23 oktober, 2017

Om Själ och Kropp – filmrecension

Filmen ”Om Själ och Kropp” (2017) visades nyligen på filmfestivalen i Berlin och belönades där med Guldbjörnen som Årets Bästa Film. Rita Schwarz har sett den.

TEXT: RITA SCHWARZ

En helt vidunderlig film ”Om Själ och Kropp” visas nu på Zita, Victoria och Klara-biografen i Stockholm. Den hade premiär den 22 september. Filmregissören och manusförfattarinnan Ildikó Enyedi (född 1955) är hemmahörande i Ungern och har regisserat åtta filmer sedan 1989. Om Själ och Kropp är ett poetiskt eller rättare sagt, drömskt drama som skildrar tolerans, medmänsklighet och kraften i mänskliga relationer. Den hade premiär på filmfestivalen i Berlin nyligen och belönades med Guldbjörnen som Årets Bästa Film. Filmen belönades även med ytterligare tre priser.

De första minuterna är som en evighet: handlingen är hoppig med tvära klipp och jag undrar vad detta ska bli. En scen i gråskala, skog med nyfallen snö. Bilderna är måleriska, innerligt vackra såväl till form som innehåll. En hjort i präktig krona rör sig med en mindre hind. Vi får följa hjortparets stillsamma och försiktiga närmanden till varandra.

Så öppnar sig storyn mer och mer: Vi är på ett slakteri i Budapest. En psykolog tillkallas och en utredning medelst intervjuer med personalen igångsätts då en polisanmälan har gjorts. En man har helt galen av brunst flåsat runt på en restaurang och en stöld av potensmedel för tjurar på slakteriet har avslöjats. Vem i personalen kan vara skyldig? Blod, blod och frusna rum rullas upp inför våra ögon. Inget för känsliga själar, kanske?

Humor, allvar och tråkig vardag blandas på ett alldeles suveränt sätt. Vi får följa huvudrollsinnehavarna Alexandra Borbély (Maria) och Géza Morcsányi (Endre) som utmärkt gestaltar två ensamma själar, som förälskar sig och bekantar sig med varandra. Flera andra aktörer lyser i sina rolltolkningar.

Maria och Endre jobbar båda inom företaget. Endre som är ekonomiansvarig (ägare?) vid slakteriet börjar åldras och verkar mest vara uttråkad av sitt arbete och liv. Han är tillbakadragen, vänlig och lyssnande och iakttar arbetets gång från sitt fönster. Den nyanställda kontrollanten Maria spelas – nej, hon är denna unga kvinna med uppenbara känslomässiga svårigheter. En ung vacker kvinna någonstans i autism-spektrat, som inte kan, inte har lärt sig flera av alla oändliga koder som finns människor emellan.

Det visar sig att Maria och Endre har drömt samma dröm gång på gång. De är de där två hjortarna i drömvärlden. Detta upptäcks av psykologen. Denne man och denna unga kvinna får således via drömvärlden en direkt koppling och börjar tala med varandra, utforska drömmarna tillsammans. Maria kan med sin personlighet gå fram till mannen och säga att han är vacker. Hon kan inte ljuga. Hon har begåvats med ett säreget minne, vilket vi får se och höra mer av allt eftersom filmen rullar. Maria älskar och mannen Endre älskar – men han tar tid på sig att få fram detta.

I en ödesmättad scen, ett blodigt självmordsförsök av en ung kvinna som inte kan benämna vad som händer i och med henne, får vi se hur hon snabbt hoppar upp, svarar i telefon, paketerar sin arm, får den omlagd på en klinik för att snabbast möjligt ta sig till sin älskade. Så möts de i sängen eller snarare, påbörjar ett försök att även rent kroppsligt mötas. Därpå får vi sitta med de två vid frukostbordet, med tomater och de smulor Maria uppmärksammar, borstar bort.

Slutscenen – en vintrig skog, utan hjortar. En scen som öppnar för tolkningar. Själen som försvann? Tiden som inte längre finns? Kärlekens kroppsliga fullbordan behöver ingen själ, eller finns själen med nu? Har själen förenats med den yttre verkligheten? Gå och låt dig förundras!

Regi: Ildiko Enyedi

Medverkande: Alexandra Borbély, Ervin Nagy, Géza Morcsányi, Itala Békés, Júlia Nyakó, Réka Tenki, Tamás Jordán, Zoltán Schneider, Zsuzsa Járó.

Filmare: Maté Herbai
Musik: Adam Balazs
Längd: 116 minuter

Rita Schwarz

About Rita Schwarz

Rita Schwarz har introducerat icke verbalt arbete, sinnes och minnesarbete för personal som arbetar med minnessvaga och demenssjuka personer.
Hon medverkade till att Naomi Feils´Validationsmetod kom till Sverige. Idag föreläser, utbildar och handleder hon i metoden samt deltar i verksamhets- metodutveckling och handledning rörande bemötande, bekräftelse, aktiviteter och kommunikation vid dagverksamheter, gruppboenden och hemtjänst. Arbetar med eget bildskapande.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: