4 december, 2016

Telepatisk kommunikation med djur – I

Blackleopard
Sydafrikanskan Anna Breytenbach ägnar sitt liv åt att kommunicera med djur. Hon sänder och tar emot detaljerade budskap genom bilder och tankar och hjälper på så vis både människor och djur. Hon håller även kurser i konsten att kommunicera med djur.

TEXT av KERSTI WISTRAND

consultationsAnna Breytenbach (född i Kapstaden, Sydafrika 1968) är djurkommunikatör eller djurviskare, som man också säger. Hon studerade psykologi, ekonomi och marknadsföring och arbetade därefter under tolv år inom ”Human Resources and Information and Technology” (”Mänskliga resurser och informationsteknik”) både i Australien och USA. (1)

I 20-årsåldern började Anna Breytenbach på sin fritid engagera sig i bevarandet av utrotningshotade rovdjur som snöleoparder, vargar och bergslejon. Genom sin nära kontakt med dessa djur utvecklades hennes inlevelseförmåga. Hon lärdes upp att spåra dessa utrotningshotade djurarter i USA, där hon arbetade, men inte var uppvuxen.

Det var för henne en hel del nya djurarter, vars spår hon inte kände igen, och hon ombads därför av sina mentorer att ”känna in energierna” i spåren. Anna upptäckte då att hon fick in bilder och information om djuren. Vid ett tillfälle såg hon ett djur som hon inte kände igen inför sin inre syn. Det visade sig vara en prärievarg. Vid ett annat tillfälle då hon såg på ett fågelspår, förmedlades en bild av en fågel med bruten vinge. När hon följde detta spår vidare visade det sig att hon fann just denna fågel med överensstämmande utseende och färger efter några minuter och att dess vinge var bruten!

annaAnna utforskade detta fenomen vidare under tre år i Assissi International Animal Institute i USA. Sedan 2004 har hon arbetat heltid och internationellt som professionell djurkommunikatör och ombeds att lösa problem över hela världen. Anna är till stor hjälp i djurparker och hos veterinärer. (2) Hon reser, föreläser om bevarandet av utrotade djurarter, reder ut problem mellan människor – djur samt lär ut tekniken i olika work-shops. Hon lär ut hur man stillar sinnet, andningsteknik och hjärtats kommunikation med djuret m.m. och anser att alla kan lära sig.

”The Animal Communicator”

2012 gjordes en dokumentär om hennes arbete. Dess titel är ”The Animal Communicator”. Den nominerades samma år som bästa längre dokumentär i Kina. I denna dokumentär ingår historien om en svart leopard (även benämns panter), som finns på you tube och har setts 5,3 miljoner gånger. (1) Det är denna historia som återberättas nedan med vissa smärre tillägg hämtade från andra intervjuer med Anna på nätet.

Den svarta leoparden Diablos/Spirits öde

Djurskötare Jurg Olsen och hans hustru har i Sydafrika skapat en djurpark där de tar hand om stora kattdjur som behöver speciell omsorg för att må bättre. Det här är historien om den svarta sjuåriga leoparden Diablo, som flugits dit från ett zoo i Belgien, där han vistats i samma inhägnad som en jaguar och i omedelbar närhet till en bur med en hyena. Han har blivit illa behandlad och förnedrad av människor.

Djurskötaren har mycket god hand med lejon och tigrar, kan leka och tumla runt med dem samt vandra vid deras sida i inhägnaden. Diablo, som varit i parken i ett halvår, är det stora undantaget och varken djurskötaren eller hans fru förstår sig på denna rytande, aggressiva ”svarta djävul”, som morrande visar tänderna så fort de visar sig. Hans vilda blick signalerar att han vill slita dem i bitar där han går fram och tillbaka utmed gallret till den bur som egentligen är hans natthärbärge. Ut från denna och till den övriga större inhägnaden har han aldrig vandrat fastän möjligheten finns.

Djurkommunikatören Anna Breytenbach kallas dit för att om möjligt ställa allt till rätta. Ett filmteam filmar allt som händer med närbilder på leoparden, Anna och djurskötaren. Det är frapperande att se hur det stora kattdjuret förvandlas från ett rytande rovdjur med blottade tänder och vild blick till en avspänd och sorgsen stor leopard med bedrövad uppsyn, så fort Anna börjar kommunicera med honom.

I bilder och ord säger sig Anna ta emot budskap från leoparden, som förmedlar hur han mår och hur han tänker. Hon ställer frågor och får svar. Diablo förmedlar att han fortfarande är starkt påverkad av den förnedrande behandling han utsattes för i den europeiska djurparken. Dessutom är han överväldigad av alla nya intryck och han vill inte ha med människor att göra. Han tycker inte om att djurskötaren berättar om hans tidigare misär för människor som stannar upp och ser på honom i djurparken. Han tar emot deras energier och såren rivs upp. Han säger sig ha en mycket hög vishet, som ingen har sett och uppskattat honom för och han förväntar sig någon form av respekt för detta, något som han aldrig fått under sitt liv. Människorna associerar honom med de djävulska och mörka sidorna i tillvaron och han tycker inte om få dessa energier riktade mot sig. Han vill ha ett annat namn. Så undrar han var de två ungarna, som satt i burar intill honom i Belgien, tagit vägen? Han tänker ofta på dem.

Djurskötaren intar från början en försiktigt skeptisk attityd, men åser hur Diablo slappnar av direkt då han träffar Anna. Det är första gången på sex månader detta händer i kontakten mellan leoparden och en människa och Jurg  Olsen tar nu uppmärksamt in det som sker. Varken han eller hustrun minns till en början något om de två kattdjursungarna, men snabb eftersökning ger vid handen att det verkligen var så. Förtroendet för Annas kunnande infinner sig och skötaren slappnar nu av ännu mer och ser på Diablo med tårar i ögonen. Djurskötarens rädsla är borta och han kan nu möta Diablos blick på ett helt annat sätt energimässigt sett, nu när de båda lugnat ned sig. Genom Anna får han veta att leoparden inte vill ha några krav eller förväntningar på sig, endast få lov att leva och vara sig själv utifrån sina egna villkor. Djurvårdaren och leoparden kan nu knyta an till varandra:

– Vi ska ändra ditt namn till ”Spirit” (ande) och du är ett helt fantastiskt djur, säger skötaren och leoparden ger ifrån sig ett ljudligt ”wow” som svar och blir helt avslappnad i kroppen.

Spirit är nu lugn och avspänd. Dagen efter lämnar han för första gången buren och vandrar nyfiket ut i inhägnaden. Förändringen visar sig vara bestående, men vid en intervju tre år senare sägs Spirit fortfarande vara misstänksam mot människor, men alltid bemött med respekt från djurvårdarnas sida. Han har även flyttats till en större inhägnad.

Här kan du se hela you tube-videon:

Vad händer under djurkommunikationen?

Anna Breytenbach hjälper under en timme lång terapisession till att ställa allt till rätta mellan djurskötaren och Diablo och kan lämna ett avslappnat djur och en lättad skötare bakom sig.

Vad var det som inträffade? Man kan se det på två vis: antingen på ett materialistiskt sätt med hjärnan som utgångspunkt eller på ett energetiskt sätt med medvetandet i fokus. Låt oss betrakta den materialistiska tolkningen först.

Materialistisk modell
Den materialistiska modellen utgår från hjärnan och dess aktiviteter. Så här skulle tolkningen kunna se ut:

Djurskötaren Jurg Olsen var van vid lejon, men inte leoparder. Han hade en ovana och osäkerhet från första stund Diablo kom dit. Lejon är sävliga djur som sover mycket och jagar nattetid på savannen, där de håller till, medan den mycket aktiva leoparden lever i täta skogar. Lejon är mycket sociala och lever i grupper hela livet, medan leopardhannar lever solitärt efter den tvååriga vistelsen hos modern. Leopardhonan tar själv hand om sina ungar, som hannen för övrigt kan döda om han skulle få för sig det.

Diablo var aggressiv av många orsaker: att leva instängd istället för att under fjorton timmar om dygnet springa fritt i täta skogar, att tvingas dela inhägnad och territorium med ett annat stort kattdjur under sina första sju år. Leoparder försvarar sina territorier i det fria och kan döda andra kattdjur för denna saks skull. Diablo har tvingats leva på ett för honom helt främmande sätt och blivit aggressiv och orolig, beredd att gå till anfall.

Varje stressituation triggar igång produktionen av testosteron, utlöst av hjärnans amygdala, vilket i sin tur triggar igång djurhannarnas slagsmål. Därvid sätts hjärnans frontallob, säte för förnuft och eftertanke, ur spel. Ju mer stressig situationen är, ju mer adrenalin produceras. Man skulle kunna tänka sig att Diablo och Jurg Olsen fastnat i en ond cirkel och stressat upp varandra varje gång de sågs. Anna, har som kvinna och ny person, en annan terapeutisk och lugn utstrålning. Hon kan lugna ner leoparden och hon kan lugna ned djurskötaren så att de kan mötas utan testosteronpåslag och få en annan relation. Grundproblemet är att de inte litar på varandra. Deras attityder och beteenden förändras utan att det nödvändigtvis är frågan om telepati utan endast terapi, en terapi där Anna ”helar” djurskötaren så att han kan handskas med leoparden.

Icke materialistisk modell
I den icke materialistiska modellen är medvetandet inte begränsat till hjärnan. Jag låter Anna Breytenbach själv förklara sin syn på vad som händer, även om jag är medveten om att det är en starkt förenklad bild som kan ge upphov till invändningar. Följande modell är hämtad från en föreläsning som Anna gett (3):

Alltet består av energi och djur, växter och människor är uppbyggda av samma energi: samlingar av kvanta, atomer etc, så varför skulle vi inte kunna kommunicera med alla former av liv? Vi har hjärnor och varje tanke och känsla har elektromagnetisk utstrålning och sänder ut hjärnvågor, vars frekvenser kan upplevas av oss. Vi tar emot budskapen medvetet eller omedvetet. Hjärnan får dock inte förväxlas med medvetandet. När man samtalar med djuren sker det även med utgångspunkt från hjärtat och man kan kommunicera med djur på mycket långa avstånd.

Alla djurkommunikatörer påstår att de kommunicerar telepatiskt med djuren. De påstår sig få in bilder, ljud, känsel- och luktförnimmelser. Anna Breytenbach menar att människor har haft denna förmåga tidigare i evolutionen. Indianerna säger än idag (4):

”Allting på jorden är levande;
allting på jorden har en betydelse:
allting på jorden är förbundet med varandra;
allting på jorden är avsett att omfamnas”

Naturfolk, t.ex. bushmän, indianer och aboriginer, har haft denna förmåga att kunna tona in på samma våglängd som djur och växter och därigenom få informationer av och om dem. De kunde kommunicera med örterna för att få veta vilka som var giftiga och vilka delar av dem som kunde användas att bota sjukdomar. Åtminstone kunde medicinmännen detta. Aboriginerna kunde, när de vaknade på morgonen, tona in och finna var i landskapet t.ex. kängururna och jaktdjuren fanns. Man visade vördnad för dem och utförde ritualer till deras ära, när man lagt ned dem som villebråd.

För många årtusenden sedan började människan tämja djuren och sätta dem i fångenskap. Respekten för djuren försvann. Människan gjorde sig alltmer till herre över dem och utsåg sig så småningom till skapelsens krona. I vår evolutionära utveckling har människosläktet haft tillgång till olika medvetandestadier. Kommunikationen med djur ger oss tillgång till dessa omedvetna sidor inom oss själva.

Teknologin kom in och människan dominerade nu naturen och avlägsnade sig från djurkommunikationen. Albert Einstein insåg tidigt den katastrof som skulle kunna komma genom obalansen på vår jord, där vi övervärderar den materiella sidan av tillvaron. Han menade att det måste till ett nytt sätt att tänka för att komma förbi denna evolutionära kris:

”Vi kommer att behöva ett fullständigt nytt sätt att tänka och se på saker och ting för att överleva!”

I följande artikel presenteras några djurviskare i Sverige.

Kersti Wistrand

Referenser och noter:

1. Uppgifterna om Breytenbachs liv är hämtade från https://en.wikipedia.org/wiki/Anna_Breytenbach samt intervjuer med henne på nätet.
2. 15 oktober 2015 kallades Breytenbach till Australien för att lösa problemet med de vita hajarna som i mängd tagit sig mot stränderna och i några fall cirkelattackerade surfare. Under kommunikation med hajarna framgår att de inte längre har tillräcklig föda i havet utan simmar in mot stränderna. De har stora stresspåslag och måste konkurrera med varandra för att överleva, vilket gör att jaktinstinkten ökar. Surfarfolket har tävlingsinstinkter och utsöndrar samma stresshormoner i vattnet vilket drog hajarna till sig. Hajarna tycker emellertid inte om människokött, som smakar för salt, men testar allt genom smaksinnet. Själv är Breytenbach filmad då hon umgås och simmar nära hajarna under vattnet. Hon lär ut hur man ska förhålla sig till hajarna utan att komma till skada. Se you tubevideon https://www.youtube.com/watch?v=HTdlMC6NZU4
3. Denna förklaringsmodell bygger på en föreläsning av Anna Breytenbach, se https://www.youtube.com/watch?v=Q65aJNkpKfc  I sina böcker Succébo och Tolv sinnen har Börje Peratt angett en mer ingående teori om ”oberoende sinnen” som möjliggör bl a telepati och ett ”oberoende medvetande” där synpunkter från Dr. Randolph C Byrd, Dr Larry Dossey och honom själv ingår.
4. Det följande citatet är hämtat från http://www.manataka.org/page291.html

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Comments

  1. Djurens intelligens och kommunikativa sätt är verkligen ett spännande ämne. Aristoteles skrev att människan tillhör den sociala djurarten. (Han använder uttrycket ”politiskt” som gett anledning till missuppfattningar, eftersom det grekiska ordet hos honom betyder ”socialt” inte ”politisk” i ordets moderna mening) Han lade till att det som skiljer människan från andra sällskapsdjur är språkbruket. Men där tycks han inte ha varit så precis, eftersom kommunikationen föreligger hos många djurarter. Det är tråkigt att han nämner ”bina” som exempel på ”sociala djur” och inte kommer på sådana människonära djurarter som hunden, katten och hästen. Ty sådana djur kommunicerar inte sinsemellan utan de försmår att kommunicera med oss och lära sig förstå vad vi menar. Hunden är en fantastisk resurs som kan samarbeta med människan och t o m skydda henne. Man skulle kunna säga att djuren förstår, men inte kan förklara. Den ”rationella” och diskursiva förmågan (s.k.”logos”) är det som, enligt Aristoteles, ger människan möjlighet att och att skilja mellan de goda och det dåliga eller onda. På denna punkt kan man emellertid påstå att djuren utvecklar en intuitiv känsla av det som är positivt och gynnsamt och det som är oönskvärt och skadligt.

  2. Tack Kersti, det är en helt underbar berättelse. Jag har sett videon om Diablo/Spirit tidigare.
    För två år sedan fick jag kontakt med en ”djurtolk” och jag undrade om hon kunde tala med min katt. Vilket hon menade sig kunna göra. Vad hon behövde var ett foto på katten, Sunny, hans födelsedatum och det datum han flyttade in hos mig. Efter en vecka ringde hon. Då hade hon ”pratat” med Sunny. Hon behövde inte träffa honom. Det hon förmedlade var intressanta, nästan kusliga träffar. Jag vill berätta om den starkaste och mest personliga:

    Jag hade för drygt 40 år sedan en kort relation med en man, Sven, som hade missbruksproblem och kunde bli aggressiv. Sunny berättade nu att det fanns en ”död” man i vår lägenhet och att han inte kunde få iväg honom. Han beskriver mannen och berättar att han är här för att ”be om förlåtelse för att han var så sträng”. Beskrivningen stämde exakt in på Sven – inte på någon annan man jag känt. Det intressanta var att jag några veckor dessförinnan börjat längta efter att lyssna på den musik Sven brukade spela när han var påverkad och dessutom drömde jag en natt att han ringde. Efter 40 år! Jag har inte hört något på alla dessa år – och ändå mindre tänkt på honom.

    Men förutsättningen för allt detta var ju att Sven skulle vara död och det hade jag ju ingen aning om. Men min bror som sysslar med släktforskning har tillgång till nån slags ”dödsbok”. Mycket riktigt, Sven dog 2008.
    Gissa om detta var en stark upplevelse.

    En månad senare blev Sunny överkörd. Det kändes plötsligt som hans vistelse hos mig var att berätta att Sven ville be om förlåtelse. Sen var hans uppdrag över. Sunny ligger begravd i vår trädgård. Han blev bara tre år.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: