18 december, 2017

Den arabiska kulturens betydelse för den västerländska civilisationen

The Philosopher av Enzie Shahmiri

Målning ”Filosofen” 1897 av Ludwig Deutsch | Orientalist-art.org.uk/deutsh | Se förstoring 

Kersti Wistrands betraktelse av den västerländska civilisationens ursprung och överlevnad visar att den arabiska kulturen och muslimerna har haft väsentligt inflytande på hur vårt samhället formades och tog sig ur det medeltida mörkret. Det finns skäl att påminna oss om det när vi läser hur västerländska media idag porträtterar de arabiska och muslimska kulturerna. / Torbjörn S. redaktör

Text: Kersti Wistrand, psykolog och adjunkt i bl a religion och historia | text korrigerad 5 och 9 november 2012

Under mina semesterresor utomlands har jag alltid dragits till och uppsökt gamla centra för vetenskap, religion och konst. Antika platser som Parthenon i Aten, Delfi, Ulugh Becs astronomiska observatorium och madrasah i kulturcentrumet Samarkand samt Umagamoskén i Damaskus är några av dessa platser som utmärker sig för såväl stor skönhet som starka energier av andlighet och sökande efter svar på tillvarons gåtor.

I forna tider var det brukligt att lärda män samlade adepter kring sig för samtal och undervisning. I Aten har vi Sokrates, Platon och Aristoteles förutom en rad tidiga vetenskapsmän som Pytagoras, Galenos och Euklides. I Parthenon frambringades under 400-talet f Kr de tre principerna ”humanism, rationalism och idealism”, där humanismens grundval kan summeras med Protagoras ord: ”Människan är alltings mått”.

Moskéer med fri utbildning

Ur Jesus livshistoria berättas att han som tolvåring samtalade med de skriftlärda i Jerusalems tempel. Senare när moskéer byggdes, försågs många med en madrasah, ett slags högskola, där undervisning i islamsk teologi och lag, grammatik. litteratur, matematik och logik, och ibland naturvetenskap ägde rum kring pelarna i innergårdarna runt moskéerna. Föreläsningarna var öppna och undervisningen var liksom kost och logi fria, sponsrade av rika mecenater i samhället. På så vis uppstod kulturella centra runt om i det arabiska riket. Världens äldsta och första universitet byggdes för övrigt under 900-talet i Al-Azharmoskén i Kairo. Många turister har kanske även besökt den tuniska moskén med dithörande universitet i Kairouan.

”Moskéer bjöd på studier i teologi, grammatik, litteratur, matematik och logik och även naturvetenskap”.

År 706 inleddes i Damaskus byggandet av den största moskén i islams historia, på en av världens heligaste platser, där guden Baal tillbads 1000 f Kr. Romarna anlade ett tempel till Jupiters ära på samma plats och på 300-talet byggdes där Johannes döparens kyrka innan muslimerna tog över området och med förfinad arkitektur och konst byggde ut befintliga byggnader till Umagamoskén.

Koranen gav stöd till intellektuella och vetenskapliga studier

Enligt Koranen ska man försöka förstå och studera Guds verk. Vetenskapliga studier stöddes och den intellektuella kunskapen uppmuntrades. På grund av islams fem bönetider uppfanns soluret. Därtill krävdes goda kunskaper i astronomi och fysik. Positionen till Mecka krävde studier i astronomi. Astronomiska instrument uppfanns. Dessa var senare till hjälp att navigera under européernas upptäcktsresor.

De arabiska härskarna ville bevara och samla kunskaper i de områden de erövrade och behandlade de erövrade områden med respekt. Då man ville samla all kunskap på en och samma plats anlade Abbasid-dynastin staden Bagdad på 750-talet. Den byggdes som en cirkel med kalifens palats i mitten och blev dåtidens mäktigaste stad, en kosmopolitisk metropol med en atmosfär av öppenhet, vilken lockade till sig även judar och kristna.

Öppen anda inom den arabiska vetenskapsvärlden

I centrum låg även kungliga biblioteket, ”Visdomens hus”. Skrifter av Platon, Aristoteles, Pytagoras, Euklides och övriga antika vetenskapsmän, översattes till arabiska och spreds och diskuterades i grupper över hela det muslimska väldet från Indien till Spaniens västkust. Andan var öppen inom den arabiska vetenskapsvärlden. Man hämtade in idéer både från syriska kristna och forntida hedniska trossystem.

Från Indien hämtades talsystemet med siffror. Det intellektuella utbytet gav förbluffande resultat och den på antika Grekland byggande vetenskapen utvecklades med revolutionerande idéer och uppfinningar inom matematik, astronomi, fysik, filosofi och medicin.

Nyligen visade Kunskapskanalen TV-programmet ”Från Öst till Väst – Mellanösterns historia”, där den arabiska betydelsen för vår västerländska kultur lyftes fram. Programmet var gjort av ett muslimskt universitet i Istanbul, men efter diverse kontroller i historieböcker tycks det mig som det mesta håller vid granskning.

Romarriket, som tog över mycket av det antika Greklands kultur, bredde vid tiden för Kristi födelse ut sig runt hela Medelhavet. Den intellektuella kreativiteten blomstrade i antikens Grekland och Rom under cirka tusen år, innan en våldsvåg från norr kastade in Europa i en mörk tid. Folkvandringarnas tid inleddes och under slutet av 400-talet e. Kr. stormade barbarerna in och förstörde och lade mycket i ruiner. Forum Romanum i Rom blev åter jordbruksområde med betande boskap och förblev så ända in i renässansen.

I och med Roms fall år 476 hade Västeuropa förlorat en stor del av sin kultur inklusive den grekiska filosofin. Östrom (inklusive Grekland) lyckades efter många hårda strider överleva tack vare stark militärisk disciplin och den östromerske kejsaren Justinianus lagverk Corpus juris, som än idag ligger till grund för lagarna i de flesta europeiska länder.

Under ledning av kaliferna, Muhammeds efterträdare, erövrades Syrien och Palestina på 640-talet. Många bittra strider utkämpades mellan araber och kristna om de sista återstående delarna av det forna romerska världsväldet, men Östromerska riket räddades och gränsen mellan Östrom och kalifernas rike stabiliserades. År 711 invaderade de nordafrikanska muslimerna, de s k morerna, Pyreneiska halvön via Gibraltar sund och nuvarande Spanien föll i arabiska händer.

Trots många krig fanns integration och respekt

I det arabiska riket visades stor tolerans mot invånare med annan religion än segerfolkets. Judar och kristna hade alltså rätt att behålla sin religion, och ingenting hindrade dem från att nå höga ämbeten i kalifens tjänst. De som inte övergick till islam, fick emellertid betala en högre skatt och det är möjligt att just detta så småningom ledde till att allt fler konverterade till islam. Arabiskan blev därigenom ett världsspråk i hela dynastin som sträckte sig från Spanien till Indien. Den islamska kulturen nådde sin höjdpunkt på 700- och 800-talen.

Den kultur som fanns i de erövrade områdena fick leva vidare. De gamla grekiska filosoferna översattes till arabiska och briljanta uttolkningar gjordes av arabiska filosofer. Arabiska vetenskapsmän forskade vidare och många låneord i de västeuropeiska språken vittnar än idag om detta, t ex: algebra, alkemi, alkohol, almanacka, siffra zenit, basar, magasin, amiral, arsenal, fregatt, korvett och slup.

Den arabiska världen bevarade Västeuropas kulturarv

Medan det antika kulturarvet till största delen gick förlorat i Västeuropa, levde det alltså vidare i Östrom i mindre skala, men framför allt i den arabiska världen. I Västeuropa däremot levde de intellektuella i armod. Europas lärda satt instängda i kloster med i bästa fall upp till hundra böcker. Det första korståget med syfte att återerövra det heliga landet började 1096. Korstågstiden varade i två hundra år och i dess spår följde pilgrimsfärder och intellektuella kontakter med den arabiska och antika grekiska kulturen. I kölvattnet kom således en våg av intellektuella kristna lärda män hem med ny kunskap.

År 1095 anföll kung Alfonzo VI Spanien och staden Toledo intogs. Detta blev början på en pånyttfödelse för de kristna i Europa. Biblioteket i Toledo omfattade 80.000 verk på arabiska och i de övergivna hemmen fanns likaså ofta arabisk litteratur. Kristna och judar, som behärskade både spanska och arabiska, började nu översätta böckerna till latin och universitet började anläggas. Bland dyrgriparna återfanns den bortglömde Aristoteles verk med tolkningar och kommentarer skrivna av den store muslimske filosofen Averroes (Ibn-Rushd).

Averroes anses vara den felande länken mellan antikens och renässansens världar. Aristoteles verk var avgörande och förändrade det europeiska tänkesättet. Det var avgörande för förnuft, logik och bevisandet av en tes. Hans principer ledde till rationell forskning. Europa hade fått en vitamininjektion och renässansen började blomstra. Symbolen för den nya eran blev Florens.

Av tradition ansågs inspirationen kommit från antika Grekland och Rom. Vad som i allmänhet glömts bort är dock att vi står i skuld även till den arabiska vetenskapen.

Al- Hazen, optikens fader, född 965, talade om ljusstrålar medan grekerna och romarna fokuserade på synen för att förklara ljuset. Pythagoras påstod t ex att ögat sände ut en osynlig eld. Al-Hazens tankar lade grunden till optiken och möjliggjorde att Kepler senare kunde vidareutveckla denna.

Al-Hazen kan också sägas ligga bakom dagens vetenskapliga arbetssätt i det han införde formulerandet av en hypotes – testande genom experiment – publicerande av resultat. Han ansåg ”att universum kan förstås med förnuft utan att religionen tar skada och pekade på två kunskaper: den rationellt tänkande samt den gudomliga uppenbarelsen.”

Islam bidrog således under medeltiden till civilisationen i övriga världen. Under den europeiska historiens mörka medeltid sammanställde araberna all världens kunskaper, grundade framstående lärosäten och lade grunden för den moderna vetenskapen. De nya upptäckterna hjälpte Europa att ta sig ur de mörka århundradena och inleda den pånyttfödelse som vi benämner renässansen.

Text: Kersti Wistrand, psykolog

Målning ”Skribenten” av österikaren Ludwig Deutsch (1855-1930)
Se förstoring Orientalist-art.org.uk/deutsh

About Kersti Wistrand

Kersti Wistrand är psykolog och adjunkt i bl a religion och historia med studier i shamanism och medvetandeforskning. Hennes specialitet är förändrade medvetandetillstånd i samband med nära döden samt förlossning. Hon är tillsammans med dr Jan Pilotti redaktör och medförfattare till boken ”Medvetandet och döden” (1982). Se Libris. Boken innebar att Wistrand tillhörde kretsen av ”offentliga personer” under 80-talet. Wistrands forskning har fått stor uppmärksamhet i bland annat Ryssland.

Comments

  1. Kersti Wistrand says:

    Kommentar:
    I anslutning till min artikel ovan har jag fått in en kommentar från signaturen ”Roner” :
    ”Detta är en klar förvrängning av sanningen, visst finns det en nypa sanning i det men det är betydligt mindre påverkan än vad som framhävs här.”
    Jag vill därför besvara denna kommentar:

    Hej Roner!
    Tack för att du läst min artikel och sänt in en kommentar! Jag förstår att du liksom jag är intresserad av historia. (Har du förresten upptäckt den trevliga länken http://varldenshistoria.se ? )
    Du har inte skrivit vad du anser vara faktafel i artikeln utan talar utifrån din magkänsla och ger i din kommentar uttryck för en värdering byggd på förvåning och avståndstagande, kanske lite i stil med: ”Men detta kan inte vara sant! Det är islamsk propaganda.”

    Då jag vet att en del andra läsare kan reagera som du, passar jag på att skriva en längre allmän kommentar, som inte är speciellt riktad till dig utan snarare till ungdomar i allmänhet, fyllda av känslor mot främmande inslag i vårt svenska samhälle.

    Vi matas genom media av en ofta ensidig bild av den arabiska kulturen och islam. Extremism, terrorism och självmordsattentat har fyllt massmedia, medan arabisk litteratur, konst och musik levt ett förhållandevis undanskymt liv. Den fundamentalistiska islamska falangen har fått stort utrymme medan sufismen, den islamska mystiken, som visar på en inre väg med gudomlig kontakt med kärlek och vishet, glömts bort.
    Många brott mot mänskligheten har gjorts i religionens namn, men muslimerna är inte ensamma om det. Korstågen är redan nämnda i artikeln. Den av påven inrättade katolska inkvisitionsdomstolen torterade och avrättade en gång i tiden mellan 40.000 och 100.000 människor, anklagade för felaktigt tänkande, häxeri mm. Flera religionskrig mellan kristna grupperingar har också utkämpats. Trots detta har vi lärt oss att inte se i svart-vitt på vår egen kultur utan mer nyanserat. Samma synsätt borde gälla också andra kulturer. Ett humanistiskt synsätt, där alla människor har lika värde och med samma skyldigheter/ rättigheter oavsett ursprung, är ett klokt betraktelsesätt. Värderingar byggande på emotioner istället för fakta kan få förödande resultat både i den arabiska och västerländska världen. I vårt svenska samhälle finns både grupperingar av såväl svenska som invandrade ungdomar, byggda på fördomar. Att tillhöra ”flocken” ger trygghet, men att våga vidga sina ramar och se världen utanför från ett annat perspektiv kan ge en oanad frihet och upptäckarglädje.

    Den svenska skolan lär ut en kritiskt granskande hållning. Skolans projektarbeten bygger på faktasökande, kritiskt granskande av källor, sammanställning av fakta och slutsatser. Sist visar en referenslista vilka källor(/ vilken litteratur) som använts för att få fram fakta. I den mån värderingar förekommer måste de vara byggda på fakta.

    I min artikel, som är en betraktelse, saknas källförteckning, men läsaren kan enkelt googla på nyckelord eller slå upp i böcker och själv finna fakta. Artikeln bygger till 60 % på Kunskapskanalens program ”Från öst till Väst – Mellanösterns historia” och är sammanställt av akademiker vid universitetet Bahcesehir i Istanbul.

    Min egen nyfikenhet gjorde att jag liksom du ställde frågan: ”Kan allt detta vara sant?” Och så skred jag till verket och började nyfiket och glatt leta fakta på nätet och i historiska böcker. Jag tog i min artikel in endast de fakta som jag fann överensstämmelser med i västerländska, europeiska länkar och böcker. Men samtidigt utelämnade jag några i TV-programmet påstådda saker som jag inte kunde finna ordentligt belägg för. Dessa var:
    1. Araberna var de som beräknade jordens omkrets och ritade kartor.
    2. Idén med arabiska universiteten övertogs av européerna och började byggas i Europa.

    Det här fann jag:
    Erövringarna har varit många. Innan arabväldet bredde ut sig hade i stort sett samma område legat under grekiskt herravälde och en blandning av västerländsk (grekisk) och österländsk kultur, den s k hellenismen, uppstod. Grekiska och arabiska liksom senare turkiska erövringar kunde gå mycket fredligt till om länderna själva genast överlät sig till de nya härskarna. Ofta märkte befolkningen inte att en ny regent tagit över utan kunde leva sina liv som tidigare. Om länderna däremot bjöd motstånd uppstod strid.

    Alexander den store är en av historiens största fältherrar. Endast 20 år gammal besegrade han perserna 333 f Kr och fortsatte sedan att lägga under sig land efter land. (Detta var alltså före Romarrikets tid som var runt Kristi födelse). Det grekiska väldet kom att omfatta områdena mellan Grekland och Indien samt kustremsan söderut längs Medelhavet t o m Egypten. Överallt hade Alexander vetenskapsmän med sig som dokumenterade och samlade in föremål. Han sägs ha varit populär hos de folk han erövrade. Grekiskan blev det språk som överklassen talade och handelsmännen använde. Handeln blomstrade.

    Alexander anlade staden Alexandria i Egypten och där byggdes en enorm institution, Museion, tillägnad de nio muserna (därav ordet museum, se http://en.wikipedia.org/wiki/Muse) , inrymmande föreläsningssalar, bibliotek, astronomiskt observatorium, zoologisk och botanisk trädgård, där exotiska djur och växter från erövrade länder fanns att beskåda. Man studerade fysiologi, medicin, geometri och geografi. Även humanistiska vetenskaper som historia, filosofi, språk- och litteraturvetenskap samt juridik studerades. Gamla Testamentets böcker översattes till grekiska och spreds över hela den hellenistiska kulturvärlden. Papyrusväxten vid Nilen blev ett viktigt skrivmateriel och man försökte samla alla skrifter i det stora biblioteket med flera 100.000 böcker.. Alexandria gick nu om Aten som kulturellt centrum i den grekiska världen. Kända grekiska vetenskapsmän knutna till Alexandria var bl a geometrins fader Euklides och geografen Eratosthenes, som var den förste att räkna ut jordens omkrets, avståndet mellan jorden och solen samt jordaxelns lutning. Han var även den förste att rita en karta med longituder och latituder.
    Tyvärr förstördes biblioteket i Alexandria i olika etapper, varvid den första skedde vid en brand orsakad av Julius Caesars romerska soldater 48 f Kr. Ingenting finns kvar idag. Runt 700 e Kr erövrades Egypten av araberna och kanske var det så att araberna fick tillgång till den grekiske geografen Eratosthenes skrifter och översatte dem till arabiska. Grekerna var alltså först med att bestämma jordens omkrets och rita kartor, inte araberna.

    Universiteten sades i filmen ha anlagts i Europa efter arabisk förebild. Meningarna går dock isär angående denna fråga. I allmänhet betraktas universiteten som en institution som uppstått ur kristna katedralskolor och klosterskolor där munkar och nunnor undervisade. Det finns dock en diskussion om hur pass mycket de arabiska madrasah kan ha påverkat universiteten (se http://en.wikipedia.org/wiki/University ), något som filmen inte nämnde, varför jag beslöt att inte vidröra det hela i min artikel.

    Vad hade hänt om vi i Europa inte hade kommit i kontakt med de arabiska översättningarna av t ex Aristotelses och fått ta del av de uppfinningar som gjorts inom den arabiska världen? Ja, enklast är att leka med tanken på vad vi hade ”missat”: Den institutionaliserade påvekyrkans makt hade fortsatt styra och lägga band på vetenskapen. Den italienske astronomen Giordano Bruno brändes på bål 1600, dömd av den katolska inkvisitionsdomstolen p g av sina utsagor om att solen var en stjärna och att universum var oändligt. Aristoteles skrifter öppnade sakta möjligheter för ett mer vetenskapligt synsätt.

    Vi skulle inte haft tillgång till de indisk-arabiska siffrorna så tidigt och inte kunnat göra avancerade matematiska beräkningar. Vi hade inte haft tillgång till kompass eller kikare. Upptäcktsresorna till andra delar av världen hade inte kunnat genomföras just då. Den aggressiva politik, där kolonier erövrades och gamla kulturer skövlades, hade inte uppstått då. Importerade varor, t ex te, tobak, kryddor, potatis, bomull och siden hade saknats. En helt annan maktfördelning, där Europa hade varit mer jämställt andra kontinenter, kunde ha blivit följden.

    F d folkpartiledaren Bengt Westerberg har gjort en utredning om effektivare arbete mot främlingsfientlighet och kom för några veckor sedan med ett förslag om fortbildning för tre lärare vid varje skola till en kostnad av 650 miljoner..

    Mette Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund, håller med:
    – Jag menar liksom Bengt Westerberg att vardagsrasismen är ett stort hot mot det toleranta, vidsynta och inkluderande samhälle som vi vill vara med och bygga, säger hon i ett pressmeddelande. Hon anser dock att det är viktigt att lärarnas redan befintliga kompetens på området utnyttjas.

    Jag menar att en del kan göras inom ämnena historia, samhällskunskap och religion genom att lyfta fram andra kulturers påverkan. Idag tas 10.000-tals flyktingar emot från muslimska länder, inte minst Syrien. Kunskapen om deras äldre kultur och historia och dess betydelse för vår egen behöver lyftas fram, vilket nog inte alltid görs idag.

    Under slutet av 1900- och början av 2000-talet användes under 15-20 år allmänt i hela Sverige Solseriens ”Levande historia” för åk 7-9. Lars Hildingson och Kaj Hildingson står som författare och läroboken är utgiven på Natur & Kultur. Läroboken är mycket utförlig och många gånger bra som underlag till egna fördjupningsarbeten eller grupparbeten. Det var emellertid omöjligt att under lektionerna hinna med allt stoff. Därför är det mycket troligt att många lärare och elever missade sidorna 114 och 117 i läroboken.

    På sidan 114 (åk 7) beskrivs med liten, tät text den islamska kulturen. Där redovisas arabernas handelsvägar i Asien och Afrika. Biblioteket ”Vidomens hus” i Bagdad, som jag skrivit om i artikeln ovan, tas upp liksom att det är tack vare arabiska översättningar som grekisk lärdom bevarats till vår tid. Det berättas om att Aristoteles skrifter lästes i arabvärlden långt innan de var kända i europeiska länder. Siffrorna fick vi via araberna. Innan dess var det svårt att t ex multiplicera. Pappret togs från Kina. Först 1150 började papper tillverkas i Europa och det var araberna som lärde ut det. Beträffande läkekonst, matematik och astronomi visar läroboken att araberna låg långt före Europa. En del arabiska läkare kunde t ex operera grå starr. Ibn Sina skrev i början av 1000-talet medicinska uppslagsböcker för att de arabiska läkarna skulle kunna diagnostisera bättre. Man kände t o m till bakterier och smittsamma sjukdomar.

    På sidan 117 står: ” Vi har ett arv från araberna och den islamska kulturen … Vårt arv från antikens greker skulle ha varit betydligt mindre om inte vetenskapsmän i islams länder hade översatt grekiska skrifter. Utan dessa översättningar skulle de grekiska texterna för alltid gått förlorade.” Och vidare: ”Araberna skapade de viktiga handelsvägarna över haven till Afrikas östkust, till Indien och Kina. Denna viktiga vattenväg mellan länderna runt Medelhavet och Asiens stora riken lade européerna senare beslag på.”

    Hur många f d elever och vuxna känner till allt detta idag?

  2. Den arabiska kulturens betydelse för den europeiska renässansen och den moderna tiden är en historisk verklighet som vår skola envisas i att hålla tyst om. Medan nordeuropeerna levde dränkta i den mörka medeltiden pågick en högtid i den arabiska kulturen som spred sig vid Medelhavet och trängde in söderifrån i Europa. Det var den arabiserade kulturen som utvecklade naturvetenskapen, medicinkunskapen, matematiken, astronomin, botaniken, tekniken. kommersen och stadsplaneringen. I kontakt med den grekiska kulturen fick Europa sitt aristoteliska arv som låg till grund för sekularismen och den rationella filosofin. Avicennas insats i medicin (hans Qanun blev kurslitteratur i medicin i de europeiska universiteten) ska inte glömmas. Han stödde också införandet av Aristoteles filosofi. Ernst Blochs bok om Avicenna och den radikala aristotelismen redogör för den omvälvande inflytande från araberna i den europeiska medeltidsandan. Den starkaste inflytande kom dock från den arabiska al-Andalus i den Iberiska halvön. Den framstående muslimske aristotelikern från Córdoba Averroes inspirerade en revolutionär idéskolan vid Parisunversitet som kallades Averroisterna och som låg till grund för den europeiska sekularismen och jämställdheten mellan tro och förnuft, religion och vetande, i motsats till den katolska kyrkans hållning. Thomas av Aquino kom i kontakt med Aristoteles (som han kallade ”Filosofen”) genom de översättningar av skrifterna från Averroes (som han kallade ”Kommentatorn”).

    • Onatario says:

      Att arvet från antiken bevarades i den muslimska världen och därigenom bidrog till att få slut på medeltiden är det väl ingen som ifrågasätter. Däremot låtsas alla här inte om elefanten i rummet eller ens den naturliga följdfrågan: nämligen denna: varför stagnerade den islamska världen och varför skedde ingen reformation inom islam? Lika lite som sossarna kan leva på gamla meriter kan inte den islamska världen göra det.

      • Bahá’í-rörelsen under 1800-talet kan ses som ett försök att reformera islam. Men det skedde också till priset av mord och landsförvisning. Splittringen inom islam ligger idag till grund för att bomba varandra sönder och samman. En trist form för dialog som spridit sig i vad vi benämner terrorism.

        Ett fortsatt svårt hot mot demokratin i muslimska länder är de auktoritära sharialagarna. Om stridigheterna gynnar sådana system riskerar kvinnorna ett fortsatt patriarkaliskt förtryck. Frihetsönskan är en oundviklig kraft. Inom Bahai menar man att kunskap och utbildning även för flickor och kvinnor är centralt. Inte förrän alla kvinnor, barn och män lever i ett tryggt, öppet och omhändertagande samhälle finns förutsättningar för allas befrielse. /
        Wikipedia har en hyfsad artikel om detta https://sv.wikipedia.org/wiki/Bah%C3%A1%27%C3%AD
        Hemsida för Bahai i Sverige här: http://www.bahai.se/

      • Din fråga och den kommentar som du gör har jag gjort hundratals gånger. Jag har beklagat att muslimerna glömt sitt förflutna i ställer för att leva i dess anda. Att religionen blev samhällets grund för dem och att deras sunda, inflytelserika kulturfilosofer inte fick efterföljd är något som redan noterades under Ibn Rushds tid. I Bagdad uppstod en revolt mot den filosofiska rörelsen som var oberoende av Koranen och al-Gazzali gav ut en skrift med en titel som löd ungefär: ”Filosofins destruktivitet” och som Averroes bemötte med en egen skrift som vände på titeln mot Algazels destruktiva angrepp. Averroes blev under en tid motarbetad och utvisad från Córdoba. Det fanns således två rörelser i det arabiska kalifatet: en dogmatisk religiös och en som försvarade den fria sundförnuftstänkande. Han förnekade inte värdet i den religiösa tron, men om gud har gett oss förmågan att tänka fritt, så måste detta försvaras och utvecklas utan förutfattade gränser. Att blanda ihop religion och politik, har alltid bara fört till elände.

        • Rådmansson, det ligger en hel del i det du skriver om sammanblandning av religion och politik. Men det torde vara oundvikligt. En intressant sådan diskussion skedde i anslutning till Humanist Manifesto 1933 som sedermera fick beteckningen 1 då uppföljarna i princip innebar en förvandling och förvanskad revidering av det från 1933. Se gärna min artikel här: Kritik av Humanist Manifesto 1 (1933) /
          Börje Peratt

          • Sammanblandningen av religion och politik är inte alls oundviklig. Problemet är att människor saknar en genom träning förvärvad egenskap som heter ”urskiljningsförmåga”. Vi kallar ”erfarenhet” ofta det som tas för givet (det ”förgivettagna”) och glömmer att ”det finns mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd”. I min forskning och undervisning i ”Retorik” (uppfattad som ”kunskap om språkbruket”, inte som ”konst att övertyga”). Vi har indoktrinerats med en felaktig uppfatt ning om något som kallas ”metaforer” och de flesta har aldrig hört talas om det som heter ”metonymi” (och den som forskar om det missupppfattar ofta dess roll i språkbruket). Ett exempel på våra sammanblandningar: Om jag frågar någon ”Varför köpte du detta?” kan jag få svaret: ”Därför att jag behövde det för att xxxx” men också ”Därför att det var så billigt”. ”Varför” kan man blanda ihop med ”för vad”. Orsaksförklaringar och motiv kan blandas samman. Retorik är för mig ”kunskapen om vad vi gör med språket och vad språket gör med oss”. – även och ordet ”göra” också är tvetydigt).
            Sund sekularism (såsom den drevs av en averroistisk uppfattning) innebär inte att man kan ha en religiös tro, men den ska inte blandas med en rationell förklaring byggd på den erfarenhet som vi utvecklar och lär varandra med hjälp av våra synen och vårt tankeförmåga. Giambattista Vicos tes om ”factum verum” är ett bra bidrag till förklaring: ”Människan förstår det som hon själv har gjort, det andra kan bara Gud förstå”. Gudsbegreppet är en mental konstruktion av rent symbolisk karaktär som, liksom ett litterärt verk, ska försöka ge oss en kausal förklaring till varför världen och människan finns till. I Gamla testamentet står att människan skapades som an avbild av Gud. Detta är ändå bara en litterär (och lite rar) förmodan. Vi lever i en vardaglig, orsaksbetingad verklighet och försöker finna en sådan övergripande förklaring, som saknar empirisk bevisvärde. Därav också behovet av mirakel som ett slags empirisk bevis. Att söka en förklaring för något som aldrig kan förklaras är en naturlig drift i människosläktet. Gamla testamentet är en stor saga, där man påstår att Gud skapade ljuset första dagen och solen den tredje. Man undrar då vad en ”dag” är för något och hur lampan ska komma efter ljuset. Att kvinnan (Eva) föds ur mannens (Adam) revben är en intressant förklaring som ger mannen priotitet. I den grekiska mytologin föds Pallas Athena ur Zeus’ huvud. Det hade varit mer realistiskt att se kvinnan födas mannen. Men av någon anledning ville man ge mannen den avgörande betydelse och göra ”honom” till samhällets grund. Namnet Gud är också maskulinum. Som tur är, har ändå ordet ”människa” på svenska fått feminin genus.
            Religionen saknar empirisk förankring (som man försöker skapa med förgivettagna mirakel och helgonförklaringar). Det har, som litteraturen, bara en metaforisk figurativ betydelse, som läcker människans förklaring-törst. Att trösta sitt kunskapsbehov med en litterär konstruktion är ett behov i människans rationella natur. När det ersätter grunden för vår rationella förståelse (som den medeltida katolska kyrkans princip om ”förnuftets som trons betjänt”) då läggs grunden till ett auktoritärt, ofta brutalt samhälle. Averroismen förnekade inte behovet av en idealiserad trösterik förklaring av verkligheten (såsom vi gör med skönlitteraturen), men höll detta skilt från en empirisk rationell och vetenskaplig kunskapsutveckling där ”vägen” (”meth-odos”) handlade om ständigt ifrågassättande efter evidens och empirisk förklaring. Tro och vetande kan inte undanröjas, men ska hållas isär och låta den s.k. falsifierbarhetsprincipen råda.
            J L Ramírez (Rådmansson)

          • Rådmansson ditt svar visar till en del att du inte förstått min kommentar och att det finna flera perspektiv på detta. Problematiken kring vetenskap och tro framställer du som en blandning av religiösa anekdoter och ickevetenskapliga påståenden och du hävdar att religionen saknar empiri för mirakel och helgonförklaringar? Som om katolska kyrkans vetenskapsmän och vetenskapliga metod för att just fastställa dessa inte skulle finnas.

            Vetenskapsmän och kvinnor med en religiös tro (oavsett vilken) har visat på förmågan att hålla isär vad som är vad.
            Jag har bl a skrivit om*Unitarianism (Unitarism), som är en femhundraårig kristen teologisk rörelse. En av slutsatserna av det Humanistiska manifestet (1933) innebär att man ska hålla isär vetenskap och tro vid forskning på och studier av materiella företeelser. Således innebär det att det är ”Fullt möjligt förena tro och vetenskap” (Peratt SvD, 2012).
            Många större vetenskapsmän och filosofer som var djupt troende var också medlemmar i denna kyrka. Motsvarigheten till detta ser vi hos alla stora religioner, även i den muslimska världen.

            Idag har vi ett vetenskapsråd under trycket av Vetenskapsakademin som är komprometterat av nyateismen. En trosform som man till och med vill göra världsreligion av. Till skillnad från sekulära religiösa som menar att man ska hålla isär tro och vetande (Sekulär humanism) anser dessa nyateister att de har patent på sanningen. Resultatet av denna materialism blir i praktiken en mycket snäv näst intill rigid trosuppfattning om vad som är vetenskap. Något som skymtar fram i din kommentar.

            Oavsett om man har en religiös tro eller är ateist så präglas forskning av trosföreställningar. Varje hypotes är en trosföreställning.

            Samtidigt med denna insikt och medvetna hållning har vi de politiska, kommersiella, ideologiska och även religiösa påtryckningarna som komplicerar förutsättningarna.
            Börje Peratt

  3. Jag glömde att påpeka att den första pappersfabriken i Europa skapades år 1056 av araberna i den spanskarabiska al-Andalus-staden Xátiva

  4. vill bara rätta
    *muslimer
    en stor del av muslimerna var från andra nationaliteter än just den arabiska:)
    de islamiska principerna och den fantastiska miljön för odlingen av vetenskapen i dem muslimska kalifaten i och med Mohammads, (frid vare med honom) era under 600-talet i den arabiska halvön, öppnade alla dörrar till kunskap, etikett och moral
    man kan ställa sig frågan, vad var det som ledde till att den islamiska historian är så olik resten av världen?
    hur blev dessa ökenmänniskor sedan upplysare och bärare av ljus? är det inte ett tecken? på islams sannning?
    att det var det som räddade världen från mörkret dem befann sig i

    bra artikel 🙂

    • Romana, ”Islams sanning”? ”att det var det som räddade världen från mörkret de befann sig i.” Vad var det för mörker för 1500 år sedan? Och jovisst det är inte bara araber idag som är muslimer. Visst det finns också en historik inom islam som rör vetenskap, konst, kultur och ideologi som är enastående. Men sanning? Missionen har spridit religionen. Men om du refererar till religion och att Islam skulle ha en enhetlig sanning som alla muslimer är överens om som räddar världen så står det mot vad historien visat av konflikter inom islam där muslimska självmordsbombare spränger sina muslimska bröder och systrar i luften. På motsvarande sätt som kristna falanger bestridit och mördat varandra. Utvecklingen inom Islam med Sharia och med allt vad det inneburit för flickan/kvinnan såsom könsstympning, tvångsgifte, hedersmord, mord på våldtagna, stening, burka och så vidare. Det kan knappast betraktas som ljuset som räddar världen från mörkret de befann sig i. Som du förstår är jag kritik till en del av effekten av de abrahamistiska religionerna och det mörker de orsakat i världen. Med detta sagt finns det också en kärleksfull och grundläggande medmänsklighet oavsett jude, kristen eller muslim men den humanismen springer ur människorna och deras kontakt med sin andlighet inte utifrån religiös auktoritär styrning./Börje

  5. Diskussionen om den arabiska kulturens (notera att jag talar om ”arabisk kultur” oavsett vilka stammar och etniska grupper som bar den) betydelse för Västerlandets historia tycks, som vanlig spåra ut. Så fort man låter religionen styra diskussionen så är det kört. Att bärarna av den arabiska kulturen i Medelhavet, med Bagdad och Córdoba som viktiga utgångspunkter var de som räddade antikens vetenskap och filosofi från 1300-talet framöver är ett viktigt faktum som våra europeiska skolor inte borde ignorera i Sverige och i Europa överhuvudtaget. Detta faktum borde skapa ett bättre samförstånd mellan alla de muslimska invandrarna och de infödda européerna. Eftersom jag själv härstammar från den moderna Spanien, som har burit en stor del av den kulturella överföringen, har jag länge engagerat mig i denna fråga i Sverige. Jag var med när ett muslimskt studieförbund skulle inrättas med hjälp av det kristna studieförbundet och att namnet för studieförbundet blev Ibn Rushd (Averroes) beror bla annat för den kunskap om Averroes och Kalifatet i Cordoba som fördes fram vid en konferens i Stockholms Medelhavsmuseum. Jag fick stöd av ledningen av Ibn Rushd studieförbund med seminarie- och föreläsningsverksamhet under några år och har också lett flera studieresor till Spanien i detta syfte. Att studieförbundet (som bytt ledning några gånger) inte förmått följa den kulturhistoriska upplysningen och integrationsbudskapen är bara att beklaga. Studieförbundet har hamnat i samma kris som kännetecknar flera svenska organisationer som lever på bidrag. Byråkratiska och ekonomiska intressen tar över det ideella. Detta bidrar också till att det religiöst skiljande spåret övervinner det kulturellhistoriskt integrerande.
    Jag är nu till åldern kommen och kan ge fortfarande råd och historiska hänvisningar och litteratur, men inte vara lika aktiv som tidigare. Jag kom till Sverige för 50 år sedan med humanistisk högskoleutbildning i bagaget och särskild kunskap i frågan om den arabiska kulturen i Spanien. Min mor var född just i Cordoba och jag är från Madrid, en stad som bär arvet från ett arabiskt namn (Maghrit). I denna stad föddes också under den s.k. ”medeltiden” framstående vetenskapsmän i matematik, astronomi och medicin.
    När jag nu talar om ”medeltiden” då menar jag den europeiska, en sk mörker tid. Paradoxen är att den arabiska kulturen levde sin högtid när européerna fortfarande levde i en mörk medeltid. Det tragiska är att den arabiska kulturens bärare länder tappat bort sin högtidshistoria medan européerna tillskriver sig en kultur som kommit till och främjats av de arabiskt inlärda folken. Att den europeiska sekularismen (som bröt mot principen om ”förnuftet är trons piga”) började antydas i Europa sedan 1100-talet och blev helt avgörande som ett arv från averroismen (Ibn Rushd läror) är historiskt bevisas. Påven försökte stoppa averroismen bl a i Parisuniversitet. En av medarbetarna i denna skola var den nordiskt född Boetius från Dacia. Men den katolska tomismen (av Thomas) tog över den aristoteliska inställningen (meddelad av Ibn Rushd). Thomas av Aquino skriver om ”filosofen” (med hänvisning till Aristoteles) och om ”kommentatorn” (med hänvisningen till Averroes = Ibn Rusdh).
    Det som Europa hävdar som sin moderna ståndpunkt är ett arv från den arabiska kulturen, medan de arabiska folken glömt bort sin egen insats och fallit tillbaka i religiös dogmatism och politisk underkastelse under den heliga boken och religionen. Detta kan vara motverkas genom en medveten skolutbildning där barnen till infödda och invandrare fär en genuin kunskap om kulturhistorien.

    • José L Ramírez says:

      Mitt inlägg innehåller ett flertal stavfel. Sådant händer när man skriver snabbt och direkt i nätet. Jag borde ha skrivit texten för sig i lugn och ro och sedan fört in den i denna sida. Jag hoppas ändå att de som läser detta inser att det saknas en riktig kulturell insats som kräver en bättre kunskap om Europas historia. Vi måste (som jag brukar säga) ”orientera oss mera. Jag äger mycket material och böcker om al-Andalus. Om någon vill medverka i projektet kan ni kontakta mig. Jag är redan 80 år gammal och besittear inte längre samma kraft, men projektet al-Andalus är fortfarande en viktig syssla för mig om det finns några svenskar som vill skaffa sig kunskap och driva på en, i dagens samhälle (med alla sina fördomar) angelägen fråga.
      Tullinge
      José Luis Ramírez (Yusuf ibn Radamiro, al maghriti) Tullinge

      • Robert says:

        Tack José, jag har just börjat intressera mig för utvecklingen av vetenskapen under denna period och du gav mig flera riktigt bra trådar att börja följa!

  6. Tack! Mycker intressant, och även diskussionen efteråt!

  7. Svar till en kommentar av Börje Peratts den 15 augusti, riktad till mig.
    Ärade Börje Perat: Du får gärna kalla mig Ramírez, som är mitt personliga efternamn. Att jag använder (som pseudonym ”Rådmansson”) har sin historiska förklaring, som jag inte kan uppehålla mig vid. Mitt svar gällde Onatarios inlägg, inte ditt. (Ursäkta om klicket till ”svar” kanske var fel). Vi hamnar nu kanske lite grand (men inte helt) vid sidan av Kersti Widstrands inledande diskussion om
    den arabiska tron och kultur.
    När någon börjar sin kommentar med att ”du har inte förstått vad jag menar” eller dylikt, ska man ta ett steg tillbaka och undra om vederbörande kan ”lyssna” och acceptera olika ”perspektiv”. Ty varje människa utvecklar sin synvinkel utifrån det umgänge och sammanhang i vilken man hamnar. Jag förstår att man kan bli o-lyhörd (ofta kallas det ”bessewisser”) när man erövrar en position i opinionsbildningen och/eller i akademisk sammanhang. Det är dock viktigt (om så lite svårt) att lyssna och skilja.
    Från diskussionen om den arabiska kulturen och om Averroes’ idéer och inflytande tolkar du min kommentar som om jag inte accepterar att man kan vara religiöst troende och vetenskapsman samtidigt. Något som framstående arabiska tänkare i Antiken gjorde och bidrog därmed till kunskapens utveckling. När jag skrev min långa kommentar fick jag i tanken de ord som själva Jesus från Nasaret (enligt Matteus-evangelium) använde för att bemöta en insinuant fråga. ”Ge kejsaren det som hör till kejsaren och Gud det som hör till Gud”. Det kan bevisas att averroismen inte förnekade religionens betydelse, men krävde (i motsats till den rådande kristna uppfattningen) att hålla isär den från vetenskapens sätt att tänka. Att den s.k. sekularismen utvecklas till ateism är en annan sak. Jag har alltid ställt frågan om de som tillhör föreningen Humanisterna kan bevisa att Gud (d.v.s. ett högre väsen) inte finns. Ty ateismen är inte bara ett förnekande, utan också ett ogrundat påstående. Den neutrala inställningen kan kanske kallas ”agnosticism”. Att inte säkert veta vad begreppet ”gud” innebär eller om det överhuvudtaget finns en gud, är inte det samma som att veta och påstå med säkerhet att någon gud inte finns och att ordet ”gud” är s.a.s. empiriskt (om så inte helt och hållet semantiskt) tomt. Gudstroende och religion är mer personligt grundade än vetenskap. Vetenskapen är inte heller säker och slutgiltigt sann. Det är just vad Popper gjorde gällande. Vetenskapligt vedertagna sanningar är alltid underkastade erfarenheten och nya upptäckter som sys ihop ”diskursivt” enligt logisk utvecklad tankekonst som skiljer mellan tänkesätt och innehåll, såsom vi skiljer mellan valet av matvaror och sättet att laga maten därmed. Att vårt svenska ordbruk blandar ihop handling och instrument när vi, t.ex., använder ordet ”språk”, medan tyskan skiljer ”die Sprache” från ”das Sprechen” (bruket av språket, s.a.s. ”språkandet”) är ett bland många problem som får oss att uppmärksamma vokabulären och dess olika sätt att användas i tid och rum.
    Det är viktigt att särskilja den religiösa tron från den vetenskapliga kunskapen. Jag hade först skrivit ”erfarenhetsmässigt” som liktydigt med ”vetenskaplig”, men kom på att religiös tro är också en produkt av inlärning och erfarenhet och att vi inte förmår att tänka själva och fritt, innan vi lärt oss av andra att tänka och tala. Det är önskvärt, men inte så lätt, att finna den exakta gränsen mellan förnuft och tro, liksom mellan vetenskap och religion, även om vi anser att skillnaden finns och att det (i socialt och politiskt sammanhang) bör finnas, om man inte ska göra vetenskap till religion. Sedan står det helt fritt till var och en att tillhöra en kyrklig eller en akademisk sällskap eller bådadera. Jag har alltid beundrad K.G.Hammar, t. ex., för sitt sätt att förklara hur man kan höra till båda, utan att det behöver bli en konflikt däremellan. Självaste Descartes är ett bra exempel på en rationalistisk filosof som inte förnekade guds existens.
    Detta är (mer utförligt) min åsikt, bäste Peratt. Om du tolkar annorlunda det som jag har sagt, då är det ditt problem, bäste Peratt.
    Det är enklare i vårt västerländska samhälle att försöka göra vetenskap till religion än tvärtom. Jag fick emellertid uppleva hur teologer ibland vill överföra religiösa dogmer till vetenskap. Jag växte upp i ett samhälle där den katolska kyrkan fått avgörande betydelse. Under min utbildning till fil.lic, i
    filosofi vid Madrids-universitet råkade jag ha flera katolska präster som studiekamrater. Jag minns hur de resonerade när rationella slutsatser motsade något som antogs som religiöst förgivet-taget. På den tiden fick man inte låna kontroversiell litteratur i spanska universitetsbibliotek. Jag har sparat bland mina papper ett intyg där biskopsämbetet i Madrid gav mig (på grund av min utbildning och bakgrund) tillstånd att läsa kontroversiell litteratur som, t.ex. Friedrich Nietzsches verk.
    Jag har god erfarenhet av vad religiös dogmatism innebär. I den studieplan som rådde i mitt födelselands skolor var religionskunskap obligatorisk och en av avdelningarna handlade just om ”apologi” dvs. rationell bevisföring av religionens grunder. Det handlade inte alls om bondfångeri, även om det inte fick mig att förbli troende. Jag hade (exempelvis) stor uppskattning till den katalanske filosof-teologens Jaime Balmes verk. Hur konstigt det än låter så har jag alltid bemöts oftare av vetenskaplig (och politiskt) än av religiös dogmatism. Det var detta som drev fram mitt intresse för språket och mitt intresse för ämnet Retorik i kamp mot den rådande uppfattningen av den som ”konsten att övertyga”. För mig handlar Retoriken (studieämnet, inte handlingen) om ”kunskap om vad vi gör med språket och vad språket gör med oss”.
    Att man inte kan låta bi religion och vetenskap att påverka varandra är, enligt min mening, helt ofrånkomligt. Men det gäller att, med urskillningsförmåga, inte låta en religiös anda bestämma över samhällslivet och politiken. Detta är svårt, eftersom politiken har hamnat i händerna på styrande påvar i partipolitiskt fastställda sanningsevangelier. Medborgarna har bara att rösta på den ena eller den andra. En läsning av Aristoteles ”Politiken” (som Averroes blev väldigt intresserad av) klargör vad goda och perversa politiska system är för den som orkar läsa den. Det kan finnas tre politiska system: de som är någorlunda acceptabla kan vara Monarki, Aristokrati och Republik (det senaste har översatts som ”demokrati”, vilket inte stämmer överens med Aristoteles terminologi, såsom man gjort gällande). Till dessa finns, enligt Aristoteles, tre motsatta, perversa system: Tyranni, Oligarki och ”Folkvälde” (den egentliga översättningen för ordet ”demokrati” enligt Aristoteles ordbruk).
    Det senaste århundrade har vi haft enväldiga diktaturer och partipolitiskt valda maktstyrande system. Den s k ”demokratin” ska vara ett regim där ”alla” får bestämma. Men ordet ”alla” (såsom Aristoteles påpekat i sin kritik mot Platons samhälle) är vilseledande och används ofta som om det betydde ”var-och-en”, men det handlar om förhandsgiven toppstyrning (en täckt eller ”otäckt” diktatur eller oligarki). ”Parlare” betyder, som bekant, i sitt urspriúng i andra språk detsamma som ”prata”. Det är detta som ger namnet åt parlamentarismen, en reglerad ”ordning-och-reda”-stiftelse av partier som lyckat ”över-tyga” (retoriskt uppfattat: ”lägga ett tyg eller burka över”) tillräckligt många medborgare som s.a.s. ”röstar” (i tysthet) till förhandsgodkända vallistor. De muslimska staterna styrs emellertid av ett fåtalsvälde där religionen lagt en symbolisk burka, inte bara över kvinnor utan över hela befolkningen.

    • Ok Ramirez, eftersom du ”felaktigt” svarat på min kommentar så utgick jag från att svaret var till mig. Därav: ”ditt svar visar till en del att du inte förstått min kommentar och att det finna flera perspektiv på detta.” Tack för din långa kommentar som i princip är en artikel. Och visst förekommer dogmatism överallt och i alla grupperingar. Gillar även din slutmening:

      – ”De muslimska staterna styrs emellertid av ett fåtalsvälde där religionen lagt en symbolisk burka, inte bara över kvinnor utan över hela befolkningen.”

      Du borde dock vara klar över när du gentemot mig slår in öppna dörrar särskilt som jag förtydligat mig i flera sammanhang rörande förhållande religion, ideologi, vetenskap. Denna förening är startad för att ge förutsättningar och möjlighet till öppenhet. Läs gärna värderingarna.

      /BP

  8. Det kan vara på sin plats att påpeka att Al-Andalus inte får jämställas med Andalusien. Al-Andalus var namnet på hela den arabisk dominerade iberiska halvön (numera Spanien) enda till Pyrenéerna. I den katalanska provinsen i Kataloniens nord, fanns ett muslimskt kungarike. Andalusien är numera namnet för den södra Spaniens region. Det har spekulerats om ursprunget till ordet Andalus och identifierats ofta med vandalernas namn (ett nordiskt folk som invaderade Spanien på 400-talet. Vandalusien skulle då återge det andalusiska namnets ursprung. Man utgår ifrån att vandalerna var ett germanskt folk, men man kan inte förbise att namnet Vendel finns kvar i Uppsala trakten.

  9. Toledo är inte en kunskapskälla från Kurtuba-kalifatets tid. Det fanns flera. T o m i Madrid (en stad av arabiskt ursprung kallad Maghrit) fanns en matematiker kallad just al-Maghriti. Toledos framstående källa som den europeiska kulturens arv från antiken beror på det etablerade samarbetet mellan kristna, judar och muslimer som fått namnet ”De tre kulturerna”. Efter erövringen av Magherit och det muslimska kungariket i Toledo främjades kunskapen och förvaltningen av det arabiska kulturarvet av den kristne kungen Alfons den X:e, kallat ”den Vise”. Han främjade intresset för det arabiska kulturarvet, inte bara inom vetenskapen utan också inom litteraturen och andra kulturella element. Schackspelet (ajedrez) blev känd genom Toledo och en del berättelser och sagor har därstädes också sin ursprung (t ex ”Kejsarens nya kläder” vars källa är en sagobok om ”Greven Lucanor”. Med stöd av den nye kristne konungen och på initiativet av ärkebiskopen Raimond etablerades i Toledo en s.k. översättarskola som blev känd för sin överföring av arabiska texter till latinet och därifrån till kastilianskan (spanska grundspråket). De judiska översättarna var väldigt aktiva därvidlag) och italienska och franska översättare lockades till Toledo och bidrog till spridningen av det arabiskt förmedlade kulturarvet, som inspirerade kristna humanister som Thomas av Aquino. Aristoteles verk hade översatts och kommenterats av den arabisk-kordobesiske filosofen Ibn Rushd (Averroes). Thomas nämner Aristoteles som ”Filosofen” och Averroes som ”Tolkaren”. Averroes hade drivit principen om att tro och förnuft-kunskap inte ska blandas ihop, och introducerade därmed det som européerna kallar ”sekularism”. Averroismen blev en läroskola som etablerades i europeiska universitet (t ex Paris och Bolonia) och väckte ont blod hos påven och den katolska kyrkan. Den europeiska Renässansen bär en stor skuld till den arabiska kulturen och till Toledos skola i synnerhet. Den öppnade intresset också för det vetenskapliga arvet från Bagdad, med framhävandet av Avicennas verk. All den rationalism och positivism som vi anser vara vårt europeiska skapande inspirerades i det arv av grekisk kultur som förmedlades av de arabiska översättare och forskare. Översättningarna från grekisk vetenskap och filosofi uppstod inte i Bagdad, utan i Syrien och i närheten av Grekland, när Justinianus hade stängd de grekiska skolorna och utvisat deras lärare.
    José L Ramírez (På svenska ”Rådmansson”)

Trackbacks

  1. […] inte vad korrekta med samtidens mått mätt såsom de grekiska och indiska vetenskapliga skatter som hittades i de arabiskspråkiga böckerna i det av muslimerna uppbyggda och övergivna bibliotek i Toledo […]

  2. Arena Blog skriver:

    Roxy Kultur In Den

    […] a falanger bestridit och mördat varandra. Utvecklingen inom Islam med Sharia oc […]

  3. […] Al-andalus Wikipedia Läs mer – om arabiska kulturens betydelse för renässansen humanismkunskap/info Al Andaluz Myspace NoMeMus hemsida Facebook Söderköpings Gästabud hemsida Facebook program […]

Kommentera

%d bloggare gillar detta: