26 juni, 2017

Vad är själen? Ur nyateistiskt perspektiv

Mekaniskhjärna

Ateismens intolerans har haft ett smygande men påtagligt stöd inom delar av Public Service, SVT och SR. Idag visar man på Kunskapskanalen under programserien “Medvetandets mysterium” första avsnittet – Vad är själen? SVT play

Text: Börje Peratt | Foto: stockphoto

Arrangör av “Medvetandets mysterium” är Kungliga Vetenskapsakademin i samverkan med Fri Tanke. Det senare är Sturmarks förlag, ordförande för Förbundet Humanisterna (nyateistiska naturalister).

De har tidigare bjudit in Richard Dawkins och Lawrence Krauss till seminarier som propagerar nyateismen, en vantro som således Kungliga Vetenskapsakademin lanserar. Därmed har man backat till förra sekelskiftet och förenar intoleransens trosuppfattning med vetenskap. Resultatet brukar bli pseudovetenskap. Jag har beskrivit denna samverkan som en hydra, näthatets underliggande konstruktion av institutioner, forskningsanläggningar och media.

Hydrans makt
Nu lanserar hydran ett antal seminarier där Kunskapskanalen är mediakanal. Som medverkande i programmen har man valt representanter som har ett biologiskt neurologiskt och fysiskt filosofiskt perspektiv. En förenklad förklaring utifrån deras håll kan bli att:

– Medvetandet är kemiska processer mellan nervceller och själen är resultat av tankens förvrängningar!

Kommer man genom detta synsätt att förstå medvetandet eller själen? Eller finns risken att man beskriver själen som ett missfoster av tankevärldens egen förvirring eller medvetandets självbedrägeri?

En av deltagarna i programmen är Maria Lindskog, cellbiolog vid Karolinska Institutet. Så här presenteras hennes forskningsinriktning:

Hur ”kopplingarna mellan nervceller kan moduleras och hur det påverkar vårt beteende och tankar.”

Sören Holst kommer att påvisa hur ”Tankar kan förändra verklighetsuppfattningen” och där har han ju rätt men vad har det med förståelse av själen att göra?

Professorer i filosofi förenas i pseudovetenskaplig skepticism?
Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms Universitet tillför kanske något som avviker från det förutsägbara. Det skulle i så fall vara överraskande.

Det kan vara värt att notera att den som startade Vof också är professor i filosofi (KTH), Sven Ove Hansson.
Den som skrev om Humanist Manifesto till nyateistiskt manifesto var skeptikernas lärofader, också professor i filosofi, Paul Kurtz.

Skulle Wikforss avvika från deras grundsyn? Tror inte det.

Så här formuleras frågeställningarna för programseriens första avsnitt:

”Vad är själen? Finns den? Finns det en personlig identitet överhuvudtaget? Modern forskning tvingar oss successivt att överge den dualistiska synen på kropp och själ som två separata entiteter. Dualismen har präglat det västerländska teologiska och vetenskapliga tänkandet genom hela vår historia. Men antik indisk filosofi såg kropp och själ som ett och samma, ett holistiskt perspektiv. Men till priset att ingenting kan överleva och existera efter kroppens död. Hur förhåller vi oss till denna nya syn på människan?”

Är det någon som förstår denna sista formulering som något annat än att man redan bestämt sig? Man har bestämt sig att ”ingenting kan överleva och existera efter kroppens död”. Sedan ställer man sig den utifrån nyateismen retoriska frågan: ”Hur förhåller vi oss till denna nya syn på människan?” Först och främst är frågan inte ny och för det andra ansvariga bakom programmet har redan ett svar. Hur kommer man då att förklara medvetandet i den värld vi lever och i en eventuell värld bortom livet? Reduktionismen hamnar lätt i partiklar och atomer.

Det ska bli intressant att höra hur man formulerar sina ”fynd”.
Måndagen den 15 april kl 17.50-19.00 och 5 maj kl 14.50-16.00 sänds första programmet “Medvetandets mysterium” i Kunskapskanalen- Vad är själen?

Kommer man över huvud taget att försöka se på själen som något utanför det fysiska biologiska systemet? Utanför hjärnan? Utanför de naturvetenskapliga lagar som vi nu känner dem? Jag tror inte det. Man kommer att betrakta allt inom lådan som lådans kanter. Reduktionismens mekanik förvandlar gärna medvetandet till enkla tankeexperiment.

Andra perspektiv
Medlemmar inom HK har länge diskuterat frågan och den har även tagits upp i vårt nystartade forum. Själen ingick också som en frågeställning i vårt seminarium i februari ”Medvetandet och Vetenskap”.

Kunskapskanalen kanske kan tänka sig att även dokumentera våra seminarier för att ge en annan bild. Samordnare för UR samtiden är Helena Rehn. Undrar hur hon och Kunskapskanalen ställer sig till ett sådant förslag. Vi får pröva det och återkomma.

Uppmanar medlemmar att se programmet och diskutera på vårt forum eller kommentera denna artikel.
Jag kan ju ha helt fel. Tänk om programmet verkligen tillför något som ger ökad förståelse för själen. Tänk om man kommer fram till att själen är en entitet som också existerar utanför kroppen.

Börje Peratt ( V, W , L )
Om Medvetandets uppkomst

About Börje Peratt

Börje Peratt, filmare, författare, journalist, musikskapare, bildmakare, beteendevetare och forskar - "Om medvetandets uppkomst".

Comments

  1. Sedan 1600-talet har idén om själens plats i kroppen stötts och blötts, ty om den finns måste den ju finnas någonstans Den plats flest gissat på är Corpus Pineale, tallkottkörteln. Är det ens troligt att själen är en kroppslig struktur? Dawkins tänker på Gud som den blinde urmakaren och då måste väl vi stackars människor vara de tillverkade uren. Några går före, andra efter, men tekniskt blir klockorna alltmer besvärande exakta. Kopplingen till verkligheten kan vi se i urverkens mekanik och reproduktionens mekanisering. Var finns själen bakom den utvecklingen?

    • Bo, som du förstår anser jag att själen inte går att mäta eller fastställa via biologiska, fysiska, kemiska eller andra materiella spår. Däremot utgör forskning på NDU evidens för separation mind-body vilket skulle kunna bevisa existensen av en själ. För egen del utgör validerad kontakt med andra sidan slutgiltigt bevis.

  2. Falsk varudeklaration. Programmet fastnade mycket riktigt i sönderdelandet av medvetandet i hjärnceller och konstruerade tankeexeperiment. Själen togs inte alls upp.

    Identitet och ”Jaget” ansågs av Sören Holst vara i princip en icke relevant frågeställning och han hänvisade till att det mer handlade om personens minnen än identitet. Han ansåg också att dualitet var en ickeproduktiv konstruktion. Men använde sådana konstruktioner utan att inse att det var just dualiteter, om än motsägelsefulla.

    Wikforss förklarade medvetandet som koherens och den samstämmiga processen som går ut på att tillgodogöra sig ett behov. Anar vi redan här behaviorismens och naturalismens (reduktionismens) betraktelsevärld.

    När forskare förlorar verklighetsförankring blir det lätt förvirrat och konstruerat. Dessutom användes centrala begrepp utan att man förklarade vad man menade med dem. Ett sådan begrepp som återkom var intuition (Sören Holst).

    Vi har inom HK diskuterat ”intuition” på vårt forum och jag tar ofta upp det på mina föreläsningar. Det visar sig att vi har olika uppfattningar om just det begreppet. Om man nu regelbundet hänvisar till intuition utan att förklara vad man avser så blir diskussionen bisarr.

    Man använde sig även av begreppet ”emergent” och försökte i alla fall här sig på en slags definition men man beskriver det som ”helhet” (holism) som definitivt inte är samma sak som emergens. Emergens innebär att varje del kan identifieras även i en komplex process. Man kan se emergens som en nödvändighet för att förklara reduktionismen och ge den berättigande.

    Holism å andra sidan innebär att helheten är större än alla delar. Medvetandet är således större än de enskilda tankar hjärnan producerar.

    Intressant är också att man i programmet helt utelämnade emotioner.

    Det enda man kunde se som rörde framåtrörelse var att cellbiolog Maria Lindskog förkunnade hur man inom naturvetenskapen betraktade medvetandet utifrån tekniska framsteg. Från att söka i hjärnbarkens impulser till hjärnskanning där man kan fotografera av processer. Nära Lindskog fick frågor om människa och medvetande backade hon och förklarade att hennes forskning var på djur.

    Jo, nog hamnar vi i behaviorismens black box till slut. ”Det enda som är viktigt är det som går att mäta och registrera med instrument.” Besynnerligt blev det.

    Den omätbara människan (Carl Rogers) är fortfarande aktuell som motpol till denna tekniska beskrivning av medvetandet och människan.

    Kunskapskanalen lanserade programmet med ”Frågan om själen”. Den frågan togs inte alls upp och förblev obesvarad.

    Vad är ett medvetande? Finns det något som vi kan kalla en själ och hur ser den i så fall ut? Modern forskning tvingar oss hela tiden att revidera den syn som vi har haft på kropp och själ som två separata enheter. Med Åsa Wikforss, Maria Lindskog och Sören Holst. Moderator: Christer Sturmark.

    Programinformationen var således falsk varudeklaration.
    Även frågan om medvetandes mysterium föll platt till marken./BP

  3. Kersti Wistrand says:

    31 mars i år skrevs i Göteborgsposten en bokrecension av den amerikanske intensivvårdsläkaren Sam Parnia, ytterligare ett nytt namn i raden av NDU-forskare.

    Dr Parnia visar på att döendet är en process. Han berättar bl.a. om en japansk kvinna som hittats död i en skog. Det var mycket kyligt och hennes kroppstemperatur visade att hon måste ha dött under kvällen innan. På plats gavs hon hjärt-lungräddning, defibrillering och injicering av adrenalin, men förblev död. Då hon kom till sjukhuset hade hon varit död ca tio timmar, men eftersom hon var så kraftigt nedkyld, fortsatte intensivvårdsläkarna mot alla odds behandlingen av henne. Efter ytterligare sex timmar började hjärtat slå igen och hon kunde lämna sjukhuset utan bestående men!

    Hjärtat kan stanna, men kommer syresättningen igång innan celldöden i hjärnan gått för långt, kan man återuppstå och berätta om upplevelser och erfarenheter som gjorts då man varit död i medicinsk mening och ingen elektrisk aktivitet gått att visa i hjärnan. Detta står i centrum för dr Parnias forskning.

    Hur kan man då ha fungerande tankeprocesser och minnen under en tid när hjärnan är urkopplad? Hur kan berätta om ut-ur-kroppenupplevelser. vad som sker i närmaste omgivningen, om döda anhöriga, om intensivt ljus med villkorslös kärlek och all världens kunskap etc? Så länge den naturvetenskapliga synen på medvetandet eller själen eller jaget anses som en biprodukt av hjärncellernas aktiviteter, blir det en vetenskaplig paradox.

    Och ändå finns dessa berättelser från alla tider och i alla kulturer, upplevelser som skulle kunna tolkas att det finns något som inte genast går förlorat när vi dör utan som fortsätter att existera en tid efter döden, ja, kanske t o m bortom döden. Det är inte längre självklart att tala om medvetandet som en biprodukt av hjärnan. Medvetandet kan lika gärna tänkas använda sig av hjärnan, vars funktion i så fall är att avgränsa och anpassa oss till livet på jorden. Frågan är öppen!

    Recensionen i GP:
    http://www.gp.se/kulturnoje/recensioner/bocker/1.1471022-sam-parnia-erasing-death-the-science-that-is-rewriting-the-boundaries-between-life-and-death

Kommentera

%d bloggare gillar detta: