Edgar Müller presenterade genomtänkt och systematiskt en vetenskaplig studie om påstått ”Fysiskt mediumskap” som i mina ögon blev en studie i hur man vetenskapligt avslöjar möjligt fusk.
Först och främst handlade det om ett enskilt fall – Kai Mügge, som utövade en form härstammande från aderton- och tidigt nittonhundratal. Dvs den där man sitter i ett kabinett och utövar seansen i nästintill totalt mörker. För mig är det och har alltid varit omgärdat av humbug, mystifierande och diverse artisteri. Så själva formen reser misstankar.
Seanserna var i och för sig omgärdade av en mängd restriktioner för att kunna utesluta fusk. Jaha? Man sitter fortfarande i mörker och tillåter ”mediumet” att gömma sig i ett kabinett.
Att från detta påstå sig kommunicera med andar blir för mig fullständigt befängt. Varför skulle andar vilja delta i levitering av bord, flygande näsdukar, kasta trumpeter och uttrycka sig via mystiska trådansamlingar såsom ektoplasma? Och om så vad är det man i så fall vill förmedla?
Läs gärna vidare här
Edgar Müllers redogörelse var pedagogisk och tydliggörande. Föredraget som rörde forskningsresultat om fysiskt mediumskap hölls inom ramen för SPF (Sällskapet för parapsykologisk forskning, SPF) 29 okt kl 19.00.
Bland publiken fanns olika uppfattningar men flera menade att Müllers redovisning avslöjade ett bedrägeri. Müller gav utrymme för att det kunde finnas exempel på äkta fysiskt mediumskap även om där också fanns tveksamheter. Förtroende är A och O i dylika sammanhang. Jag är benägen att utifrån mängden indikationer se detta som ett ickefysiskt mediumskap avslöjat genom vetenskaplig metod. Därmed inte sagt att jag har rätt.
