4 december, 2016

Rudolf Steiner – antroposofins fader

Rudolf Steiner (1861-1925), Berlin 1900.

Rudolf Steiner (1861-1925), Berlin 1900.

Rudolf Joseph Lorenz Steiner, född 25 februari 1861 i Donji Kraljevec i Österrike-Ungern (nuvarande Kroatien), död 30 mars 1925 i Dornach i Schweiz. Kersti Wistrand presenterar i denna artikel Steiners roll och betydelse för att koppla ihop andlig helhetssyn med vetenskap och ger bakgrunden till antroposofin.

TEXT: KERSTI WISTRAND

Rudolf Steiner föddes in i ett hem och en samhällsklass där han som barn i ensamhet först kom att utveckla sin unika fallenhet för den översinnliga världen innan han fick möjlighet till högre studier, vilket skedde med viss egen kamp och strävan. (Jämför med Emanuel Swedenborg som föddes i ett burget hem med en akademiskt utbildad far, där hans lysande begåvning snabbt fann sitt uttryck inom vetenskapliga arbeten och hans kontakt med den översinnliga världen gavs utrymme först under ålderdomen, se min artikel Universalgeniet Emanuel Swedenborg – I. ) Steiner tvingades ibland under svåra förhållanden att bana egna vägar. Han kom på så sätt också att bana nya vägar för människoanden.

Rudolf Steiner var en österrikisk filosof, naturforskare, litteraturvetare, författare, dramatiker, social reformator, pedagog, konstnär, arkitekt och esoteriker. [1] Han hade studerat naturvetenskap och tänkte, talade och skrev som en naturvetenskapsman. Visserligen ställde han sig i opposition till flera av vetenskapens slutsatser, men han gjorde det på ett sätt som visade att han var väl insatt i vetenskapligt tänkande. 1912/13 grundade han den antroposofiska rörelsen, som byggde på vetenskap och andlighet samt hans egen förmåga att liksom Swedenborg se in i andliga dimensioner. Men den influerades även av tysk idealistisk filosofi och esoterik, teosofi samt Goethes vetenskap.

Barn- och ungdom [1]
Rudolf Steiners far var anställd som stationsinspektör vid järnvägen och familjen flyttade därmed runt i det nuvarande Österrike, dåvarande Habsburgska väldet. Familjens ständiga förflyttningar omöjliggjorde längre vänskaper med andra barn och ungdomar, vilket gjorde att den unge pojken tidigt vände sig in mot sin inre värld. Han vistades mycket ensam i naturen, där han strövade runt i skogarna. Redan som barn upplevde han andliga dimensioner. I sin självbiografi berättar han hur han sedan sina tidiga år hade erfarenheter och intryck av en annan värld än den materiella. Det är inte helt ovanligt att barn kan ha en sådan erfarenhet, men alltefter som de inlemmas i vardagen med sociala aktiviteter och lekkamrater, bleks dessa minnen och faller bort. Hos Steiner var det annorlunda. Han kom istället att utveckla denna förmåga.

Steiner berättar att han redan vid åtta års ålder var medveten om att det fanns realiteter som skilde sig från den materiella världen. Dessa var inte tillgängliga för beröring och fysisk kontakt men stod helt klara för hans syn på ett så enhetligt och objektivt sätt att han inte kunde tvivla på att de var verkliga och inte illusoriska. Somliga av dem tycktes existera i direkt kontakt med trädens, växternas och människornas värld. Andra energier tycktes inte ha någon direkt kontakt med denna värld, men var lika verkliga för honom och framträdde för honom på samma sätt som vore det den verkliga världen. Ibland mötte han t.ex. munkar i bruna kåpor i skogen. De gick där försjunkna i tankar och han kunde inte prata med dem. När han försökte föra sina upplevelser på tal med sin familj, smålog de bara och skakade på huvudet. Först vid närmare fyrtio års ålder skulle han komma att möta förståelse för sina andliga erfarenheter.

Vid nio års ålder såg Rudolf Steiner en äldre kvinnlig släktings ande uppenbara sig. Vad han eller hans familj inte visste, var att hon just dött i en avlägsen stad. Steiner berättade i vuxen ålder hur han som barn bar på sina upplevelser i ensamhet och funderade mycket på att han ensam tycktes leva i två världar: den med andra personer gemensamma samt den för andra osynliga. Med sitt skarpa intellekt trodde han sig som femtonåring ha förståelse för tidsbegreppet genom att koppla den till sin clairvoyanta förmåga. I tonåren fördjupade han sig i filosofiska verk av Kant, Fichte och Schelling. Familjen hade inte ekonomiska möjligheter att låta honom studera vidare och från och med femton år försörjer han sig själv genom att ge privatlektioner. Vid 21 års ålder träffade han på en örtkunnig äldre man som liksom han själv hade ett “inre skådande” och som invigde honom i naturens underliggande andliga dimensioner.

Rudolf Steiner 1891

Rudolf Steiner 1891

Som 18-åring började Rudolf Steiner studera naturvetenskapliga ämnen samt filosofi och litteratur vid Wiens tekniska högskola. Han ansåg att matematik var den främsta disciplinen och stod den andliga vetenskapen nära. 1882, tre år senare, blev han uppmärksammad och ombedd att bli naturvetenskaplig huvudredaktör för en ny upplaga av Goethes samlade verk. 1888 inbjöds han att arbeta som redaktör för Goethes arkiv i Weimar, där han stannade till 1896. Han arbetade med Goethes vetenskapliga skrifter och skrev två böcker om dennes filosofi. Den ena handlade om Goethes kunskapsteori, den andra om dennes världsuppfattning. Dessutom arbetade han med utgivningen av Arthur Schopenhauers och Jean Pauls verk och skrev en mängd artiklar i olika tidskrifter.

Som 30-åring doktorerade Rudolf Steiner i filosofi vid universitetet i Rostock.
I sin doktorsavhandling hade han granskat Fichtes föreställningar om jaget. Två år senare publicerade han “Die Philosophy der Freiheit”, där han utforskade kunskapsteori och etik och föreslog en väg för människor att bli andligt fria varelser. Denna bok kom sedan att utvecklas till hans antroposofi.

1896 ombads Rudolf Steiner att organisera Nietzsches arkiv i Naumberg. Året därpå blev han redaktör för en litterär tidskrift. Han ingick sitt första äktenskap vid 38 års ålder.

Om det andliga skådandet

1899 publicerade Steiner en artikel, där han diskuterade esoteriken bakom Goethes saga “Den gröna ormen och den sköna liljan”. Denna artikel ledde till en inbjudan att regelbundet hålla föredrag hos den teosofiska rörelsen. [2] För första gången börjar han nu tala om andliga upplevelser och fenomen. Han förde fram även sina egna erfarenheter och menade att han inte hämtat dessa från “gnostiska erfarenheter eller orientalisk visdom”. Först senare har han funnit motsvarigheter och lånat termer från annat håll:

“Mina kunskaper om det andliga, därom är jag fullt medveten, är resultatet av eget skådande. Vid alla enskildheter liksom även vid de stora översikterna har jag alltid noga prövat hos mig själv om varje steg framåt i skådande åtföljts av ett fullkomligt klart medvetande.”

Steiner var mycket noga med att framhålla det klara medvetandet och tog avstånd från trancetillstånd, där han t.ex. ansåg shamanismen vara ett passerat stadium i den mänskliga utvecklingen.

Bakom de fysiska realiteterna, som vi alla kan uppfatta, finns alltså översinnliga realiteter, menade han. Dessa kan endast iakttas direkt med andra sinnen än de fysiska. Detta påstående framställer Steiner inte som en hypotes utan som resultat av direkt personlig iakttagelse av dessa översinnliga realiteter. Han hävdar dessutom att denna översinnliga iakttagelseförmåga som han ägde även kunde förvärvas av andra genom ett medvetet koncentrerat tänkande efter vissa bestämda linjer. I ett kommande stadium i mänsklighetens utveckling kommer denna egenskap att vara allmänt utbredd.

Samtidigt som Steiner accepterade alla de fakta som naturvetenskapen upptäckt, opponerar han sig emot en del av de slutsatser man dragit ur dessa fakta, inte minst angående evolutionen. Han belyser sin egen ståndpunkt med en rikedom av fakta och beskrivningar. Krafter strömmar in i människans tillvaro inte bara från djur- och växtvärlden och från själva jorden, utan också från den omgivande atmosfären och från det väldiga kosmos av solar och stjärnor. Steiner ger människan ett andligt ursprung och en oändligt lång utvecklingsväg från ett liv i ett helt översinnlig omgivning till hennes nuvarande materiella existens i den fysiska världen, som han betraktar som en samverkan av andliga och materiella element, vilka samverkar med varandra till en synlig enhet; båda lika objektivt verkliga och möjliga att iaktta.

Steiner visar också på hur det viktigaste i människans utveckling på jorden är utvecklingen av det mänskliga medvetandet. Han skildrar detta liv så att människan från ett översinnligt iakttagande av den andliga omvärldens väsen och dess verksamhet, kombinerat med en relativt dimmig uppfattning om den fysiska världen, har stigit ned till en ständigt stegrad medveten iakttagelse av och insikt om den materiella omgivningen och en därav följande fördunkling av den översinnliga iakttagelseförmågan. Om människan bara rätt förstår att hon är ett mikrokosmos i makrokosmos kan hon själv finna att hon själv inom sig har nycklarna till universums hemligheter.

3adbeb499d298d82fb741a8540d0fbda

Grunddragen av vetenskapen om det fördolda

I sin bok “Grunddragen av vetenskapen om det fördolda” (1910) presenterar Steiner sin antroposofi [3] och det är här som skiljelinjen ligger än idag. Antingen är man för eller emot beroende på om man vill tro på och pröva Steiners argument och meditationsform eller inte. Hans två huvudtankar är:

-Bakom den synliga världen finns en osynlig, för sinnena och det vid dem bundna tänkandet, fördold värld.

-Det är för människan möjligt att genom speciella övningar utveckla förmågor, som slumrar inom henne, och därigenom få möjlighet att intränga i denna fördolda värld.

Steiner analyserar och diskuterar utförligt argument som kan anföras mot hans inre skådande. Han slutar med att påstå:

“ Man måste inse att iakttagelsen av den synliga världen förelägger människan gåtor som aldrig kan lösas med hjälp av denna världs fakta. Även när vetenskapen om dessa fakta fortskridit så långt det någonsin är möjligt, kommer de inte att kunna lösas på detta sätt. Ty genom sitt eget inre väsen visar de synliga realiteterna tydligt hän på en fördold värld. Den som inte inser detta avstänger sig från de gåtor som överallt tydligt framgår ur sinnesvärldens fakta. Han vill inte alls se vissa frågor och gåtor; därför tror han att alla frågor kan besvaras genom synliga fakta. De frågor han vill ställa kan verkligen alla besvaras genom de fakta, som han hoppas skall upptäckas i framtiden… Vetenskapen kan inte framtvingas gränser genom att man förbjuder människan att framställa fördomsfria frågor …

Det finns människor som inte vill veta något om en sådan kunskap därför att de ser någonting osunt i det som ovan sagts. Vad livets yta och yttre sida beträffar har dessa människor otvivelaktigt rätt. De vill inte att någonting skall få inkräkta på det som livet i den så kallade verkligheten erbjuder. De ser en svaghet i att människan vänder sig bort från verkligheten och söker sin räddning i en fördold värld, som ju i deras ögon är en fantasi- och drömvärld. Om man i sitt andevetenskapliga sökande inte vill förfalla till sjukligt drömmeri och svaghet, måste man invända att sådana invändningar är berättigade. De vilar på ett sunt omdöme, men leder inte till hela sanningen därför att det inte tränger in i tingens djup, utan stannar på ytan…

…För dem som förklarar det förmätet att tränga sig in i det översinnliga området, måste den andevetenskapliga åskådningen framhålla, att man kan göra detta och att det vore en försyndelse mot de anlag som givits människan att låta dem förödas istället för att utveckla dem och betjäna sig av dem …

Den som inte låter sitt inre utvecklas och istället förlorar kontakten med naturen och det översinnliga, känner sig avstängd och alienerad:

“Om människans inre förlorar sammanhanget med det översinnliga och därigenom låter sitt liv förödas, så förstör hon inte endast något i sitt inre, vars bortdöende till slut kan föra henne till förtvivlan, utan hon skapar också genom sin svaghet ett hinder för utvecklingen i hela den värld hon lever i ….”

I resten av den drygt 350 sidor tjocka boken “Grunddragen av vetenskapen om det fördolda” redovisar Steiner universums och människans utveckling sedd ur översinnlig synvinkel. Han skriver om mänsklighetens väsen, evolutionen ur andlig synvinkel, världen och mänsklighetens utveckling i nutid och framtid, kunskapen och metoden att se in i de högre världarna, människans väsen, drömtillståndet, födelse och död samt det kroppslösa tillståndet i andevärlden liksom iakttagelser av särskilda förlopp och väsen i andevärlden. Det rör sig inte om några dogmer utan beskrivningar av Steiners eget andliga skådande.

1901 började Rudolf Steiner skriva om andliga ämnen, till en början om medeltida mystiker, helgon och historiska personligheter i diskussionsform. Han uttalade sig från egna erfarenheter av inre skådande samtidigt som han refererade till en mängd historiska och filosofiska källor.

Annie Besant 1880-talet

Annie Besant 1880-talet

Medlem i teosofiska samfundet

Steiner, som dessutom var mycket vältalig, blev så populär att teosofen Annie Besant 1904 bad honom bli teosofernas ledare i Tyskland-Österrike. Steiner tackade ja, men satte sin egen prägel på den tyska sektionen av teosofin. Han baserade den på den västerländska filosofiska och äldre mystiska tradition som fanns i Europa sedan gammalt. Besant, som var mer inriktad mot Indien och dess filosofiska system, utsåg den unge  Jiddu Krishnamurti till en ny världsfrälsare, vilket Steiner inte kunde acceptera.
Den tyska teosofigrenen bröt sig loss och bildade det antroposofiska samfundet 1912/13. Själva termen “antroposofi” – kunskap om människans natur- hade Steiner lånat från den österrikiske filosofen Robert von Zimmermann, som 1856 publicerat en bok med detta namn, men termen förekom redan under 1500-talet.

Goetheanum i Dornach

Goetheanum i Dornach

Den antroposofiska rörelsen

Den antroposofiska rörelsen växte snabbt. Man ville finna ett konstnärligt centrum för de årliga konferenserna, en plats där skådespel skrivna av bl.a. Rudolf Steiner, kunde uppföras. Resultatet blev den första Goetheanum, designad av Steiner, som uppfördes i Dornach, Schweiz, 1913.

Rudolf Steiner hade redan i unga år filosoferat mycket kring den andliga världen och sin förmåga att kunna uppleva den. Han hade tidigt haft ett behov att kunna förstå och även hjälpa andra människor att se den.

Med hjälp av matematik, naturvetenskap och filosofi önskade han verifiera dessa andliga erfarenheter. Han menade nu att alla som så ville skulle kunna uppöva sin förmåga att se andevärlden genom uppövande av etisk förmåga och meditativ träning. Över huvudtaget skulle en sådan disciplinerad träning hjälpa en person att bli mer moralisk, kreativ, fri och kärleksfull mot medmänniskor. Han var här influerad av Franz Brentano, Fichte, Hegel, Schelling och Goethe. Redan tidigare hade Wilhelm Dilthey använt termen “Geisteswissenschaft”, fördold vetenskap. Steiner började nu själv använda detta begrepp och hänvisade till metoder som visade människor vägen till ett mer intelligent och integrerat liv.

6 basic exercises Steiner College
LÄNK you tube “Sex grundläggande övningar”

Reinkarnation och karma

Steiner menade också att förståelsen av reinkarnation och karma var nödvändig i den mänskliga evolutionen. Från och med 1910 beskrev han karmaaspekter relaterade till hälsa och visade på hur personer kan komma över dessa genom att utveckla sitt inre och aktivt ta tag i sitt eget öde (4). I en serie föreläsningar 1924 presenterade han forskning kring olika individers reinkarnationer och de tekniker som han därvid använde.

Antroposofin i praktiken

Från och med 1919 omsattes många av Steiners tankar i praktiken. Den första Waldorfskolan byggdes. 1923 grundade han en skola för “spiritual science”, som omfattade pedagogik, medicin, eurytmi, tal, drama och musik, litteratur, humaniora, matematik, astronomi, naturvetenskap och visuell konst. Senare tillkom samhällsvetenskaper och biodynamiskt jordbruk. Meditativa övningar inkluderades i alla dessa.

Eurytmist dans under ett uppförande

Eurytmistdans under ett uppförande

Steiners död och arv till eftervärlden

Steiner var mycket aktiv i en rad kulturella sammanhang och blev en offentlig kontroversiell person som uttalade sig emot den tyska regimen under första världskriget samt även mot den närmast följande hitlerepokens rasism. Han blev då motarbetad och förföljd, insjuknade och dog 1925.

I allt han åstadkom försökte han finna en syntes mellan vetenskap och den andliga osynliga världen.

Arvet till eftervärlden var stort och bestod bl.a. i waldorfskolor, idag ett skolsystem spritt över hela världen; ett organiskt jordbruk, det biodynamiska jordbruket; antroposofisk medicin, som tillsammans med skolmedicinen kompletterade med biologiska mediciner och artistiska terapier i form av erytmi, en uttryckande dansform, och antroposofiskt målande; upprättandet av hem för utvecklingsstörda med terapiformer grundade på Steiners syn på människan som helhet med den andliga aspekten inräknad; etiska banker och antroposofiska finansiella institutioner. Tusentals antroposofiska arkitektiskt uppförda byggnader har sett dagens ljus. Dessutom har Steiner skrivit ett 40-tal böcker, inkluderande pjäser (mystiska draman), mantra-verser och en biografi. Han efterlämnade 300 volymer med samlade föreläsningar och 28 volymer med egna teckningar, skulpturella verk och byggnader.

Rudolf Steiner och hans visionära förmågor har behandlats bl.a. inom transpersonell psykologi, i flera vetenskapliga studier och även av Börje Peratt i hans senaste bok.[4]

Kersti Wistrand

Referenser:

1) Shephard, A.P, En forskare på nya vägar, 1963, Sthlm, Natur och Kultur samt engelska Wikipedia.

2) Vad är teosofi?

3) Steiner, Rudolf, Grunddragen av vetenskapen om det fördolda, Antroposofiska sällskapet, 1970. Stycken ur förordet och inledningskapitlet “Karaktären av vetenskapen om det fördolda” har citerats här.

4) Steiner, Rudolf, Karmas yttringar, Antroposofiska bokförlaget, Stockholm 1968.

5) I Börje Peratts bok ”Tolv sinnen” som nyligen har kommit ut i ny utökad upplaga diskuteras Rudolf Steiners teorier. Här finns också en granskning av Steiners ”Andevetenskap”. När Börje inledde sin forskning (1988) och titeln senare kom till, visste Börje inte att Steiner också givit ut en bok med nästan samma titel ”Våra Tolv Sinnen”. Det föll sig naturligt att göra en vetenskaplig jämförelse. Sinneslära enligt Steiners beskrivningar skiljer sig på avgörande sätt från Peratts upplägg.

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Comments

  1. Margareta Johansson says:

    Intressant läsning !
    Känner mej som 1/4 ´s antroposof.
    Hade en dröm om att bli waldorflärare men det var en illusion.

    Ska försöka hitta din bok ”Medvetandet och döden” på bibblan

    Tack för senast förresten !

    Hälsningar Margareta.J

Kommentera

%d bloggare gillar detta: