25 juli, 2017

Tankar kring FN inför det nya året 2017

Den romerske guden Janus. Foto: Fuber Obfusco (Wikicommons)

Den romerske guden Janus. Foto: Fuber Obfusco (Wikicommons)

Januari har fått sitt namn av den romerske guden Janus, som öppnar och stänger himlaljusets portar. Hans ena ansikte blickar mot det förflutna och det andra mot framtiden.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Sällan har FN som representant för upprätthållare av världsfreden stått inför ett så ödesmättat vägskäl som nu i januari 2017. Ska vi världsmedborgare välja solidaritet och mångfald eller populistisk nationalism?

Den 1 januari tar portugisen António Guterres över som FN:s generalsekreterare efter sydkoreanske Ban Ki-Moon. Vice generalsekreteraren Jan Eliasson avgår samtidigt. Sverige tar plats i säkerhetsrådet för fjärde gången i historien och kommer dessutom att stå för ordförandeskapet. Den 20 januari svärs Donald Trump in som USA:s nye president. Med honom följer en ny amerikansk FN-ambassadör i Nikki Haley. Sverige får i praktiken under några veckor förhålla sig till två amerikanska regeringar samtidigt.

FN idag

FN brukar benämnas ”en moralisk kompass i en moralisk värld” med humanitära insatser på jordens mest farliga platser och med ett särskilt säkerhetsråd som ska upprätthålla internationell fred och säkerhet. Dess beslut är bindande för FN:s 193 länder när det röstar igenom något. (1)

Säkerhetsrådet har fem ständiga medlemsländer, som alla har vetorätt i alla beslut i säkerhetsrådet, något som en gång i tiden angavs som en förutsättning för att de överhuvudtaget skulle vara med. Dessa länder är Folkrepubliken Kina, USA, Ryssland, Frankrike och Storbritannien. Förutom dessa fem länder ingår ytterligare tio, som väljs av generalförsamlingen vartannat år på så sätt att fem stater ersätts varje år. I slutet av juni valdes Sverige in för fjärde gången. Samtliga medlemsstater måste ha en representant i New York, där de sammanträder i FN-högkvarteret.

Till säkerhetsrådets uppgifter hör att bl.a. utreda hot och brott mot freden, upprätthålla freden i världen och ge rekommendationer hur oroligheter bäst bör dämpas. Det ska även råda medlemsstaterna om ekonomiska eller andra sanktioner, besluta om militära insatser, rekommendera nya medlemsstater till FN och föreslå generalsekreterare för val i generalförsamlingen.

Hur upprätthåller man då fred och säkerhet när medlemsländerna står på var sin sida i en konflikt som i t.ex. Syrien? Vetorätten som de fem permanenta länderna i säkerhetsrådet har, har ofta lamslagit FN när det har behövts som mest och en rad misslyckanden hör dit: Aleppo, Srebrenica och Rwanda. Stämningen i FN:s säkerhetsråd sägs just nu, när Sverige ska fatta ordförandeklubban, vara på historiskt låg nivå med bl.a. personliga angrepp mellan USA:s och Rysslands ambassadörer. FN har också kritiserats för sin tunga byråkrati och administration men också för korruption.

För en vecka sedan enades dock säkerhetsrådet då man röstade igenom resolutionen som kräver ett stopp för Israels bosättningar på Västbanken. USA lade nämligen ned sin röst. (Och man kan undra varför, så här i sista minuten?) Frågan är emellertid vilken effekt just denna resolution kommer att få, förmodligen ingen alls som det ser ut just nu.

Nej till israelisk bosättning på Västbanken

USA:s avgående utrikesminister John Kerry riktade den 28 december hård kritik mot israelisk bosättning på palestinsk mark. (2) Han kritiserade även det palestinska ledarskapet för att inte tillräckligt tydligt ta avstånd från den terror som riktades mot Israel. Han betonade att en tvåstatslösning är den enda vägen till fred:

”De kan leva tillsammans i en stat och de kan välja att dela upp sig i två stater. Den bistra sanningen är emellertid att om man väljer en stat kan Israel antingen bli en judisk stat eller en demokratisk stat, inte bådadera utan att detta sker kommer det aldrig att råda egentlig fred.”

Denna FN-resolution är mycket viktig ur internationell folkrättslig synvinkel. Det är inte förenligt med folkrätten att upprätta bosättningar på palestinskt område.

I sitt svar avfärdade Israels premiärminister Netanyahu att israeliska bosättningar skulle utgöra ett hinder för fred:

”Konfliktens kärna består i att palestinierna envist vägrar en judisk stat. Att förändra denna inställning är nyckeln till fred.”

Donald Trump, som blir president först 20 januari, men har betett sig som om han blev president vid valet den 8 november, har lagt sig i det hela och gett sitt stöd till Netanyahu:

”USA:s utrikespolitik mot Israel är oacceptabel. Håll ut det är inte långt kvar till 20 januari!

Trump har egna planer för Mellanöstern och tror att hans egen svärson ska kunna mäkla fred där.
I sitt tal svarade Netanyahu att han såg fram mot att arbeta med Donald Trump, varpå han godkände ytterligare en ny bosättning.
Det är tydligt att varken Netanyahu eller Trump bryr sig om vad John Kerry sade och sedan gammalt brukar ju USA stödja Israel. Israels premiärminister har redan gett order om att stoppa 30 miljoner shekel i bidrag till fem olika FN-organ som han anser vara ”fientligt inställda till Israel – och det här är bara början!” (1)

På institutet Simon Wiesenthal-centrets årliga lista över israelfientliga personer har både FN:s säkerhetsråd, Barack Obama som lade ned sin röst, samt Margot Wallström, som frågat efter oberoende utredningar av utomrättsliga avrättningar av israelisk polis, hamnat. (3)

Trump anser att:

”FN är en klubb där folk vill träffas, prata och roa sig, men det kommer att bli annorlunda efter 20 januari”.

Idag står USA för en femtedel av de ekonomiska bidragen till FN, men Trump hotar redan nu att dra in ekonomiska bidrag till FN när han blir president, vilket kan ge effekter på klimatfrågan, migrationsfrågan och de mänskliga rättigheterna.

Jan Eliasson

Jan Eliasson

Intervju med Jan Eliasson, vice generalsekreterare LÄNK

I en TV-intervju (2) med avgående Jan Eliasson, vice generalsekreterare för FN fram till nyår, säger denne:

-Jag har företrätt och arbetat mycket hårt för FN i 5 år. Med min erfarenhet kan jag säga att FN nu är viktigare än någonsin. Massmedia har en tendens att glömma allt gott som FN åstadkommer, t.ex. i Afrika, och istället fokusera på konflikter som man inte lyckats lösa. Det gäller att inte framställa FN som passivt, vilket ofta görs i mediedebatten. Det är helt fel. Varje dag arbetar vi inom FN hårt för att t.ex. bekämpa dödsstraff och få ut politiska fångar och journalister. Det finns tre stora uppgifter som vi arbetar väldigt intensivt för: mänskliga rättigheter, fred och säkerhet samt utveckling.

Problemet är vetorätten i säkerhetsrådet och jag tycker man måste bli mer restriktiv i användandet av den. Historiskt sett infördes vetorätten för att överhuvudtaget få in stormakterna i världsrådet. Samtidigt är detta inte förenligt med en stat = en röst, som är principen för FN. Ett förslag har lagts fram att vetorätten ska begränsas och inte få användas vid hot om etnisk rensning och folkmord.

Det sex år långa kriget i Syrien går in i ett nytt skede samtidigt med stora motsättningar i världen och stora flyktingströmmar. Det återstår mycket att göra. FN:s säkerhetsråd har svikit. 2012 fanns det en god chans att få till stånd en bindande resolution angående Syrienfrågan. Kofi Annan hade förhandlat fram en övergångsregering, men där fanns samtidigt en önskan från båda sidor att få till stånd en militär lösning.

I Syrien behövs två lösningar; dels vad det gäller säkerhetsnivån, inte minst vad beträffar USA och Ryssland; dels en lösning i de regioner där Turkiet, Saudiarabien, Iran och Quatar är inblandade.

Jag har talat med republikanerna i Washington och sagt: `Ni behöver FN för fredsbevarande operationer, för militära operationer, för att bekämpa terrorism och för utvecklingsarbeten. Det ligger i ert intresse att ha ett starkt FN!

-Vad tror du om framtiden för FN? frågar intervjuaren till sist Jan Eliasson.

Vi står inför ett vägskäl i och med ingången i 2017. Trump har tryckt på ett antal knappar som visar den oro och otrygghet som många i USA känner. I sin vilja att se en ny utveckling röstade väljarna fram Trump till presidentskapet, något som man inte trott vara möjligt.

Ska rädslan fortsätta ta över vid vägskälet? Det krävs att vi alla, var och en, funderar och tar ställning. Ska vi välja vägen mot internationellt samarbete, mångfald, tolerans, internationell solidaritet; en väg som vi stått mycket för i de nordiska länderna, inte minst i Sverige? Eller ska vi gå en väg in i en inåtblickande period med populistisk nationalism där man säger att ”världen utanför” är problemet och delar in människor i ”vi” och ”dom”?

Den första vägen är den väg som tjänar folk och nationer bäst. FN står för den principen och jag hoppas vi väljer den vägen.

Men väljer vi den väg som polariserar oss mest och som föds och närs av fruktan och rädsla, så tror jag att vi får ett väldigt farligt samhälle med hat mellan olika grupper i världen.

Kvinnorna i tiden för fred och miljö

När Sverige fick sin plats i säkerhetsrådet i slutet av juni 2016, blev det bestämt att vi också skulle bli ordförandeland den 1 januari 2017. Utrikesminister Margot Wallström, som redan tidigare arbetat inom FN uttalade sig på följande vis (4) när beskedet kom att Sverige valts in:

– Platsen i FN:s säkerhetsråd är en stor seger för svensk utrikespolitik och svensk diplomati. Vi är förvissade om att det ligger i vårt intresse att som ett litet, öppet och omvärldsberoende land bidra till och slå vakt om den internationella ordning där FN och dess säkerhetsråd är kärnan.

Vi kommer att ha en väldigt viktig uppgift där att se till så att det här blir så bra som möjligt… Vi kommer alltid att fråga oss: var är kvinnorna?

Enligt Margot Wallström kommer kvinnor, fred och säkerhetsfrågor att toppa dagordningen när Sverige tar plats i säkerhetsrådet.

Ännu en svensk kvinna, kronprinsessan Viktoria, fick i början av 2016 ett FN-uppdrag som ambassadör för FN:s globala hållbarhetsmål, vilket innebär att hon är talesman för att lyfta fram FN:s sjutton hållbarhetsmål, där medlemsstaterna gemensamt kommit fram till vilka gigantiska miljöproblem vi har och hur vi måste ändra på oss. I programmet ”Året med kungafamiljen” berättade hon om detta. (5)

Kersti Wistrand

Källor:

1. Journalisten Gilda Hamadi-Nia i Aktuellt kl 21.00 TV2 den 28 dec. 2016.
2. Inslag i Aktuellt, SvT2, kl 21.00 28 dec.
3. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/wallstrom-pa-anti-israel-lista-efter-israelkritik
4. http://www.dn.se/debatt/sa-ska-sverige-gora-skillnad-i-sakerhetsradet/ samt https://www.facebook.com/margot.wallstrom/posts/1145188248863570:0
5. http://www.svtplay.se/video/11711834/aret-med-kungafamiljen-2016/aret-med-kungafamiljen-2016-avsnitt-1?info=visa

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: