återuppstå och berätta om upplevelser och erfarenheter som gjorts då man varit död i medicinsk mening och ingen elektrisk aktivitet gått att visa i hjärnan. Detta står i centrum för dr Parnias forskning.

Hur kan man då ha fungerande tankeprocesser och minnen under en tid när hjärnan är urkopplad? Hur kan berätta om ut-ur-kroppenupplevelser. vad som sker i närmaste omgivningen, om döda anhöriga, om intensivt ljus med villkorslös kärlek och all världens kunskap etc? Så länge den naturvetenskapliga synen på medvetandet eller själen eller jaget anses som en biprodukt av hjärncellernas aktiviteter, blir det en vetenskaplig paradox.

Och ändå finns dessa berättelser från alla tider och i alla kulturer, upplevelser som skulle kunna tolkas att det finns något som inte genast går förlorat när vi dör utan som fortsätter att existera en tid efter döden, ja, kanske t o m bortom döden. Det är inte längre självklart att tala om medvetandet som en biprodukt av hjärnan. Medvetandet kan lika gärna tänkas använda sig av hjärnan, vars funktion i så fall är att avgränsa och anpassa oss till livet på jorden. Frågan är öppen!

Recensionen i GP:
http://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/bocker/1.1471022-sam-parnia-erasing-death-the-science-that-is-rewriting-the-boundaries-between-life-and-death

Identitet och ”Jaget” ansågs av Sören Holst vara i princip en icke relevant frågeställning och han hänvisade till att det mer handlade om personens minnen än identitet. Han ansåg också att dualitet var en ickeproduktiv konstruktion. Men använde sådana konstruktioner utan att inse att det var just dualiteter, om än motsägelsefulla.

Wikforss förklarade medvetandet som koherens och den samstämmiga processen som går ut på att tillgodogöra sig ett behov. Anar vi redan här behaviorismens och naturalismens (reduktionismens) betraktelsevärld.

När forskare förlorar verklighetsförankring blir det lätt förvirrat och konstruerat. Dessutom användes centrala begrepp utan att man förklarade vad man menade med dem. Ett sådan begrepp som återkom var intuition (Sören Holst).

Vi har inom HK diskuterat ”intuition” på vårt forum och jag tar ofta upp det på mina föreläsningar. Det visar sig att vi har olika uppfattningar om just det begreppet. Om man nu regelbundet hänvisar till intuition utan att förklara vad man avser så blir diskussionen bisarr.

Man använde sig även av begreppet ”emergent” och försökte i alla fall här sig på en slags definition men man beskriver det som ”helhet” (holism) som definitivt inte är samma sak som emergens. Emergens innebär att varje del kan identifieras även i en komplex process. Man kan se emergens som en nödvändighet för att förklara reduktionismen och ge den berättigande.

Holism å andra sidan innebär att helheten är större än alla delar. Medvetandet är således större än de enskilda tankar hjärnan producerar.

Intressant är också att man i programmet helt utelämnade emotioner.

Det enda man kunde se som rörde framåtrörelse var att cellbiolog Maria Lindskog förkunnade hur man inom naturvetenskapen betraktade medvetandet utifrån tekniska framsteg. Från att söka i hjärnbarkens impulser till hjärnskanning där man kan fotografera av processer. Nära Lindskog fick frågor om människa och medvetande backade hon och förklarade att hennes forskning var på djur.

Jo, nog hamnar vi i behaviorismens black box till slut. ”Det enda som är viktigt är det som går att mäta och registrera med instrument.” Besynnerligt blev det.

Den omätbara människan (Carl Rogers) är fortfarande aktuell som motpol till denna tekniska beskrivning av medvetandet och människan.

Kunskapskanalen lanserade programmet med ”Frågan om själen”. Den frågan togs inte alls upp och förblev obesvarad.

Vad är ett medvetande? Finns det något som vi kan kalla en själ och hur ser den i så fall ut? Modern forskning tvingar oss hela tiden att revidera den syn som vi har haft på kropp och själ som två separata enheter. Med Åsa Wikforss, Maria Lindskog och Sören Holst. Moderator: Christer Sturmark.

Programinformationen var således falsk varudeklaration.
Även frågan om medvetandes mysterium föll platt till marken./BP

”vilken information förvandlas via mitt leverne,”

”här är det frågan om en själskropp dvs två sidor av samma sak”

Kan du förklarar vad du menar?