3 december, 2016

Samiska spår II: Syd- och Mellansverige

Logga-HedemoraMarknad

Arkeologiska fynd, ortnamn, kyrkoböcker och tingsprotokoll visar att sydskogssamerna har bott sida vid sida med den nordiska befolkningen i Svealand och norra Götaland sedan långt före Kristi födelse. Kersti Wistrand fortsätter här sin kartläggning.

TEXT: av KERSTI WISTRAND

Samernas utbredning i historisk tid

Det arkeologiska och historiska materialet av de samiska spåren kommer glimtvis fram och visar på allt större närvaro av samer i Mälardalen i gången tid. Samerna bodde ofta i skogsområden, där de livnärde sig på fiske och jakt. Troligen ägde endast en liten del av dem renar och då endast ett fåtal   sådana.  Faktum är att det finns många spår efter tidiga samiska bosättningar inte endast i Mälarlandskapen utan även över hela Dalarna och Värmland, ja, t.o.m. i Närke och Östergötland. Det gäller både arkeologiska fynd och ortnamn med samisk anknytning. I senare tid bekräftar kyrkoböcker och tingsprotokoll att det bott samer i flera av våra svealandskap, men de fysiska spår de lämnat efter sig är inte särskilt dokumenterade.

Götaland

Haplogrupper är en gruppering och klassificering av visst genetiskt material som förts vidare generation efter generation från mor till dotter och far till son. Genom noggranna vetenskapliga studier av detta genetiska material har man kunnat se hur befolkningar spridit sig. (1)

DNA-markörer från svenska Haplogruppdatabasen visar att giftermål ägt rum mellan samer och nordbor även i Småland, Väster- och Östergötland, kanske så långt tillbaka som för 4 000 år sedan. Detta enligt arkeologen Inga Zachrisson (10).

I sydvästra Småland finner vi det geografiska skogsområdet Finnveden, som kan ha med skogssamisk bebyggelse att göra. Den gotiske historikern Jordanes berättar 551 om finnaithe som en av stammarna i Skandinavium (2). Förleden ”finn-” var en gammal benämning på samerna. I Finnveden levde senare  även vikingar, vilket några småländska runstenar visar. (2). Denna förled förekommer även i Danmark samt Norge. I Norge kallas samerna fortfarande ”finn” istället för lapp. Grannlandet Finland – landet där finn bodde. (3)

Båtgravfältet Valsgärde, två km norr om Gamla Uppsala. Foto Johan Anund.

Båtgravfältet Valsgärde, två km norr om Gamla Uppsala. Foto Johan Anund, Wikicommons.

Samiska gravfynd i Uppland

I ”Samiska spår I” berättade jag om båtgraven i Tuna utanför Västerås. Det finns emellertid flera båtgravar, t.ex. i Valsgärde och Vendel norr om Uppsala där mäktiga män begravts. Flera av dessa gravar har varit täckta med ornerade näversjok, hopsydda med sentråd och löpande samisk söm. Samma ornamentik förekommer i nordnorska samiska gravar och utgör enligt arkeologen Gunilla Larsson troligen delar av näverdukar till samiska segel. (4) Här kan du lyssna på ett fynd från 600-talet: LÄNK

I en båtgrav i Vendel har man dessutom funnit dresserade jaktfalkar, vilket visar sambandet mellan samiska områden och Mälardalen under 600- och 700-talen. Dessa falkar häckade på branter och klippstup i fjällen och var förmodligen fångade i Dalarna och Härjedalen. Skriftliga belägg från 1300-talet visar hur dessa falkar förmedlades till Egypten av en präst i Orsa. (5)

Det finns 120 ortnamn som bygger på ”Tuna” i Sverige. De är också frekventa i Norge och på Island. Tuna betyder inhägnat område, ofta en administrativ centralort eller inhägnat kultområde och anses härstamma från yngre järnåldern (555- 1050 e.Kr.). I Alsikes Tuna i Uppland har flera gravar grävts ut. I en vikingatida grav har man grävt fram en man som genom DNA-analys har visat sig ha en nordisk och en samisk förälder. I gravar både i Alsike och Birka (liksom i Dalarna) har man funnit begravda individer med höga halter av selén vilket tyder på att de ätit mycket renkött och förmodligen är samer. (6)

Utgrävning av Krankmårtenhögen i Härjedalen. Foto: Göran Stolpe. Wikicommons

Utgrävning av Krankmårtenhögen i Härjedalen. Foto: Göran Stolpe. Wikicommons

Samiska spår i Mellansverige

Carl von Linné mötte under sina resor under mitten av 1770-talet samer i Hudiksvall och Valbo (Gästrikland) och ännu längre söderut. Hans lärjunge, prästen Per Holmberger, vistades en del i Valbo, där han träffade samer, som bott där flera generationer. De hade sommarbeten för sina renar i Tärnsjö, Östervåla och Valbo. En del av samerna går att identifiera i kyrkböcker. Det viktigaste som Per Holmberger gjorde för eftervärlden var nedskrivandet av samiska ordlistor. Den visar hur sydsamerna införlivat svenska ord i sitt språk, när det gäller bl.a. skotillverkning, jordbruk och folkmedicin. Bl.a. finner han en samisk benämning på örten bosyska (Ballota nigra), vars nordgräns går vid Gävle. Den hette på svenska ”mjölkgräs” och gavs till korna. Samerna kallade den ”gosen milkie grasi”. (7) De västliga och sydliga samerna anses ha lärt sig att mjölka tamrenar och tillverka ost av nordborna, något som inte ägde rum hos de nordligare samerna. Alla termer som har med mjölkhantering att göra är nordiska lånord.

 Av Olaus Magnus - Carta Marina 1572, Public Domain.

Av Olaus Magnus – Carta Marina 1572, Public Domain.

Arkeologen och docenten Inger Zachrisson vid Historiska Museet i Stockholm har specialiserat sig på sydsamer och skrivit flera böcker. Hon visar på flera arkeologiska fyndplatser i sydsamiskt område: 6000-år gamla hällmålningar i Flatruet, Härjedalen; Krankmårtenhögen, ett järnåldersfält vid Storsjön i Härjedalen, daterat till ca 200 f.Kr – 200 e.Kr., tolkat som samiskt av Björn Ambrosiani (se fotot ovan); bosättningar och gravar vid Vivallen, fem km nordväst om Funäsdalen, daterade 800- 1200- talet; tidiga fångstboplatser och fångstgropsystem ända ned i södra Värmland och Dalarna samt insjögravfält från järnåldern i Dalarna, Gästrikland och Härjedalen. Hon har själv grävt ut samegravarna vid Vivallen. I dessa låg många föremål från Mälardalen och i en grav låg en man med föremål och kvinnoklädnad från Birka, vilket tyder på att han kan ha varit en nåjd. En liknande gravplats har grävts fram i Birka. En funnen indisk börs visar på långväga handel i många led. (6)

Samerna – hög status

Under järnåldern, vikingatiden och medeltiden var samernas status mycket hög. Samerna var beundrade och anlitade för sina färdigheter då det gällde fångst av storvilt i fångstgropar, dödandet av varg och björn, korgarbeten och tillverkning av fiskeredskap, tjärbränning, båtbyggeri, bågskytte och skidåkning. Samiska handelsvaror som pälsverk och kammar av älghorn var mycket viktiga. Dessutom var samernas färdigheter att spå och hela sjuka personer säkerligen högt beundrade.

Nordbornas välstånd hade till stor del sin grund i samernas jakt och pälsskinn. Skinnen fördes ut över hela Europa både under vikingatid och medeltid. Samernas status under denna period kan ha varit en följd av detta. De hade en stor ekonomisk betydelse i samhället, något som så småningom försvann och därmed kom att förändra deras samhällsställning.

Blandkultur

Det nordiska folket har en gång i tiden levt sida vid sida med det samiska. De har varit varandra till ömsesidig hjälp och glädje. Det har funnits assimileringar och blandäktenskap. Samerna var viktiga för de uppländska kungarna under 500-talet och århundradena därefter, vilket framgår genom både arkeologiskt material och skrivna källor. De nordiska stormännen ville betona släktskap med samer. I Ynglingasagen som finns i Snorre Sturlassons Heimskringla och är nedskriven på 1200-talet berättas om tre kungar av Ynglingaätten, alla hemmahörande i Gamla Uppsala. De får söner med vad som kan tolkas som samiska kvinnor. Ynglingasagan bygger på det forntida kvädet Ynglingatal. Man tror att den är skriven i Uppsalatrakten och kan handla om Vendel.

De samiska högreståndsmännen har velat vara klädda som de nordiska stormännen. I gravarna är de ibland iförda nordiska dyrbara manskläder av t.ex. ull och med nordiska vapen vid sin sida. De samiska kvinnorna är ibland begravda med nordiska smycken. Och i vikingagravarna återfinns samiska ting, t.ex. stora näverflak (segel?) och näveraskar dekorerade med samiska mönster liknande dem från vikingatid och senare. Vikingarna kan sålunda tagit upp dekoreringen från samiska föremål och använt dem på egna föremål. (8)

Den nordiska och samiska identiteten byggde inte i första hand på språket utan det var religionen som avgjorde. Religionen och inte språket var kriteriet för svenskhet, åtminstone sedan mitten av 1500-talet. En del forskare inom religionshistoria har uttryckt tankar om sejdens påverkan av nåjdarnas shamanism. Enligt Lars-Gunnar Larsson, professor emeritus i språk, har sydsamerna under tidig vikingatid införlivat uttryck och ord i sitt språk som har med vikingatro att göra, t.ex asen Tor, som då uttalades med läspljud av vikingarna. Den sydsamiske åskguden Horagalles tros komma från ”Thor Gamle” ( Þo´rr karl ). (9) Asen Tor är ibland förknippad med en swastika, som man tror var en symbol får åskans och blixtens energi. Symbolen uppträder ibland på bildstenar under 800-talet och ingick i den äldre run-futarken från 200-talet. Man har funnit gamla nåjdtrummor där man lånat in denna swastika som symbol.

Vid vikingatidens slut

Arkeologen och docenten Inger Zachrisson talar om ”en osynlig karta” och menar att det vid vikingatidens slut bodde sydsamer ända ned till Vättern i söder. De levde parallellt med nordborna och deras bosättningsområden återfinns hela vägen norrut upp till jämtlandstrakten norr om Storsjön och in i Norge. En flyttningsled för renarna har gått genom norra Uppland och nordväst ut. Flera ortnamn bär än idag spår efter detta, t.ex. Lapphälla och Lappmyren. (10)

Zachrisson påpekar att framstående forskare som Åke Hyenstrand, Björn Ambrosiani och Gert Magnusson alla hävdar att en fångstbefolkning levde i dessa områden under årtusenden. Genom historien har de uppvisat en kontinuitet fram till dagens samiska kultur. (6, 11) Den största forskningen kring sydsamerna görs f.ö. i Norge, medan den svenska är mer eftersatt.

Samiskt i vikingar. Historiska muséet. Foto: Jörgen Heikki, SR Sameradion och SVT Sámpi

Samiskt i vikingar. Historiska muséet. Foto: Jörgen Heikki, SR Sameradion och SVT Sámpi

Det är dags att lyfta fram den samiska historien, synliggöra den och foga in den i skolans historieböcker och i museer.

Museer över hela Sverige är nu i färd med att ta fram de arkeologiska spåren efter tidig samisk kultur ur sina förråd och fortbildningskurser för lärare kommer att hållas. Först ut är Historiska museet i Stockholm som sedan slutet av februari ställer ut en speciell avdelning med samiska föremål i vikingaavdelningen. På bilden ovan visas samiska kammar av älghorn från 800-900-talet, funna i Birka, samt en samisk väskbygel funnen på ett förlist 1600-talsskepp utanför Gdansk. De är dekorerade med samiska ornament. LÄNK

Stadsmuseet vid Slussen i Stockholm är stängt för renovering till 2018, men kommer då att ta fram samiska föremål i sin ägo, bl.a. föremål hittade i Stockholm: en kista i älgskinn, träskedar från 1600-talet funna vid gatuarbete på Drottninggatan, väskbyglar samt en dagbok från 1600-talet som omnämner en samisk hamn utanför staden, där det låg 30 – 40 båtar med segel stora som bordsdukar.

Vad hände med alla dessa samer i södra och mellersta Sverige? De levde här på medeltiden och framåt 1600-talet, men vad hände sedan? Ja, det får du veta i följande artikel.

Kersti Wistrand

Referenser:

1. http://dna.scangen.se/
2. https://sv.wikipedia.org/wiki/Finnveden , https://sv.wikipedia.org/wiki/Sm%C3%A5lands_runinskrifter_35
3. I norra Skandinavien talade man tidigt om Finnmarken, långt innan begreppet Lappmarken kom till. Finn sägs där vara synonymt med same. Så har vi namnet Finland – finnernas land. Samernas utbredningsområde var tidigare mycket större än idag. Fram till de första århundradena levde säkerligen samer söder om St Petersburg. Samerna levde kvar runt Onega, Ladoga och Beloje ozero till någon gång 800 e. Kr. Se notsystemet i https://sv.wikipedia.org/wiki/Samernas_historia  (Personligen skulle jag vilja ha en djupare förklaring till ordet ”Finns” ursprung, men saknar källor. Som germanskt ord är det gammalt: finna, find, finden – tänk om ”Finn” bara skulle syfta på ”den som finner ny mark”, alltså levde ett kringströvande eller nomadiserande liv?)
4. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=5702332
5. Zachrisson, Torun, ”Utmarkernas betydelse” s 124 i antologin ”Förmodern globalitet – essäer om rörelse, möten i fjärran ting under 10 000 år”, red. Anders Andrén (2011), Nordic Akademic Press.
6. Zachrisson, Inger, Uppland och Oslotrakten i söder – Ny forskning från Norge och Sverige i Uppland och Oslotrakten, 2011. Från symposiet ”Uppsala mitt i Sámpi” http://www.slu.se/Global/externwebben/centrumbildningar-projekt/centrum-for-biologisk-mangfald/Dokument/publikationer-cbm/cbm-skriftserie/skrift55.pdf
7. Larsson, Lars-Gunnar, Linnélärjungarna och sockenlapparna i Valbo, föreläsning inom Stockholms sameförening, 24 februari 2016.
8. http://web.comhem.se/historiaocharkeologi/samer/samisk-nordiska_kontakter_u.pdf
9. Larsson, Lars-Gunnar, The earliest Contacts between Scandinavians and South Saami, pdf- fil http://finnugor.arts.unideb.hu/fud/fud20cikkek/09_larsson.pdf s 168 f.
10. Zachrisson, Inger, Vad händer idag inom samisk arkeologi i Mellanskandinavien?, föreläsning på samernas nationaldag 6 februari 2016 i Etnografiska muséet, Stockholm.
11. http://www.idresameby.se/index.php?p=g&c=a

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Comments

  1. Alltid kul att hitta texter som handlar om släkten. Vill dock påpeka att min farfars farfars farfar stavade sitt förnamn med H, han heter alltså Pehr Holmberger, precis som min pappa.
    Mvh Anna Holmberger

Trackbacks

  1. […] de två föregående artiklarna ”Samiska spår” artikel 1 och artikel 2, har jag redovisat en del av vad arkeologisk och historisk forskning kommit fram till under […]

Kommentera

%d bloggare gillar detta: