4 december, 2016

Tankar inför Allhelgonahelgen

Ett nutida mexikanskt altarbord under Allhelgona (Wikimedia Commons)

Ett nutida mexikanskt altarbord under Allhelgona (Wikimedia Commons)

Under allhelgonahelgen tänker vi speciellt på våra avlidna nära och kära och pyntar deras gravar med ljus och blommor. Det är ofta en allvarlig dag till skillnad från i Mexico, där ”De dödas dag” är den gladaste högtiden på hela året, eftersom de döda kommer på besök.

TEXT AV KERSTI WISTRAND

Man ställer fram deras älsklingsmat på ett offeraltare för att välkomna dem. En gång i tiden bjöd även vårt svenska universalgeni Swedenborg in änglarna och andarna till festmåltid i sitt lusthus.

I Mexico är ”de dödas dag”, Dia de Muertos, en av årets största högtider och en av de gladaste. Man ska ju möta sina avlidna kära. Långt innan spanjorerna landsteg, hedrade aztekerna dödsrikets härskarinna Mictecacihuatl samt sina döda med festligheter. Under katolska kyrkans inflytande flyttades emellertid datumet till allhelgonahelgen och firandet blev mer katolskt. Fortfarande finns det specialdukade ”offeraltaret”, ofrendas, för de avlidna familjemedlemmarna alltid där under de dödas dag. Altarbordet pyntas med foton av de döda samt deras älsklingsrätter: ofta frukt, godis, cigarrer och bakade skallar i socker, symbol för dödsgudinnan. På altaren i hemmen finns också färggranna pappersklipp, gula och orange tagetes, som symboliserar solen och antas lysa upp vägen för de intågande själarna. Ibland läggs gula kronblad från tagetes samt gult silkespapper som en stig ända från ytterdörren till altarbordet. Det är mest utbrett att fira i hemmen, men på vissa orter samlas släkten vid sina anhörigas gravar och har släktkalas.

När altarbordet förbereds tänker man på alla positiva saker man gjort tillsammans med den döde. I Mexico firas allhelgona i två dagar. Den första november hälsar man alla avlidna barns själar välkomna och dagen därpå de vuxnas. Man ber för de döda inför deras andliga resa till vår dimension. De väntas anlända under dygnets mörka timmar. Ljus står därför tända hela natten. Efteråt samlas släkten till fest och äter upp resterna av maten.

Vilken skillnad är det inte på firandet av 1 novembers allhelgonadag hos oss och firandet i Mexico? Hos oss vilar ofta en tyngd av allvar och sorg över dagen – såvida man inte helt förbiser den. De flesta skulle nog känna sig chockade om de hamnade i den mexikanska traditionen. Den passar liksom inte in i vårt tanke- och förhållningssätt.

I nedanstående video möter vi en svensk mor som begravt sin son på Maria Magdalena kyrkogård. Vi får ta del av hennes tankar efter sonens bortgång. Många av hennes vänner försvann bort eller ville inte tala om dödsfallet, undvek att tala om sonen. Hur vanligt har inte förnekandet av döden blivit i vårt sekulariserade land? När vi väl står där med döden i vår närhet tar vi gärna på oss skygglapparna. I den andra halvan av videon förs vi över till Mexico och den inställning man har till döden där under De dödas dag, motsvarigheten till vår Allhelgonadag. Videodokumentärens slut lämnar oss inte opåverkade. Se den gärna Youtube LÄNK

Youtube: "Tala Med Döden" — Dokumentär om de Dödas Dag

Youtube: ”Tala Med Döden” — Dokumentär om de Dödas Dag

Åsikten att andarna kan njuta av de levandes föda hade även vårt svenska universalgeni Emanuel Swedenborg.

Swedenborg bespisar änglarna

På Skansen i Stockholm står idag ett lusthus. Dess ägare var en gång i tiden den världsberömde vetenskapsmannen och uppfinnaren Emanuel Swedenborg (1688-1772), internationellt lika känd som Carl von Linné. I mer än trettio år hade han arbetat som accessor i Bergskollegiet med djupa kunskaper i teknik, matematik, fysik, geologi och senare även hjärnans anatomi samt fysiologi. Så genomgick han en livskris, fick en vision av Kristus och övergick till ett liv som mystiker, andeskådare och författare av drömböcker och teologisk litteratur.
På 1750-talet ägde Emanuel Swedenborg en malmgård i kvarteret Mullvaden i Maria Magdalenas församling, nära Mariatorget i Stockholm. På innergården anlade han en av de vackraste trädgårdar man kan tänka sig med en rosengård närmast lusthuset samt älsklingsblommor som violer, riddarsporrar, berglin och löjtnantshjärta. Han hade även fruktträd och experimentella tobaksodlingar.
Infogad bild 2

Emanuel Swedenborg bjöd in änglarna till festmåltider i sitt lusthus LÄNK

I sitt lilla lusthus i trädgården satt Swedenborg och skrev ned vad han upplevde då han utforskade andevärden och samtalade med änglar och avlidna personer. Han hade t.ex. haft direktkontakt med sin avlidne vän Christoffer Polhem då denne begravdes i Maria Magdalena kyrka. Och lusthuset blev i alla fall under sommarhalvåret hans författarstuga. När han skulle äta sin middag beställde han ibland in extra tallrikar och bestick för att bereda änglarna eller andarna en festmåltid. Visserligen kunde ingen annan än han själv se dem och maten på fatet var till synes orörd, men Swedenborg förklarade att änglarna njöt av dofterna och essenserna och kunde tillgodogöra sig dessa.
I poeten Hjalmar Gullbergs lyriska svit ”Röster från Skansen”, som tillkom med anledning av Skansens 50-årsjubileum 1941, ingår en dikt om Swedenborgs lusthus:

Jag är ett lusthus som man går förbi.
Jag stod på Söder i min herres gård.
Hans änglar fyllde mig med harmoni,
och andevärlden trivdes i min värld.

En mäktig forskare, en stor profet
har haft min enkla hydda till sitt hem.
Härinne såg han himlars härlighet,
här skapades ett nytt Jerusalem.

Kring anden som har flytt, var jag ett skal.
Nu står jag övergiven med min sorg.
Men jag var fylld av harpa och cymbal,
när Gud kom på besök hos Swedenborg.

"Chinese floating lotus lanterns" by Mike (Wiki Commons)

”Chinese floating lotus lanterns” by Mike (Wiki Commons)

De dödas dag firas över hela världen

I Europa går vi gärna till våra hädangångnas gravar som vi smyckar med tända lyktor och blommor, medan traditionen att vörda och glädjas med sina förfäder med bl.a. festmåltider och rökelse är speciellt utbredd i Kina och Japan. Den finns även i Nepal, Vietnam, Thailand och Korea och i många afrikanska länder, men infaller på olika tider på året. Den kinesiska Yu Lan Yie är en traditionell buddhistisk och taoistisk högtid. De av dödas andar som är i den dimension, som ligger närmast vårt verklighetsplan, anses komma och besöka sina efterlevande. Man utför olika ritualer, ibland för att hjälpa dem vidare till högre dimensioner, serverar måltider och tänder rökelser. Ibland följer också andra festligheter efter detta, t.ex en operaföreställning, där första raden lämnas tom, reserverad till de döda. I en del provinser sätter man ut tända lanternor i små pappersbåtar på vattnet.

Kanske bör också dagens firande av halloween nämnas. Seden kommer ursprungligen från Samhain, en gammal keltisk skördefest som firades sista oktober, då mörkret började falla mer och mer och vinterhalvåret infann sig. Gränsen mellan vår jordiska existens och de dödas ansågs som lättast att passera vid denna tid. Irländarna förde med sig halloweenfirandet till USA, som där utvecklades till en fest för barn. Vid 80-talets slut infördes den hos oss i Sverige.

Två föreställningar möts över klotet under allhelgonatid i år: Finns där en möjlighet att det mänskliga medvetandet överlever den kroppsliga döden eller är allt slut likt en gnista som slocknar i rymden? Vågar vi ta ställning till detta eller gömmer vi oss helst och förnekar ”att vi alla den vägen ska vandra”? Vårt ställningstagande kan påverka hela vårt sätt att förhålla oss och våra liv mer än vad vi anar.

Kersti Wistrand

Källor

https://en.wikipedia.org/wiki/Ghost_Festival

https://en.wikipedia.org/wiki/Day_of_the_Dead

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: