4 december, 2016

Älgjakt i Lappland I – förr och nu

Frank Wikström vid sin nedlagda älg, september 2016. Foto: H.E. Aldenburg

Frank Wikström vid sin nedlagda älg, september 2016. Foto: H.E. Aldenburg

Under sju tusen år har älg jagats i Storsele, två och en halv mil norr om Vilhelmina i södra Lappland. Kersti Wistrand har varit på plats som inbjuden vän. I två artiklar kommer älgjakten idag och under stenåldern att skildras.

TEXT av KERSTI WISTRAND

Storsele grundades av nybyggare under 1700-/ 1800-talen. Varje år samlas släkten några perioder i sina fädernegårdar för att umgås. Mellan den fjärde september, den första måndagen i månaden, och fram till den 24 september är det älgjakten som förenar byn. Ett uppehåll på en månad äger sedan rum för brunsten och betäckningen av älghonorna. Sedan återigen jakt fram till årsskiftet. I södra Sverige börjar jakten först andra måndagen i oktober.

Det finns cirka 300 000 jägare och 270 000 älgar i vårt land. Länsstyrelsen bestämmer över tillåtet antal älgar som får fällas. Målet är att minska älgstammen, som ställer till skador både i nyplanterad skog och i trafiken om den får expandera obegränsad. [1]

I år är det 80 000 älgar som ska fällas i hela Sverige och i det jaktlag i Storsele, som jag följde, var tilldelningen två vuxna och två kalvar.

Frank Wikström är jaktledare i sitt lag med tio personer. Som sådan har han ett speciellt ansvar. Han ska kontrollera att alla har vapenlicenser och att jaktkorten är betalda. Han ska också organisera förarbetet med att ”röja pass”, dvs. ta bort ris och andra hinder, samt bygga jakttorn.

När jag anländer till Storsele har älgjakten pågått i en vecka och man har lagt ned två vuxna älgar. En av dem har Frank skjutit och jag ber honom berätta:

Jag satt på passet och hörde plötsligt ett ljud och fram kom en stor tjur med skovelhorn. Samtidigt tappade jag min mobiltelefon – alla i jaktlaget har mobiltelefon för att kunna kommunicera- och böjde mig automatiskt ned för att ta upp den. Älgen hade under tiden hunnit förflytta sig 30-40 meter. Jag grep sedan geväret, siktade och la av ett skott. När jag sedan gick fram till älgen blev jag mycket förvånad: `Men det är ju en liten älg med grenhorn (stånghorn)!´ Då jag undersökte spåren såg jag att det från början var två älgar som gått tillsammans, men att den stora hade blivit skrämd och stuckit, medan jag tog upp mobilen! Slaktvikten på den här älgen visade sig vara 200 kg.

Älgen dras bort på släde. Foto: Anita Wikström

Älgen dras bort på släde. Foto: Anita Wikström

När sköt du din första älg och hur många älgar har du skjutit här upp i Storsele? undrar jag.

– 1957, då jag var fjorton år, fick jag följa med min far på ett älgpass för första gången, svarar Frank Wikström. Han hade en gammal Remington från 1800-talet och 12 mm:s kulor som vi stöpte själva av bly. Jag fick övningsskjuta tre skott, men inte mot någon älg. Man måste vara 18 för det. Idag räcker inte den åldern utan man måste avlägga jägarexamen för att få bedriva älgjakt. Studierna pågår en termin.

Jag utbildade mig till lärare och var aldrig ledig under älgjakterna, så jag var 49 år innan jag sköt min första älg. Då jagade jag med hund, som drev fram en älgko. Jag hörde hur det plaskade i bäcken intill när älgkon kom. När hon var femton meter bort sköt jag. Hon dog. Som tur var hade jag rest mig från den plats där jag sköt. Kon raglade nämligen emot mig och föll ned död just där jag hade suttit!

Älgko med kalv. Foto Oliver Abels. (wikicommons)

Älgko med kalv. Foto Oliver Abels. (wikicommons)

Frank Wikström fortsätter: ”Jag trodde att hon var en gallko, dvs en ko som inte kan få eller inte har någon kalv, men det visade sig att hon hade mjölk i sitt juver. Dagen efter gick vi skallgång och sköt hennes kalv. På den tiden ansåg länsstyrelsen att man skulle skjuta korna och låta kalvarna leva om de kom tillsammans. Så fruktansvärt oetiskt! Hur skulle kalvarna klara sig utan sin mor? Idag är det tvärtom så att kalvarna ska skjutas först.

Jag har skjutit femton älgar här uppe i Storsele och sju i Bohuslän, där jag bor nu. Egentligen är det inte lustbetonat, men man gallrar i landskapet och får kött till på köpet. Kamratskapet och allt runt jakten är viktigare än själva skjutandet.”

Älgtjur med grenhorn. Foto: Malene Thyssen (wikicommons)

Älgtjur med grenhorn. Foto: Malene Thyssen (wikicommons)

”Min far sköt en riktigt stor älg på över 500 kg för länge sedan, fortsätter Frank att berätta. Den tyngsta älgen vi har skjutit var för fyra år sedan, då vi fick en bjässe på 340 kg.

En gammal älgtjur är svår att ta. Han har så mycken erfarenhet. Han kan t.o.m. lura hunden. Uppe mot fjällen, flera mil härifrån finns mycket större älgar än här. Tjurens horn kan vara av två olika utseende: grenade stånghorn eller skovelhorn. Det är genetiskt. Tjurpojken kallas fjäring och har bara pinnar till horn.

Sen får man se upp med en ko med kalvar. Hon har inga horn, men lägger hon öronen bakåt visar det att hon är irriterad och kan gå till angrepp. Kon är förresten fertil till ungefär 17 års ålder. En ung ko kallas älgkviga.

Man måste vara mycket försiktig att inte sprida dofter runt sig; man måste kissa i flaska t.ex. Enklast är det att jaga med hund. Vårt jaktlag använder sig av fyra hundar. Jämthunden är bäst. Den går på älg och björn. Hälleforshunden är rent otrolig att driva älg och sedan har vi gråhunden som är mycket duktig. En bra jakthund byter inte älgspår även om ett annat spår korsat det. Och han får inte skälla på renar eller jaga tjäder. Våra hundar kan springa upp till tre mil på en dag. – Visste du förresten att hästar är rädda för älgar? Älgen har högre mankhöjd.

Förr i tiden tog man tillvara på allt: mulen, kött från huvudet, inälvor, lungor (”lungmos”). Idag kör vi sex kilometer bort mot Överåsa och stjälper allt detta där och lägger grenar över. När det luktar tillräckligt mycket kommer björnar och korpar dit och äter upp det.”

Storsele ligger i ett björnområde. Under sommaren har en björnhona med två ungar synts två gånger vid byns utkanter och när jag är där nu i september blir jag visad på en stor mörkblå bajsplätt med blåbär och lingon i.

Jag stannar i Storsele till slutet av september. Två vuxna älgar har skjutits, men ingen kalv har setts till. Jägarna tror att björnarna slagit älgkalvarna på våren när de kommit ut från sina iden. Då jag frågar Frank Wikström om björnjakt börjar han berätta om sina erfarenheter om både björn, varg och lo, men detta får bli ämne för en senare artikel.

I nästa artikel kommer stenåldersmänniskans älgjakt och spåren därav i Storseles närområde att beskrivas.

Kersti Wistrand

Referens:

1. https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lgjakt

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Trackbacks

  1. […] Wistrands artikel Älgjakt i Lappland I – förr och nu, skildrar en jägares erfarenheter och […]

Kommentera

%d bloggare gillar detta: