18 februari, 2018

Drömmen om Atlantis III: Santorini?

drommen om Atlantis
Utgrävd fresk med skepp, Akrotiri, Satorini. Från 1550 f. Kr. Arkeologika nationalmuseet i Aten. Wikipedia

Nutida historiker och filologer är ganska överens om att Platons skildring av Atlantis till sin karaktär är en skönlitterär fiktion, men det debatteras mycket om huruvida en verklig ö kan vara förebild. Var låg i så fall Atlantis? En hypotes pekar ut ön Thera (Santorini) norr om Kreta.

TEXT: KERSTI WISTRAND

När Platon beskriver Atlantis läge nämner han ”bortom Herakles pelare”. I allmänhet har man ansett detta var Gibraltar sund med två höga berg på vardera sidan, men går man tillräckligt långt tillbaka i tiden så kände inte invånarna på de grekiska öarna till detta sund som låg allt för långt borta från deras farvatten. De tidigaste bosättarna som senare skulle bli grekerna kom från östra Europa till grekiska halvön efter den sista istiden. Deras världsbild var då begränsad till nordöstra Medelhavet. Finns då något annat sund som skulle kunna betecknas som ”Herakles pelare”? Jo, på var sin sida om Laconiabukten på grekiska fastlandets södra kust finns två utstickande landområden. Om man utgår från denna peloponnesiska Herakles pelare så ligger Thera bortom denna, se kartan nedan.


Foto från Wikipedia

Tidigare var Thera en vulkanö men efter ett våldsamt vulkanutbrott ca 1500 f. Kr. förstördes större delen av ön som ersattes av en 400 meter djup kaldera (1). Idag återstår endast en cirkelrund formation med tre större delar och ett antal mindre, i vars mitt finns en vattenfylld krater. Vilt växande träd och rinnande vatten saknas.

Idag heter ön Santorini, ligger elva mil norr om Kreta och är ett av Greklands främsta turistmål. Turistguiderna gör gärna anspråk på att Santorini är identiskt med det gamla Atlantis. I södra delarna av ön finns ett fruktbart odlingsområde där man bl.a. odlar vindruvor. Det vita vinet från Santorini heter naturligtvis ”Atlantis”.


Karta över Santorini norr om Kreta, 1703. Wikipedia.

Vilken var då den avancerade kultur som Platon kunde ha använt för sitt Atlantis och som t.o.m. var mer avancerad än den som fanns på det grekiska fastlandet och som dessutom legat i strid med grekerna där? Kan det vara hela den minoiska kulturen som en gång för länge sedan spreds från Kreta och till angränsande öar, bl.a. Thera, Poseidons egen ö?


Tesues dödar Minotaurus. Vas från grekiska fastlandet 460 f Kr. Foto: Bibi Saint-Pol. Wikipedia.

Den minoiska kulturen

Före vulkanutbrottet fanns på Thera en blomstrande kultur besläktad med den minoiska kulturen på Kreta. Invånarna tycks ha haft liknande tankesätt, religion och konsthantverk som Kreta utan att vara koloni till densamma.

Den minoiska civilisationen blommade med början under 3000-talet f.Kr. Någon gång omkring 1615–1500 f.Kr. skedde ett vulkanutbrott som sprängde ön och gjorde att delar av den sjönk. Efter detta klingade den minoiska civilisationen av då den sakta började uppgå i den grekiska fastlandskulturen för att upphöra under 1400-talet f.Kr.

Vi känner inte till den minoiska kulturens eget namn på sig själv. Kan det vara Atlantis, frågar sig företrädarna för denna hypotes? Den nuvarande benämningen gavs av arkeologen Arthur Evans som grävde fram palatset i Knossos på Kreta med början år 1900. Han fann en helt egen kultur med ett slags hieroglyfiskt skriftspråk, linear A, som hittills ingen kunnat tyda. Evans namngav kulturen efter Kretas mytiske kung Minos. Myten berättar om kung Egeus i Aten som -efter en krigisk förlust mot Kreta- vart nionde år måste offra sju unga pojkar och sju unga flickor till monstret Minotaurus (till hälften människa till hälften tjur) i labyrinten på Kreta. Kung Egeus son Teseus, som skulle offras i labyrinten, fick dock hjälp av Minos dotter Ariadne som skänkte Teseus ett svärd och ett nystan.


Utgrävda hus, Akrotiri. Foto: F. Eveleens Wikipedia

Under flera meter tjocka asklager har arkeologerna grävt fram rika fynd i södra delen av den gamla staden Akrotiri som legat under aska och pimsten. Denna viktiga handelsstad har haft kontakter med samtida kulturer på Kreta och Cypern samt i Grekland, Anatolien, Främre Asien och Egypten. I de vackra trevåningshusen som grävts fram har många fina fresker, väggmålningar, samt keramiska fragment av mykenska vaser hittats liksom världens äldsta vattenledningsnät och vattentoaletter.



Fresk med fiskare och fresk med två brottande ynglingar. Minoisk kultur på Thera. Foto: Yann Forget, Wikipedia

Minoerna hade vacker konst i sina städer. Utsökt arkitektur fanns i villor, tempel, palats och begravningsplatser. I palatset i Knossos på Kreta finns underbara väggmålningar av bl.a. hoppande delfiner i det skummande havet. Många rum ledde till luftiga balkonger med vacker utsikt och öppningar i taket släppte in solljus och frisk luft.


Minoiska palatset i Knossos. Foto:Lapplaender, Wikipedia.

Den minoiska civilisationen baserades på handel och där var härskaren i Knossos den givne ledaren i handelsimperiet. Kvinnorna verkar ha haft en hel del rättigheter vad man kan utläsa från fresker och andra fynd. Modergudinnan och hennes kult torde t.ex. haft en plats i samhället med tanke på de fynd som gjorts.


Ormgudinnan i Knossos palats. Foto: Chris -73. Wikipedia.

Theras undergång

Platon berättar att Poseidon, havets och jordbävningarnas gud, förargades över det egoistiska och materialistiska levnadssätt som allt mer började utvecklas på Atlantis. De började även föra krig mot bl.a. Aten. Därför orsakade han dess undergång genom att det sjönk ned i havet efter ett vulkanutbrott. – Vad hände egentligen med Thera?

Man tror att vulkanen på Thera historiskt sett haft talrika utbrott med många hundra års mellanrum. Mellan 1627 och 1600 f. Kr. blev vulkanen aktiv igen. Flera mindre jordskalv tycks ha föregått det stora utbrottet runt 1 500 f. Kr., vilket gjorde att befolkningen hann fly i båtar. Man har nämligen aldrig funnit några skelett vid utgrävningarna. Efter ett par århundraden dyker bosättningar upp igen på ön.

Man beräknar att utbrottet låg på en sjua av Richterskalan, vilket är ett av de största i historien. Jämförelsevis låg Krakatoas berömda utbrott 1883 på en sexa och Vesuviusutbrottet som förstörde Pompeji på en fyra. Theravulkanens utbrott anses ha skapat en 35 mil hög askpelare i stratosfären och skapat en 35 till 150 meter hög tsunami som svepte över kusterna i östra medelhavsområdet. Pimpsten och sur aska regnade ned över Kreta och de angränsande öarna och gjorde jorden obrukbar under lång tid framöver. Aska från utbrottet har hittats i borrkärnor i grönlandsisen över 3 500 år senare. Klimatet på norra halvklotet blev påverkat under flera år på grund av den aska som skymde solen.

Tsunamin svepte ned över Kreta och tog med sig många byggnader och människor utmed kusten. Knossos raserades cirka 1450 f.Kr. Historiker menar att detta i själva verket blev den minoiska kulturens undergång.

Arkeologen och författaren Marie-Louise Winbladh har i en artikel i Forskning och framsteg redovisat den intressanta forskning som naturvetare gjort sedan 1980-talet avseende datering av tidpunkten för katastrofen på Thera. De har använt sig av C 14-metoden, jämförelser med trädens årsringar (dendrokronologi) och med sura och svavelhaltiga lager i borrkärnor av is från Grönland. De naturvetenskapliga forskarna anser att katastrofen på Thera måste ha inträffat tidigare än vad historikerna säger. De menar att det rör sig om någon gång på 1627–1600 f.Kr. Detta överensstämmer med inledningen på den sena bronsåldern i det egeiska området. Historikerna har talat om 1500-talet f.Kr. Ännu är inte frågan avgjord. Här kan du läsa hela artikeln: LÄNK

Slutord 

En del historiker har alltså spekulerat kring att Santorini skulle kunna vara platsen för den sjunkna ön Atlantis, medan andra har avfärdat detta. Inga människoskelett har återfunnits vid utgrävningarna. Flertalet av de 30 000 invånare som sägs ha bott där före vulkanutbrottet har tydligen flytt ön dess för innan, vilket inte stämmer med Platons berättelse där befolkningen omkommit och Atlantis sjunkit ned i havet. Dessutom visar senare utgrävda lager att människor återvände till det som återstod av ön och bildade nya bosättningar. Inte heller uppgifter om det stora antal soldater som Platon nämner kan stämma. De fick helt enkelt inte plats på ön, så Atlantis borde vara en mycket större ö eller kontinent. Platon jämförde storleken på Atlantis med den sammanlagda ytan av Libya och Asien. Dessutom verkar minoerna vara ett tämligen fredligt folk, även om myten med kungarna Minos på Kreta och Egeus i Aten pekar på konflikter och stridigheter. Ingen skyddande mur har t.ex. funnits runt palatset i Knossos. Kultur, politik eller religiösa sammankomster tycks istället ha fått desto större plats i världens äldsta amfiteater som har grävts ut just i detta område.

I följande artikel i serien presenteras hypoteser kring sjunkna öar och kontinenter i Atlanten bortom Gibraltar sund.

Kersti Wistrand

Not: 1. En kaldera är en stor kittelformad fördjupning i jordskorpan som bildas då en stor vulkan kollapsar i ett våldsamt utbrott. När magmakammaren under vulkanen töms kan taket sjunka in. En stor rund struktur som liknar en kittel kan då skapas. Nya vulkaner kan så småningom skjuta upp ur fördjupningen som fylls med havsvatten.

Källor: Castleden, Rodney, Atlantis destroyed (1998), Routledge. Elser and Ellis, World History Connection to Today (1998). Prentice Hall. New Jersey.
http://atlantipedia.ie/samples/  Kaianders Sempler; Atlantis hemlighet, Ny Teknik ( s 2006-06-20), https://sv.wikipedia.org/wiki/Santorini
https://fof.se/tidning/2010/7/nu-omdateras-santorinis-vulkanutbrott
http://blog.svd.se/historia/2014/06/30/den-minoiska-civilisationens-undergang/
http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/minoerna-var-europeer

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: