2 december, 2016

Universalgeniet Emanuel Swedenborg II

Emanuel Swedenborg (1688 - 1772) wikimedia commons

Emanuel Swedenborg (1688 – 1772) wikimedia commons

Swedenborgs liv tog en ny vändning 1744 då han påbörjade en inre resa efter att tidigare ha forskat i olika naturvetenskapliga discipliner. Han utforskade sitt själsliv och förde samtal med änglar och döda i klardrömmar och visioner samt skrev en nytolkning av Bibeln.

TEXT av KERSTI WISTRAND

Swedenborg skrev hyllmetrar med vetenskapliga verk, men blev även intresserad av själslivet. I sitt sökande efter skapelsens struktur gjorde han noggranna analyser av hela naturens värld, inklusive den mänskliga kroppen. Bland annat hade han förgäves sökt finna sätet för själen då han forskade i anatomi och skar i lik. Forskningen och tänkandet hade alltid stått överst på agendan. Swedenborg hade invalts i Kungl. Vetenskapsakademien 1740 och på ett sammanträde föredrog han dispositionen till ett nytt verk med sjutton volymer om anatomi. Några år senare ansökte han om ledighet från Bergskollegium för en rundresa i Europa med syfte att samla material för Regnum animale, Själens rike, en volym i nyss nämnda verk, där han bl. a. skulle förklara själen ur anatomisk synvinkel.

Swedenborg var en vänlig och blid 57-årig herre utan egen familj eller egna barn, en man som hade ansträngt sig mentalt hårt på bekostnad av sitt känsloliv. Kanske blev kraven på de sjutton volymerna honom för övermäktiga? Kanske var det nu dags för en integrering av hans tänkande och känsloliv? Han påbörjar sin resa juli 1743, far runt till olika universitet, arbetar och trycker upp tre volymer. Något är på gång. Reseanteckningarna ersätts av anteckningar om drömmar och syner. Han tar in på ett värdshus i Haag i april 1744. Mitt i natten får han en vision av Kristus och börjar från och med nu allt mer vända sig inåt för att utforska sitt eget själsliv.

Den religiösa krisen pågick intensivt under rundresan fram till oktober. Kanske var han vad man idag kallar utbränd. Han sov onaturligt länge, upp till tolv timmar. Sömnen var förenad med otaliga levande drömmar: komiska, löjliga, starkt sexuella om vart annat. Flera av drömmarna dyker upp i det hypnagoga tillståndet alldeles innan han vaknade. I detta tillstånd mellan dröm och vakenhet är man klarvaken i drömmen och ser på skeendet i sin egen dröm, vars innehåll men kan styra medvetet.
Swedenborg tolkar sina drömmar och ser dem som ett led i sin andliga fostran och sin utveckling. Han antecknar flitigt i sin privata dagbok, som återfinns på Kungliga biblioteket och ges ut som ”Swedenborgs drömmar 1744” drygt hundra år senare. (1) Under påsken 1745 är Swedenborg i London och får då en förnyad kallelse att finna den underliggande meningen i Bibeln. LÄNK

Efter två års rundtur i Europa reser han hem till Stockholm. Nu vet han vad han ska ägna sig åt under återstoden av sitt liv.

Swedenborgs lusthus på Skansen, Stockholm (Holger Ellgard wikimedia Commons)

Swedenborgs lusthus på Skansen, Stockholm (Holger Ellgard wikimedia Commons)

Swedenborg som andeskådare

Varje morgon stiger Emmanuel Swedenborg upp, dricker sitt kaffe med mycket socker i samt äter en semla med varm mjölk. Under sommarhalvåret sitter han i sitt lilla lusthus omgiven av sin vackra trädgård, en sinnebild av paradiset, i kvarteret Mullvaden i närheten av Mariatorget. Så är det dags att skriva ned nattens drömmar och andliga upplevelser. Det gör han på svenska i sin mycket privata ”Andliga drömboken”; allt annat författade han på latin. [2]

Drömmarna är i starka och klara färger. Han går lika grundligt till väga som då han tidigare studerade vetenskapliga ämnen och skyggar inte för att också anteckna starkt erotiska drömmar, något som skulle komma att väcka anstöt när hans Drömbok ges ut drygt hundra år senare. I den avspeglas hans envisa kamp att erövra nya områden av kunskap och vetande genom att söka i djupet av människosjälen. Och han söker efter skapelsens struktur genom noggranna analyser, där han försöker sätta samman all sitt vetande med uttrycksfulla bildsekvenser, sina fynd i själens djup, till ett kosmiskt sammanhang.

Swedenborgs andningsteknik [3]
Olof Rudbeck d ä, som en gång i tiden hade undervisat den unge Swedenborg och dessutom har anlagt den botaniska trädgården i Uppsala, hade skrivit om de nordliga folkens shamanism. Swedenborg tog nu upp detta på nytt och studerade dessutom Johannes Schefferus verk ”Lapponia” (1673) samt helgonberättelser. Han deltog i diskussioner om de nordliga folkens shamanism och nåjdarnas förmåga att försätta sig i trance och ”kunna uppenbara tjuverier och berätta om hemligheter som man ville ha avslöjade”. Han intresserade sig också för psykologin bakom processen att försätta sig i trance [3].

Samefamilj i Norge kring 1900 (Wikimedia commons)

Samefamilj i Norge kring 1900 (Wikimedia commons)

Förutom speciella anlag krävdes en särskild teknik för att komma i en sådan extas, som verkade vara förbunden med avstannande av blodomlopp och andning. Swedenborg berättar att han ibland under stark koncentration själv från unga år kunnat komma in i ett tillstånd av ”inre andning” förenad med en upplevelse att få tillträde till högre världar. Nu börjar han öva denna teknik: ”Många gånger har jag också varit i lika tillstånd som änglarna och blivit upplyft till dem i himlen och då var jag i anden utanför kroppen och talade med dem under andningen, alldeles som i världen.” Han skriver detaljerat och med insikt och jämför med Paulus som talade om att vandra i anden (Kor.12:2-4).

Olika typer av andliga upplevelser

Swedenborgspastorn Olle Hjern har i sitt kapitel ”Utomkroppsliga upplevelser i ljuset av Emanuel Swedenborg” [3] påvisat att Swedenborgs Kristusvision 1744 föregåtts av ett inre vinande ljud i kombination med skakningar inne i kroppen. Detta är känt fenomen som kan föregå ut-ur-kroppen-upplevelser och anses bero på uppåtgående energiströmmar i ryggraden (kundalini). Swedenborg beskriver inte UKU fullt ut, men talar om att ”ibland höjer sig anden som vore den fri från kroppen”. Hans syn i detta tillstånd är skärpt och färgerna är starka och klara när han träder in i andevärlden, något som har sin parallell i den transcendenta nära dödenupplevelsen.

Swedenborg nämner ofta ljusfenomen och förknippar gärna sina upplevelser med ljus och beskriver nedan sin upplevelse som synes överensstämma med mystikernas, yogiernas och nära dödenupplevarnas s.k. universalupplevelse. Han säger:

”Att ljus finns i himlarna, kan icke de fatta, som allena tänker från naturen; då likväl i himlarna är ett så stort ljus, att det många grader övergår middagsljuset i världen. Dess bländvita glans är sådan, att det icke kan beskrivas.”
”Himmelens ljus är inte naturligt såsom världens ljus, utan det är andligt.”
”Ljuset står för gudomlig sanning och vishet samt kärlek.”

1749 skriver Swedenborg om två typer av syner som han haft erfarenhet av [3].

Den ena är upplevelser av det vi idag kallar det hypnagoga tillståndet. I detta tillstånd har Swedenborg skådat andar och änglar, talat med dem och t.o.m. rört vid dem. Den andra typen av vision har han endast varit med om två eller tre gånger fram till 1749 och här beskriver han det som att han av anden bortförts till en annan plats där han leddes av Herren och fick se olika ”lunder, floder, palats, hus, människor och flera andra ting”. Även här jämför han med profeternas upplevelser i Gamla Testamentet, t.ex. Hesekiel 40:2:

”I en syn från Gud förde han mig till Israels land och satte ned mig på ett mycket högt berg, och på detta var likaledes en stad byggd söderut.”

Mellan 1758 och fram till sin död 1772 har kontakten med den andliga världen bara vuxit sig starkare och Swedenborg arbetar hårt på sin kallelse att ge mänskligheten en tolkning av den underliggande meningen i Bibeln.

Swedenborgs far var biskop och han själv var väl förtrogen med Bibeln, men efter sin kallelse att framföra en ny tolkning av denna bok, grep han sig verket an med stor iver, delvis utifrån sina andliga uppenbarelser.

Swedenborg tycks ibland ha kunnat röra sig i den vanliga världen och samtala med människor samtidigt som han hade inblick i den andliga världen; eventuellt märkte omgivningen endast en stunds distraktion. Under hela denna hans ”andliga period” fortsatte Swedenborg med sitt vanliga liv som aktiv riksdagsledamot där han vid 80 års ålder gjorde skriftliga inlagor om bl.a. problem med valutans inflation [2].
Han reste till London och Amsterdam flera gånger för att publicera sina teologiska böcker, skrivna på latin. Dessa kunde nämligen på grund av de stränga religionslagarna inte ges ut i Sverige.

Paranormala upplevelser

I samband med djupa nära dödenupplevelser har det många gånger visat sig att dessa personer ibland fått olika ofrivilliga paranormala eftereffekter, som ofta skrämt dem. Det kan röra sig om energiströmmar i kroppen, elallergier, healingförmåga, ut-ur-kroppenupplevelser, telepatisk förmåga, insyn i andevärlden, framtidsvisioner [4].

När kundalinikraften utvecklas når yogin motsvarande stadier i sin medvetandeutveckling, som endast betraktas som ett steg på väg mot Samadhi. LÄNK

Har då Swedenborg några sådana upplevelser? Jo, det har han.

När Christopher Polhem dör vid nästan 90 års ålder 1751 är Swedenborg närvarande vid begravningsakten i Maria Magdalena kyrka. I sin andliga dagbok berättar han hur han är i kontakt med Polhem under akten och att Polhem fick nog av det ”erbarmeliga budskapet” när han fick höra prästen säga ”att han skulle sova intill uppståndelsen på den yttersta dagen”. [5]

I den andra berättelsen besöker Swedenborg drottning Lovisa Ulrika av Preussen 1758. Hon ber honom berätta något om hennes avlidne bror Fredrik II. Swedenborg viskar något i hennes öra som får henne att blekna. Det han sade var något bara hon och brodern visste om. [6]
Vid ett annat tillfälle ber en kvinna om hjälp. Några handlingar var försvunna och hon ber Swedenborg kontakta den avlidne person som haft hand om dem för att reda på var de finns [7].

Under kvällen den 29 juli 1759 får Swedenborg en vision under en middagsbjudning i Göteborg. Han ser hur det brinner i Maria Magdalena församling och att branden hotar hans bostad på Hornsgatan. Efter ett par timmar är han lugn och säger att elden är släckt två hus före hans eget i kvarteret Mullvaden och att faran nu är över. Senare blir det bekräftat att Swedenborgs berättelse stämde. [8]

1762 får Swedenborg en vision där han ser hur Peter den stores barnbarn  blir hängd, vilket bekräftas från St Petersburg två veckor senare  (you tubekälla).
Även i samband med Swedenborgs död finns en paranormal upplevelse beskriven.

Swedenborgs krypta och sarkofag i Uppsala domkyrka (Fred J. wikimedia commons)

Swedenborgs krypta och sarkofag i Uppsala domkyrka (Fred J. wikimedia commons)

Swedenborgs död

Swedenborg befinner sig vid sin död i London. Flera vittnesmål finns bevarade om att han upplevt en kallelse från den andra världen att komma över. Bl.a. har en namngiven tjänsteflicka hört honom några dagar i förväg nämna den tid han skulle gå över. Samtidigt hade hon berättat: ”Han var så glad, som om han skulle få ledigt eller gå ut och roa sig!”

I det engelska metodistiska högkvarteret väckte ett av Swedenborg skrivet kort bestörtning. Han lät meddela att han den 29 mars 1772 tyvärr inte kunde träffa någon, som han hade önskat, eftersom han då skulle övergå till den andra världen, vilket också skedde precis som han förutsagt.

Swedenborg ligger begravd i en sarkofag i Uppsala domkyrka.

I den tredje och sista artikeln om Swedenborg presenteras hans redogörelse av livet på andra sidan samt några olika åsikter om Swedenborgs upplevelser.

Kersti Wistrand

Referenser:
1. Jonsson, I och Hjern, Olle, Swedenborg. Proprius förlag. Sthlm 1976. Samt Hjern, Olle, ”Om Emanuel Swedenborg” : http://www.swedenborgsbiblioteket.se/index.php?option=com_content&task=view&id=19&Itemid=32 samt Lagercrantz, Olof, Dikten om livet på den andra sidan – en bok om Emanuel Swedenborg, W&W, 1996.
2. Sahlin, Björn: http://www.bjornsahlin.se/bjornsahlin/dokument/Swedenborgs-tradgard-rev-2.pdf
3. Hjern, Olle, Emmanuel Swedenborg och utomkroppsliga upplevelser s 82 – 96, i antologin Medvetandet och döden, red. Wistrand, K & Pilotti, J. Natur och Kultur, Stockholm, 1982. – Termerna ”kundalini” och ”hypnagoga tillståndet” har jag själv infört i texten.

4. Kersti Wistrands opublicerade forskning: intervjuer med ca 80 nära dödenupplevare.
5. Hjern, Olle http://www.swedenborgsbiblioteket.se/index.php? option=com_content&task=view&id=19&Itemid=32
6. Bergquist, Lars, Swedenborgs hemlighet s.314 -315, Natur och Kultur, Stockholm 1999.
7. Bergquist, Lars (1999) s 316.
8. Bergquist, Lars (1999) s 312-313.

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: