30 maj, 2017

DNA-tekniken skriver om Sveriges tidigaste historia

De första svenskarna. Screenshot Vetenskapens värld SVT

Vilka bodde i Skandinavien före oss och varifrån kom de? Nu har genetiker tack vare DNA-analyser av våra förfäders tänder och ben kunnat se hur invandringsvågorna gått. Helt nya perspektiv framträder vilket kastar omkull det akademiska synsättet på vår tidigaste historia.

TEXT: KERSTI WISTRAND

En av de stora stridsyxorna inom arkeologin under det senaste seklet är huruvida jordbruket spreds som en kulturell överföring eller om det berodde på nyinvandring. Eller med andra ord: har jägarkulturen gradvis utvecklats till jordbrukarkultur och sedan återgått till jakt och fiske vid hårdare klimat eller var det så att nya åkerbrukande invandrare införde jordbruket? Gentekniken har under de senaste åren nu löst detta. Bilden av Sveriges tidigaste historia blir med dess hjälp mer detaljerad och korrekt än tidigare då endast den akademiska forskningen fanns att tillgå. En ny bild av Europas och Sveriges tidiga historia växer fram och den historieskrivning vi blivit lärda genom läro- och historieböcker måste nu genomgå en uppdatering av stora mått.

Den artikel jag förra året författade om Barumkvinnans grav och Sveriges tidiga invandring LÄNK är skriven utifrån det gamla akademiska sättet att se på vår tidiga historia. Den stämmer inte riktigt längre. Bl.a. är rekonstruktionen av den 9 000-åriga barumkvinnans ansikte inte sanningsenlig. Med dagens DNA-kunskaper borde hon haft en betydligt mörkare hudfärg, mer åt det afrikanska hållet.

Arkeologisk undersökning av Birka. Wikicommons

DNA-teknikens svar

Genom DNA-tekniken har osteologerna, som forskar på skelettben, samt genetikerna kunnat studera hur forntidens människor förflyttat sig under sin livstid, varifrån de kom, vilken diet de haft och om de blivit utsatta för våld. Med hjälp av isotoper som t.ex. strontium som finns lagrad i emaljen i gamla tänder kan de se om en individ har haft en annan uppväxtplats än där han/hon dog. Strontium bildas nämligen då beryllium faller sönder i gammal berggrund. Ju mer strontium i tandemaljen, ju mer strontium i berggrunden där man växte upp.

Forskarna börjar nu även förstå hur människorna är släkt med varandra och hur de förflyttat sig under tusentals år. (1) De flesta av oss européer bär spår av flera olika kulturgrupper i våra gener. Vi utgör en blandning av de första koloniserande människorna med mörk hud, invandrade jägarfolk från Ryssland, senare invandrade bönder från Mellanöstern samt ett herdefolk, yamnaja, från stäpperna i Ukraina. Samerna tas inte upp i denna artikel, men har enligt forskarna kommit in flera tusen år efter de första invandrarna i söder. Till denna folkgrupp återkommer forskarna så småningom, vilket jag ser fram emot.

Vår tidigaste historia enligt modern DNA-forskning

För 14 000 år sedan passerade de första människorna över den dåvarande landtungan från Danmark in i Skåne. Vilka var de och varifrån kom de?

För 40 000 år sedan började de första moderna människorna, Homo sapiens, sakta vandra ut från Afrika mot bl.a. nordväst. De var jägare- och stenåldersfolk som spred sig över Europa och följde renhjordarna när inlandsisen drog sig tillbaka. De var genetiskt lika de människor som lever i dagens Spanien och Luxemburg. Genom DNA-undersökningar av deras skelettdelar kan man förstå deras utseende. De hade mörk afrikansk hy och mörkt hår, men blå ögon – en människotyp som inte existerar idag. Deras mörka hy var inte anpassad efter de solfattiga trakterna i norr och deras existens blev inte bestående, men en del av dem fick barn med medlemmar i nya invandrade folkgrupper och därför kan någon liten del av deras DNA leva kvar i dagens svenska befolkning. Denna befolkningsgrupp fick dock inte vara ensam så länge i vårt land. Ett nytt jägarfolk kom in österifrån, vilket avspeglar sig i ett nytt och helt annorlunda sätt att arbeta med flinta.

De senaste DNA-testerna avslöjar att ett nytt folk, människor från dagens Ryssland, vandrade in i Skandinavien (11 000 – 10 000 f. Kr.) och förde med sig en ny flintateknik. Man kan följa människorna med hjälp av de vapen och redskap som de tillverkade. Med vassa flintastenar kunde de första invandrarna i Skåne utan problem flå en ren eller en säl, men nu kom en ny och bättre teknologi från ett oväntat håll att spridas. Det från Ryssland kommande folket, som levde av säljakt och fiske tillverkade avancerade pilar i trä med flera utbytbara spetsar av flinta på pilens sidor.

Inlandsisen täckte fortfarande större delen av Sverige. Endast delar av södra Sverige och nordligaste Skandinavien samt norska kusten var isfri. Denna folkgrupp kom alltså in från Ryssland, rundade inlandsisen i norr och fortsatte söderut längs norska kusten. Deras hudfärg var ljusare, vilket tyder på att de redan börjat anpassa sig till det solfattigare klimatet. De hade bott länge på nordliga breddgrader. Under evolutionens gång hade hudpigmentet minskat och en anpassning skett för att lättare bilda D-vitamin med solens hjälp. (Se kvinnan på fotot ovan).

Haga dös på Orust från ca 3 500 f.Kr. Wikipedia.

4 000 år f.Kr. började grupper av människor leva som stenåldersbönder i södra Sverige. DNA-analyserna visar att dessa bönder kom invandrande från Mellanöstern, nuvarande Turkiet-Syrien (observera att det inte rörde sig om ett turkiskt folk, som långt senare invandrade i Turkiet i modern tid). Dessa människor spred under sin vandring genom Europa kunskap om odling och djurhållning. De brukade jorden, höll tamdjur och bodde i långhus. När de kom till Sydsverige trycktes ”istidens” samlar- och jägarfolket undan och marginaliserades. De spred sig också snabbt upp mot Mälardalen. På många ställen runt om i södra Sverige finns bondestenålderns imponerande megalitgravar som dösar, gånggrifter och hällkistor ännu kvar.

Enligt gravfynd och DNA-analyser av tänder och öronben från denna tid kan man se att jordbrukande samhällen och kustlevande jägare-samlare levde sida vid sida. De senare levde till stor del på säljakt runt Östersjökusterna. Ibland träffade de två folkslagen på varandra och deras gener smälte samman. Varje invandrargrupp höll emellertid fast vid sina traditioner. Jägarkulturen utvecklades aldrig till jordbrukskultur, vilket är en helt ny upptäckt forskarna gjort.

Utgrävningarna i Tråsättra, Åkersberga norr om Stockholm

Vetenskapens värld har nyligen gjort ett TV-program om den tidiga svenska invandringen. Bl.a. visas Tråsättra i Stockholms norra skärgård (2). Där återfanns en stor boplats, förmodligen den sista bevarade bosättningen inriktad på marint fiske. Den bestod av ett trettiotal personer och är från yngre stenåldern 2 400 – 2 600 f.Kr. Den kännetecknas av gropkeramik som först dök upp i Sverige 3 200 f.Kr. för att sedan sprida sig väster- och söderut.

Stockholm låg under denna tid under vattnen men stack upp som öar över havet. På en sådan ö bodde Tråsättrabefolkningen, som alltså levde parallellt med bondekulturen. Året runt bodde de i runda hyddor, bestående av skinn fästa vid smala trädstammar som var böjda mot varandra. Tråsättrafolket har använt sig av jordkullar till gravar och haft en religion som skiljer sig från böndernas. De har använt sig av flinta från Skåne och skiffer från Norrland vid tillverkningen av sina redskap, som är av den första invandrarvågens modell. Deras religion skiljer sig helt från böndernas. Man har funnit lerfigurer vilket kan tyda på jaktmagi. De har även använt sig av människoskallar och människoben med dekorationer. Motiven knyter direkt an till äldre stenålderns jägarkultur som saknade keramik och dess utsmyckning. Kulturen går så plötsligt och av okända orsaker under.

Arkeologen Nicklas Björck, som gräver ut i Tråsättra, tror att de flesta jägarna fortsatte att leva sina gamla liv parallellt med de invandrade bönderna och då norr om Mälarhavet och längs Ostkusten. Han ser tråsättrakulturen som en fortsättning av den gamla jägarkulturen. Inget spår av bondeliv syns på boplatsen. Han menar att de tillhör de första jägarna som kom in i Sverige och vars samhälle utvecklades. Den moderna DNA-forskningen visar att han har rätt. Denna fiske-och jägarpopulation har hållit sig för sig själva och endast få har gift in sig i bondesamhället men ingenting har skett åt det andra hållet. Det verkar som om Sverige har haft två olika befolkningar samtidigt. Då klimatet försämras sprider denna jägarkultur ut sig över Skandinavien. Här kan du se programmet från Vetenskapens värld (33 minuter in i programmet) LÄNK

Stäppfolkets ankomst till Skandinavien

2 800 f.Kr. kom den fjärde invandringsvågen. Ett stäppfolk, yamnajafolket, kom med sin herdekultur till Skandinavien från trakterna kring Kaukasus och pontiska stäppen i nuvarande Ukraina norr om Svarta havet. (3) Forskarna tror att en smittsam sjukdom, kanske pest, satte igång deras uttåg. Det finns bevis för att 90 % av yamnajafolket som kom var män och man förmodar att deras uppgift var att finna ny mark. Många av männen gifte in sig med lokala stenålderskvinnor och bosatte sig för gott, menar professor Kristian Kristiansen vid Göteborgs universitet. (4) Yamnajafolket var ett beridet nomadiserande folk som kom med sina hästar och med mobila vagnar som hem. Deras ekonomi byggde på kött, fisk och mejeriprodukter. Med dem kom också stridsyxorna in i vår historia.

I det svenska materialet finns det en tydlig genetisk koppling mellan Yamnajakulturen och skelett från stridsyxekulturen i Skåne. Deras gravar skiljer sig även från de tidigare böndernas. Gravarna anlades i räta linjer och bestod av familjegravar. Deras begravningsritual förkroppsligade en ny syn på individen med små monogama familjer som grunden för samhället. Detta nya samhälle kom att utgöra grunden för bronsåldern. En likartad kultur finns över stora delar av Europa och med dessa herdefolk kom även det indoeuropeiska språket och den s.k. snörbandskeramiken in. (4, 1)

Vetenskapsjournalisten Karin Bojs har skrivit två intressanta böcker kring Sveriges tidiga invandring: ”Min europeiska familj- de senaste 54 000 åren” (2015) samt ”Svenskarna och deras fäder – de senaste 11 000 åren” (november 2016). I den senare boken uppdaterar hon bilden av vårt ursprung med hjälp av just den senaste DNA-forskningen. Hon beskriver hur ett fåtal bronsåldersmän blev anfäder till en mycket stor andel av alla nu levande svenska män (5).

Hur kan de nya kunskaper, som DNA-tekniken ger, påverka oss?

De nya kunskaperna som DNA-tekniken visar oss, gör att vi måste tänka om. Den mer extrema nationalismen blir svårare att försvara och är en vrångbild av historien. Våra gener visar att vi alla bär på en blandning av flera folkslag och att ta in hur det verkligen förhåller sig kan förebygga fanatiska ideologier.

Kersti Wistrand

Referenser:

1. http://www.fokusforskning.lu.se/2016/05/18/forhistoriska-migrationer-avslojas-med-hjalp-av-dna/

2. https://www.svtplay.se/video/13621147/vetenskapens-varld/vetenskapens-varld-sasong-26-vad-ar-bra-mat En intressant artikel: http://www.dn.se/sthlm/har-gravs-4500-ars-historia-fram-i-akersberga/

3. https://dna-explained.com/2015/06/15/yamnaya-light-skinned-brown-eyed-ancestors/

4. http://www.forskning.se/2017/04/12/sarspraglad-keramik-visar-stenalderskrigares-vag-fran-ukraina-till-skandinavien/
5. https://www.fokus.se/2016/11/med-vetenskapen-sitt-dna/

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Comments

  1. Hans Lindberg says:

    ”Det verkar som om Sverige har haft två olika befolkningar samtidigt.” Noterar att (förfäder till) ”samer” inte nämns alls – fast jag gissar att det är de som avses med jägarfolket som kom nedvandrande via norr – och att inga intressanta jämförelser med språkforskningen görs (som t ex släktskapen hos sydsamiska ord relaterade till tamren osv och språk hos folk i Ryssland, med rötter ned till Svarta havet-området – folk vilka man vet blivit åtskilda för många tusen år sedan). Riktigt spännande är det när vetenskaper kan bekräfta/pröva varandra.

  2. Johan Lindqvist says:

    Långskallar och kortskallar vilka var dom som Rätzinger hade idéer om

Kommentera

%d bloggare gillar detta: