4 december, 2016

”Jag fördes upp i rymden” – en kosmisk vision

sunset landscapes nature winter snow trees forest hk

Året var 1968. Jag hade radion påslagen och lystrade plötsligt till lite extra. I radioserien om annorlunda andliga upplevelser denna eftermiddag lästes en text upp skriven av signaturen ”Beata”. Radioprogrammet som benämndes ”Mystiker i Vällingby” fick ett mycket positivt mottagande och sändes i repris, följdes av TV-program och så småningom en bok.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Visionären Ruth Dahlén

Ruth Dahlén, ”Beata”, var en 39-årig småbrukarhustru i en liten by i Dalsland vid tiden för denna händelse. Hon beskriver sig själv som en glad och harmonisk person med ett sextonårigt äktenskap. Hon älskade sin make och sitt liv. Familjen hade tagit emot några finska barn och det gällde att få allt att gå runt. Därför sydde hon sina egna och barnens kläder, vävde och försökte dryga ut livsmedelsransonerna under kriget med att odla grönsaker. Ruth var uppvuxen inom pingströrelsen, men hade som vuxen vänt ryggen åt alla samfund. Ibland gick hon istället i statskyrkan. När hon var bedrövad eller glad kunde det hända att hon bad till Gud, men hon hade inga som helst kunskaper om mystik, psykologi eller teologi eller hört talas om någon andlig upplevelse liknande den hon själv fick  uppleva.

En vinterförmiddag spände Ruth som vanligt på sig skidorna och tog med sig sin hund för att rasta den. Granarna var snötyngda, naturen gudomligt vacker och solen strålade från en klarblå himmel. Här får hon själv fortsätta  CITAT:

– En dag i början av januari år 1946 befann jag mig ute på en skidtur på Huvudgingens höjd i Dalsland. Jag hade stannat vid en vacker gran, stora snöflingor började falla och jag läste högt, som jag ofta gör, en liten dikt som passade just då:

”En ängel stod och dammade Guds stora partitur/
vart dammkorn som till jord föll/
det var en klangfigur/
…. en sång den var/
den första flingans fall.”

Frost, Lajoux, Jura, France (Wikicommons)

Frost, Lajoux, Jura, France (Wikicommons)

Jag hade min blick riktad på en ovanligt vacker snöflinga som mjukt landat på ett granbarr. Plötsligt hände något med granbarret, det löstes upp i flimrande vågor av ljus, ett ljus, oändligt mycket intensivare än solens ljus, men dock ej bländande. Ljusvågorna tycktes röra sig oerhört snabbt i någon sorts spiralform inne i granbarret, som dock hela tiden behöll sin form och karaktär av granbarr. Det var som om jag plötsligt framför mina ögon haft ett förstoringsglas som förstorade någon miljon gånger. Jag kommenterade högt vad jag såg: `Fantastiskt, aldrig trodde jag att ett litet granbarr var så märkligt funtat, ett dansande litet äventyr – om materia är en form av energi, som det ju sägs, då måste det se ut just så här!`

Fraktal.hk

Barr efter barr antändes av de flimrande ljusvågorna, snart var hela granen en enda eldstod. En sekund blev jag oerhört förskräckt – var min hjärna på något sätt i olag? Då hörde jag fullt tydligt en stämma tala till mig någonstans ifrån, inte en vanlig människa, men dock en röst, fullkomligt klar och tydlig: `Var inte rädd. Håll dina ögon öppna och iakttag noga vad du får se!` Jag blev genast alldeles lugn, mycket glad och förväntansfull. Snart var skogen ett enda hav av samma levande ljus, levande på ett sätt mot vilket vanligt jordiskt liv ter sig nästan livlöst. Själv hade jag också blivit en ljusgestalt, jag såg på mina händer som kunde gripa om den brinnande granens kvistar, mina händer var av samma genomskinliga ljus. Hela skapelsen vibrerade av dessa oerhört snabba ljusvågor, där man tydligt kunde urskilja varje enskild ljusstråle, se den fungera.

Det tycktes mig som kunde strålarna sammanföras till olika arter eller färger eller kanske oktaver. En av oktaverna tycktes kunna sammanfatta allt det som vi kallar naturlagar, en annan oktav dikt och konst t ex. Inga ord täcker den Sanna Verkligheten, det är bara hopplösa försök att beskriva något obeskrivbart och för mänskligt förstånd ofattbart. Jag såg Kosmos fungera som en femdimensionell geometri, inte statisk utan dynamisk, med rummets tre dimensioner, tiden som en fjärde och därtill också en femte dimension, den konstruktiva, sammanhållande dimensionen, universums innersta mysterium, Kärleken. Jag såg också denna KÄRLEK som strömmar av ljuspartiklar som spreds spiralformigt genomträngande hela skapelsen som en kedjereaktion av väldiga pulsslag, en kosmisk andningsprocess.

spiral_Hk

När jag använder orden ”femdimensionell dynamisk geometri” är detta också ett svagt försök att finna ord för något som jag verkligen såg med mina ögon, något absolut reellt och påtagligt. Kanske vore bilden av ett oerhört komplicerat urverk med ett svindlande antal hjul en bättre bild, men de fem dimensionerna måste ovillkorligen vara med. I denna värld av myriader strålar var mitt väsen en tydligt urskiljbar stråle, en alldeles egen färg i ett ständigt växlande spektrum. Medan jag ännu var kvar på jorden, hörde jag mig själv, till min egen oerhörda förvåning, yttra följande ord: ”är detta att bli ETT MED ALLTET?”

Även den upplevelse som ligger bakom dessa ord var fullkomligt påtaglig och verklig, lika verklig och påtaglig som att jag just nu ser mig själv sitta i skogen en ljuvlig marsdag. Jag såg mig själv, såg min kropp genomgå en förvandling, mer och mer blev jag till ljus, tills jag såg mig själv fungera som ett strålningsfenomen, vibrerande på samma våglängd som den ”femte dimensionen”. Sedan fördes jag bort från jorden, svindlande långt bort genom tid och rum, bort till Skapelsens Morgon, hörde skaparorden ”Varde” och såg kosmos skapas på nytt inför mina ögon, såg mänsklighetens väg genom historien, såg tidevarv komma, tidevarv försvinna.

hur-stort-ar-universum-svt-play-dokumentar

Som på en väldig film såg jag händelser utspelas, en film som klargjorde inte endast historiska förlopp utan också orsak och verkan. Som om allt som utspelats på vår gamla jord funnes förvarat på något televisionsband, tydligt återgivande alla ord och händelser, men dessutom avslöjande alla mänskliga motiv och tankar. Alla frågor som kan tänkas existera i en mänsklig hjärna fick sitt uttömmande svar på denna kosmiska film – även rent naturvetenskapliga sådana. Innan jag ens hunnit formulera en fråga fanns ett svar färdigt. Jag var på något sätt allvetande. Så småningom upphörde allt minne av någon jordisk existens, jag var i Evigheten, i Paradiset, i en tillvaro av harmoni och skönhet över allt förnuft. Våra jordiska färger t ex var varelser som man kunde umgås med, otroligt charmfulla, i synnerhet tilltalade mig den ”blå varelsen”, den hade också på jorden varit min färg.

Foto: Judy Schmidt

Foto: Judy Schmidt

Från detta paradis på någon oändligt fjärran vintergata tyckte jag mig efter en lång tidrymd bortom myriader av stjärnhopar skönja en mörk punkt, en punkt som inte var ljus och harmoni. Jag värjde mig av hela mitt väsen mot denna mörka punkt, försökte glömma dess existens, en dunkel aning sade mig vad denna mörka punkt var. Men mot min vilja fördes jag närmare denna mörka punkt, färdades fram genom solsystemen, tills jag med ens förstod vad denna mörka punkt betydde – den mörka planeten svävade som en främmande glob i universum. Jag såg hur den under sin spiralfärd kastade mörka väldiga skuggor genom de ljusa världarna. Jag fördes av de väldiga pulsslagen närmare den tysta, mörka planeten, kunde urskilja detaljerna allt tydligare och så med ens vaknade ett minne – någon gång i en fjärran tidsålder hade den varit min planet. Nu tycktes den tala till mig, vädja till mig. Jag greps av en stor kärlek till denna min mörka planet, den tålmodiga Jorden, där jag levat för tusen år sedan.

i High Definition

Men jag såg också att mitt liv på denna jord aldrig blivit fullbordat, där återstod mig ännu något, ett stycke av min egen väg låg framför mig, ett stycke som jag måste gå. Och NÅGON vände blad i mitt livs bok – spelade upp ett stycke av mitt ”kosmiska televisionsband” – förklarade allt för mig, gav mig svar på alla mina frågor till den dag, som just då hade gått upp på den mörka planeten.

Men Hans Hand fortsatte att vända framtida blad i min bok, de tycktes mig först tomma, men Handen ritade upp konturer på bladen och gav mig i uppdrag att fullborda dessa konturer till tydliga bilder. Jag förstod dem inte, jag visste bara att jag skulle gå en alldeles ny väg, om svår eller lätt det sades mig inte. Jag visste bara att någon återvändo inte var möjlig och jag kände mig så liten i dessa stora sammanhang…
Långsamt blev jag medveten om min jordiska existens, återfann mig själv i mitt jordiska jag, stod vid den vackra granen på mina skidor… Rösten som talade till mig uppmanade mig att återvända följande dag och samma tid. Upplevelsen återkom även nästa dag, men inte så tydligt.” SLUT CITAT

Ett TV-program följde på 70-talet, där fysikern Tor Ragnar Gerholm och astronomen Peter Nilsson var kommentatorer till Ruth Dahléns (”Beatas”) upplevelse. Hennes berättelse publicerades i internationella religionsvetenskapliga tidskrifter och nyårsdagen 1976 kom hennes egen bok ut, ”Visionär i tjugonde århundradet” (Natur och Kultur).
För Ruth Dahlén innebar upplevelsen en genomgående förändring av hela hennes liv. Hon kände sig ensam, läste i bibeln om profeterna Jesajas och Jeremias upplevelser, vände sig till präster för samtal för att få förståelse, men fick inte det stöd hon skulle behövt. Hon var en pionjär. Först trettio år senare låg nära döden-litteraturen på bokhandelsdiskarna. Där skildrades upplevelser av liknande slag. Själv har jag intervjuat flera kvinnor som i samband med barnafödande erfarit liknande kosmiska upplevelser LÄNK

Ruth Dahléns upplevelse kom att följas av fler visioner om jordens framtid och allas vårt ansvar inför vår jord och vårt levnadssätt. I ett boktips som införs senare, kommer jag att berätta mer om hennes visioner samt den vånda som uppstår av upplevelserna att blicka in i framtiden och mänsklighetens valmöjligheter.

Kersti Wistrand

 

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Comments

  1. Fantastisk upplevelse. Jag vill läsa mer om hennes framtidsvisioner.

  2. Beatas upplevelse stämmer på pricken med den vediska kunskap som Walter Bowman Russell förmedlade 1926. Den femte dimensionen är just den linjära andningsprocessen som förmedlar universums budskap.
    https://esamawuta.wordpress.com/2016/03/13/periodisk-utveckling/

Trackbacks

  1. […] Ruth Dahléns kosmiska vision är redan presenterad i en artikel nyligen. En vinterdag 1948 när hon skidar i skogen och iakttar en snöflinga på ett barr på en grangren, förvandlas denna till ett starkt ljus och hon tyckte sig mikroskopiskt se uppbyggnaden och det pulserande livet i barret. ”Elden” sprider sig till allt runtomkring henne. Slutligen förs hon upp i rymden där hon får en kosmisk upplevelse. Hon ser den energi som fyller alla tomrum i kosmos, ser den som flimrande vitt livgivande ljus, som förflyttar sig i en högergående spiral och skapar liv. LÄNK […]

Kommentera

%d bloggare gillar detta: