23 oktober, 2017

Helhetstänkandets suveränitet del 2

snurrcymbol

Helhetstänkandets suveränitet – en slutsats utifrån människans väg genom historien del 2 av 3.
Erland Lagerroth framför en betraktelse över författaren Jean Gebser och hans filosofiska verk. Gebser lanserar en teori om fem olika medvetandenivåer där han kallar den första ”arkaisk” (se del 1).
/Admin2

TEXT: Erland Lagerroth

Den arkaiska tiden


Om den arkaiska tiden konstaterar Gebser, att själen ännu är sovande, har ännu inte nått medvetande. Det är en tid av fullständig icke-skillnad mellan människa och universum”, ”ingenting mindre än den fullständiga identiteten mellan människan och universum” [1 sid 43 ff].
Om den arkaiska fasen har Gebser inte så mycket mer att säga, desto mer däremot om de följande tre. Så mycket att det aldrig kan återges här. Överhuvud gäller att det aldrig kan bli fråga om någon uttömmande presentation av denna outtömliga bok. (Men med tanke på dess omfång är boken billig på Amazon, drygt 250 kr.)

Den magiska fasen

Människan i den magiska fasen har befriats från sin identitet med helheten och börjat en medvetandeprocess. För första gången börjar hon se på världen i dess sömnlika konturer. ”Ju mer människan lösgjorde sig från helheten, blev medveten om sig själv, desto mer började hon bli en individ”. Hon kunde dock inte fatta världen som helhet utan bara enskilda detaljer, ”punkter”, som fick stå för helheten. På det sättet är den magiska världen en pars pro toto. Och hon vill inte längre bara vara i världen utan också ha den [1 sid 46]. Gebser har mycket mer att säga om detta, bland annat att bilder från denna tid framställer människan utan mun, eftersom det var örat som var det viktiga organet, inte munnen; språket var ännu outvecklat [1 sid 55 ff (ff=följande sidor)].
Men jag lockas av ett annat ställe mot slutet: ”Gustav Meyrink, författare av en gång mycket lästa magiska romaner, har gett en god definition av vad magi kan vara och hur den kan kännas igen i massreaktioner. Hans formulering är:

´Magi är att göra utan att veta´.

Översatt till dagens terminologi skulle denna fras lyda: Magi är att göra utan medvetande. I dag är till exempel allt som uppstår på detta plan som en massmanifestation på samma gång oansvarigt, därför att en återgång till det kollektiva för med sig en förlust av medvetande och också ett uteslutande av det ansvariga jaget. Massreaktionerna och psykoserna i vår tid är oroande typfall.” [1 sid 60]

Hitlerparad
”Vår tid” – Gebser nämner inte Hitler, kanske för att inte göra honom denna ära – men det här är ju formeln för Hitlers maktutövning. Den kollektiva massans villighet att handla oansvarigt utan att veta, utan medvetande, det är ju det som gör det otänkbara möjligt, från överfallet på Polen till Moskva och Stalingrad, koncentrationslägren och Auschwitz. Här kan man riktigt se de jublande människomassorna längs kortegens väg, med Hitler stående i bilens förarsäte. Han förstod hur man förförde denna massa.
Nödvändigt är då att tillägga något som står långt tidigare i kapitlet om de fem faserna [1 sid 42] men då med kursiv för att visa att det är något av det viktigaste: ”Vi måste först av allt vara medvetna om att dessa strukturer inte bara tillhör det förflutna utan i själva verket fortfarande är närvarande i mer eller mindre latent eller akut form i var och en av oss”. Javisst.

Karakteristiskt för européer, skriver Gebser, är att det inte räcker med kunskap om ett faktum eller en händelse, utan vi måste också kunna lokalisera dem i rum och tid. I historien talas det så lyckligt om förhistorien: de magiska elementen ligger just före tidens framträdande. Med iakttagelserna av rytmen i naturen kommer så småningom tiden in i bilden – den magiska människan tar steget in i den mytiska fasen [1 sid 61].

grekmural

Den mytiska fasen

Här är det fråga om en övergång från vegetativ natur till vaknande av själen och medvetandet och om övergången från tystnad till tal.

De stora exemplen blir Akilles vrede i Iliaden och passagen i Odyssén, där Odysseus säger ”är Odysseus”; jaget är ännu bara närvarande i verbformen. Mörkret inom människan, som vi idag skulle kalla ”det omedvetna”, uttrycks och synliggörs i myterna om nattliga resor och nedstigande till Hades [1 sid 71 f (f=följande sida)]. Bland myterna som behandlas och tolkas finns också, till glad överraskning för en nordisk läsare, Kalevala [1 sid 69].

Uppvaknandet och förmågan att se relationer föregreps och blev synliga som i en dröm i myten om Athenas födelse. ”Hon springer fram (det vill säga ett hopp, en mutation) ur Zeus huvud; hon är bilden av tanken, av medvetet tänkande, förmöget att urskilja en gång osedda relationer likaväl som faktiska förhållanden dolda av mörker. (…) Och det var Athen som var utsett att bli sätet för den västerländska människans uppvaknande till sant rationellt tänkande. Athenarna, vilkas röst bestämde vår värld och vilkas tanke bestämde vårt begrepp om tid, vilkas visdom gav vår mentala, perspektiviska värld dess skapnad och utseende.” Övergången från örat till den talande munnen är tydlig, och vi får en synlig värld [1 sid 73].

Innan han kommer in på den fjärde, mentala strukturen ger Gebser oss en nyttig tankeställare. Zeus huvud blev helt igen, men där var en gång en spricka, ett sår. Varje ny tanke kommer på det sättet att riva upp öppna sår. Vi får inte glömma smärtan och kvalen vid dessa övergångar, ”mutationer”, mellan de fem tänkesätten. Men var och en som är angelägen om att överleva med värde och värdighet ”måste förr eller senare passera genom smärtorna till ett nytt (emergent) medvetande. [1 sid 73]

Den mentala fasen

När vi går vidare till denna fjärde fas, är det naturligt att kalla den för den rationella. ”I det ordet stöter vi på kännetecknen på den perspektivistiska världen: perspektivitet och att vara inriktad på något tillsammans med – oundvikligen – uppdelningen i sektorer.”

Javisst, rationalismen leder alltid till analys och reduktion. Men här gör Gebser en väsentlig distinktion, nämligen mellan den mentala strukturen och den rationella. Den förra, som är det vidare begreppet, är duglig (efficient), den senare, som härrör från den förra, är däremot defekt (deficient).

Javisst, vi har ju alltmer kommit att känna, att det rationella inte är heltäckande, då skulle världen vara en betydligt gråare och tråkigare plats att leva på. Rationaliteten kan inte förklara och spänna över allt i världen, tvärtom ligger mycket – och mycket av det bästa – därutanför och går förlorat genom analysen. Men tillhör ändå det mentala.

Här fördjupar sig Gebser nu i spekulationer om rötterna till ordet ”mental”. Via sanskrit för han det tillbaka till första ordet i Iliaden, menis på grekiska, vrede, mod, makt – Akilles vrede. Det är släkt med latinets mens, som betyder ännu mycket mer. Men avgörande är, menar han, att dessa ord är den första antydan om ”en riktad eller diskursiv tanke”. [1 sid 75] Den är, i motsats till tidigare, riktad mot ett objekt och inte fånge i någon dualitet som under magin och mytologin.

”Ringen är bruten, och människan stiger ut ur den tvådimensionella ytan till rymden. Det är en händelse som fundamentalt ändrar världen.”

/Erland Lagerroth
Hemsida: Lagerroth

Fortsättning i tredje och sista delen följer

Referens


1) Jean Gebser (1985)The Ever-Present Origin, Volym 1–2, Ohio University Press

About Erland Lagerroth

Comments

  1. Det är inte länge sedan tnken tt allt betrktnde utgår från något prspktiv var en modeinriktning inom filosofin och kallades perspektivism, vilket i praktiken innebar att allt betraktande utgick från en eurocentrisk synvinkel

    När det gäller Tredje riket frågar vi inte efter de rasbiologiska rötterna. Idén om rasföebättring genom steriliseringsprogram och andra dumheter, hämtades från den anglosaziska världen. Raslagarna från 1935 var kopierade från en amerikansk eugeniker. Termen ”eugenik” myntades av Francis Gakton, släkting till Darwin.

Kommentera

%d bloggare gillar detta: