På samma sätt som verkligheten utgör studieobjekt för forskares utveckling av hypoteser, teorier och modeller, så utgör teorier och tankemodeller studieobjekt för vetenskapsteoretiker. Vi skulle kunna säga att teoretiker håller sig på ”gräsrots- och busknivå” över verkligheten och betraktar verkligheten relativt nära, beroende på vilken nivå det handlar om, mikro, meso/mellan eller makro.
Text: Pia Hellertz, fil.dr., socionom
Foto på Pia: Örebro universitet
Vetenskapsteoretiker studerar teorier och försöker förstå och förklara varför olika teorier utvecklats och förändras. Vi kan säga att vetenskapsteoretikerna studerar utifrån ett ”trädtopps- eller fågelperspektiv”. Filosofer i sin tur har höjt blickpunkten ytterligare ett steg. Vi kan säga att de ”sitter på månen” och studerar de stora sammanhangen och skeendena. Thomas Kuhn var vetenskapsteoretiker.
Det går inte att debattera eller diskutera om det ena paradigmets sanningar är mer sanna och rätta jämfört med det andra. Synsätten är inte jämförbara. Man brukar säga att de är ”inkommensurabla”. Det är lika omöjligt som för en ateist att i en diskussion försöka bevisa att en kristen har fel gudssyn eller tvärtom.
När en moderat och en vänsterpartist diskuterar samhället beror svårigheterna på att de har olika grundsyn på människa (människosyn, antropologi), på hur man lär och vad kunskap är (kunskapssyn, epistemologi) och på samhället (samhällssyn, världsbild, kosmologi). Och – det hela handlar i grunden om att tro. Alla paradigm vilar i grunden på de trossystem, som för tillfället bärs upp av ett antal vetenskapliga undersökningar som accepterats och kanoniserats som Sanna (med stort S) av den vetenskapliga världen.
Pedagogik och socialt arbete inom akademin idag vilar fortfarande i huvudsak på det paradigm som nu varit under utveckling under några hundra år, och som brukar kallas det naturvetenskapliga eller det mekanistiska paradigmet. Det betyder att de teorier och arbetsmetoder som har varit och fortfarande i huvudsak är förhärskande i pedagogik (didaktik) och utbildning samt i socialt arbete och behandling i huvudsak genomsyras av det tänkande och de synsätt som utformats under detta paradigm.
Det betyder också att lärare och utbildare bemöter människor utifrån den människosyn och kunskapssyn som formats under detta paradigm. Det stora problemet är att vi ofta inte är medvetna om detta. Vi vet inte att vi ”lever i vatten” (se figuren!) Vi tror att våra trossystem är de enda sanna och rätta, vi är perspektiv- och paradigminsjunkna.
Figur 1. Att bli perspektiv- och paradigmmedveten
Det är först när vi får möjlighet att titta ovanför ytan och uppleva andra perspektiv som vi upptäcker att vårt sätt att leva och tänka inte är de enda existerande. De är inte de enda som verkar logiska och vettiga. När vi börjar betrakta vår värld och oss själva i ljuset av ett nytt sätt att tänka, börjar vi bli perspektiv- och paradigmmedvetna.
Då börjar vi också kunna betrakta nya sanningar, nya teorier och tankemodeller som möjliga bidrag till ett nytt och spännande sätt att se på världen och oss själva. I de följande avsnitten kommer jag att diskutera fyra överblickbara paradigm, det organiska, det naturvetenskapliga, det holistiska och det nya organiska paradigmet och vad som kännetecknar dessa.
Figur 2. Paradigmskiften under överblickbar tid
Figur 2. De streckade gränserna symboliserar att det inte är vattentäta skott mellan paradigmen. Förstora diagrammet.
”Religion är till för dem som är rädda för att hamna i helvetet. Andlighet är för dem som redan har varit där.”
AnnBritt Grünewald, f.d. fängelsechef för Österåkersanstalten
Jag gillar den här intellektuella analysen av paradigmen. Äntligen har någon från vetenskapligt perspektiv försökt se det ur ett större perspektiv, det finns flera som försöker ganska framgångsrikt förståss, men det blir sällan uppmärksammat. Illustrationen med fisken som kommer upp ur vattnet är så talande. När man kommit upp ur sin egen tillvaro först då kan man överblicka sina begränsningar man lever i och få nya perspektiv. Jag är övertygad om att alla paradigm hittills byggt på trossystem. I historien har vi med makt tutats i en hel del som inte är sant och begränsat oss mer än det hjälpt.
Hej
Kanske tiden gått förbi Thomas Kuhn?
Jag anser ändå att paradigm bygger på tro, men inte medvetet. Man bildar sig en världsbild utifrån den aktuella kunskapen, som grundar ett paradigm. Teorier är en tro ( utifrån aktuell kunskap ) och är alltid utsatt för avvikelser. Enkel liknelse, att det gör ont att slå sig eller sticka sig, men fakirer bevisar motsatsen. Dvs. den objektiva sanningen som de flesta är överens om är att det gör ont att slå sig, men fakirer bevisar något annat. Det finns bättre exempel men nöjer mej med det. Så den sanna verkligheten, tror jag inte nutidens paradigm har nått ännu. Men vi kanske närmar oss? Nytt paradigm är på gång, det tro jag.
Jo Ruben, Kuhn har fortfarande relevans i forskarvärlden. Dock är det ju så att man gärna låter denna teoribildning enbart gälla naturvetenskap vilket är fel. Kuhn redogjorde visserligen för problemen inom humaniora att underordna sig likriktning. Den kvalitativa forskningen innebär ju ”ständiga anomalier” eftersom exempelvis fenomenologi just baserar sig på det unika och därmed det avvikande. Jag ser också Kuhns problemställning och menar att det är viktigt att vi enar oss kring terminologi och metoder. Vetenskapen har idag en stor bredd och acceptans för att söka kunskap andra vägar än genom att pröva samma moment 200 000 ggr. Det är bara ytterst konservativa konstellationer som vill bevara en slags gammalvetenskap där man prisar Descartes reduktionism utan att veta vad den faktiskt stod för.
Påståendena att tomten finns och att tomten inte finns är inte likvärdiga. Det åligger den som hävdar att något finns att bevisa att det är så. Den som hävdar att det är likvärdiga paradigm att jorden är rund och att jorden är platt är ute och cyklar. Pardigmtänkande in absurdum är enbart kunskaprelativism för att legitimera mysticism och vidskepelse av olika slag.
Johnny, din kommentar tycks mig något förvirrad. Vem avgör om hypoteser är likvärdiga? Påståendet att J har ett medvetande. Är det likvärdigt med påståendet att J inte har ett medvetande? Vad är medvetande? Det beror på vad man undersöker. På en nivå och i ett paradigm kan J ha ett medvetande på en nivå och i ett paradigm saknas däremot medvetande. Det som för J är vidskepelse kan rent av vara ett begrepp som han inte har definierat fullt ut och således inte har kunskap om.
Den som redan utifrån fördomar bestämt sig vad som är accepterad kunskap har ju en bias som leder till pseudovetenskap i bästa fall. I allmänhet till förvirring och plattänkande. Alldeles oavsett jorden är rund så ser man bara den platta horisontlinjen åt alla håll. Således måste man först klargöra de olika stegen och begreppen för att inte hamna i en kommentar som leder in i absurdum och i praktiken blir rätt meningslös./Börje
Paradigm är ett ofta misshandlat begrepp. Men talar vi om de naturvetenskapliga paradigmen som begreppets grundare Thomas Kuhn myntade dem så handar det definitivt inte om trossystem, utan om breda övergripande teorier som kan prövas mot verkligheten och därmed falsifieras eller bekräftas. Det är därför det kan uppstå anomalier i dem och ett paradigm kan bytas mot ett annat.
Det Pia Hellertz kallar för paradigm skulle jag hellre kalla för grundantaganden, postulat eller axiom. Och visst kan man välja när det handlar om sådant att tro att tankemodeller som inte testas mot empri och verklighet är lika bra som de som gör det. Frågan är dock om det är särskilt förnuftigt.
Thomas Kuhn har ingenstans begränsat paradigm till naturvetenskapens positivism. Tvärtom ger han exempel som omfattar vetenskap i dess breda betydelse inte i någon avgränsad förenklad naturalism. Hans intresseområde och vetenskapliga fält var historia, humaniora och teknologi. Således intresserade han sig för hur vetenskapen och dess paradigm förändrades med nya fakta, fynd och slutsatser sedan lång tid tillbaka. Dessa skiften fanns inom all vetenskap.
– Konkurrerande paradigm är ofta ojämförbara, det vill säga de skiljer sig på avgörande sätt vid redovisning av verkligheten. Övergången från ett paradigm till ett annat får därmed sällan eller aldrig en konsistent och konsekvent förklaring. Således kan vår förståelse av vetenskapen aldrig lita på fullständig ”objektivitet”, vi måste redovisa subjektiva perspektiv också. –
Denna Kuhns slutsats avfärdar naturalismens krav på rationalism och statistiska mängdata för att falsifiera en hypotes som enda giltiga typ av paradigm. All den stund som subjektiviteten erkänns så erkänns också alla kvalitativa forskningsansatser. Slutsatsen i detta är att ett enda unikt fall kan medföra ett paradigmskifte förutsatt att vetenskapen accepterar det. Exempel på detta finns antagligen inom alla vetenskapens forskningsområden. /Börje
Jag har öht inte diskuterat positivism eller naturalism eller kvantitativ vs. kvalitativ forskningsmetod.
Jag diskuterar huruvida paradigm kan ses som trossystem eller inte som Pia Hellertz vill beskriva dem. Hade de varit trossystem så hade det inte uppstått några anomalier i dem. Anomalierna uppstår pga friktion mot verkligheten, dvs man får in observationer som inte stämmer med vad det givna paradigmet förutspår. Paradigmen är öppna modeller, till skillnad från trosföreställningar som är slutna. Trosföreställningar prövas inte mot fakta.
I den vetenskapliga världen i dag så är det i princip bara i den naturvetenskapliga som det finns paradigm. Det finns de som vill tala om samhällsvetenskapliga och humanistiska paradigm också. Men dem ”paradigmen” skulle jag snarare kalla för perspektiv eller grundantag, av det enkla skälet att dess grundläggande antaganden om världen inte har prövats och bevisats på samma sätt som t.ex relativitetsteorin har. Jag ser fram emot den dagen då vi kan tala om ett samhällsvetenskapligt eller humanistiskt paradigm, men vi är inte där i dag.
”Spito” , jag kan inte någonstans se att Pia Hellertz i sin artikel nr 3 säger att Paradigm är ett trossystem. Däremot: – ”Vi tror att våra trossystem är de enda sanna och rätta, vi är perspektiv- och paradigminsjunkna.”
Således blir paradigmet en del av trossystemet. Jag är inte säker på att du förstår skillnaden. Men om vi tar ett exempel som du nämner, Einsteins relativitetsteori. Den ersatte Newtons klassiska mekanik. Men innan Einsteins teori accepterades fick den som vid de flesta paradigmskiften genomgå en tuff debatt och kritik gentemot alla dem som förfäktade det gamla trossystemet omfattande Newtonparadigmet. Självklart finns det paradigm inom andra vetenskapliga traditioner. Kuhns The Structure of Scientific Revolutions särskiljer inte Naturvetenskapen från några andra discipliner. Anomalier (en avvikelse från det normala) finns naturligtvis inom all vetenskap.
Inom vetenskapsteori är falsifierbarhet ett metodologiskt krav för att en teori ska anses vara vetenskaplig – det ska gå att beskriva sammanhang då teorin inte håller för att man ska kunna bevisa att den fungerar (Somliga vill lägga aspekten sann men det är ju orimligt efter som just tron på att man funnit sanningen ofta visar sig inte hålla).
Till exempel anses inte vetenskapen kunna handskas med teorier vare sig om Guds existens eller ickeexeistens eftersom deras sanningshalt inte anses gå att verifiera. Utifrån detta förhållningssätt blir exempelvis ateism också en trosföreställning.
Vetenskapen kan inte avgöra om Gud finns eller inte, men vi måste därför inte välja mellan vetenskap eller tro. Ateism är ungefär lika mycket en tro som att låta bli att samla på frimärken är en hobby. Ateism är avsaknad av tro. Man låter bli att tro på Gud av samma skäl som man låter bli att tro på enhörningar. Det finns inget belägg för något av dem. Men jag antar att du för den skullen inte är beredd att kalla aenhörningismen för en trosföreställning.
OK. Strikt tekniskt sätt så skriver hon att de vilar på trossystem men det gör ingen skillnad i sak, för paradigmen – i sin kuhnska bemärkelse – vilar inte på tro, de vilar på observationer och det är också observationer som till sist skapar anomalierna i dem. Det enda du behöver förutsätta är att världen finns, att det finns regelbundenheter i den och att vi kan få kunskaper om dessa. I filosofisk bemärkelse obevisad antaganden för visso. Men jag skulle inte kalla det för tro.
Tvärtom, redan i förordet till The structure of Scientific Revolutions så särskiljer Thomas Kuhn samhällsvetenskapen från naturvetenskapen. Grunddragen till hans tankar om paradigm föddes just i insikten om hur man i samhällsvetenskapen inte kunde enas om vad som var relevanta vetenskapliga problem och metoder. Till skillnad från naturvetenskapen. Det finns många som vill tala om paradigm i samhällsvetenskapen och humanioran, men de har inget stöd för det hos Thomas Kuhn.
”The final stage in the development of this essay began with an
invitation to spend the year 1958-59 at the Center for Advanced Studies
in the Behavioral Sciences. Once again I was able to give undivided
attention to the problems discussed below. Even more important,
spending the year in a community composed predominantly of social scientists confronted me with unanticipated problems about the differences between such
communities and those of the natural scientists among whom I had
been trained. Particularly, I was struck by the number and extent of the
overt disagreements between social scientists about the nature of
legitimate scientific problems and methods. Both history and
acquaintance made me doubt that practitioners of the natural sciences
possess firmer or more permanent answers to such questions than their
colleagues in social science. Yet, somehow, the practice of astronomy,
physics, chemistry, or biology normally fails to evoke the controversies
over fundamentals that today often seem endemic among, say,
psychologists or sociologists. Attempting to discover the source of that
difference led me to recognize the role in scientific research of what I
have since called “paradigms.” These I take to be universally recognized
scientific achievements that for a time provide model problems and
solutions to a community of practitioners.”
http://insitu.lri.fr/~mbl/Stanford/CS477/papers/Kuhn-SSR-2ndEd.pdf
Tack för alla kloka och intressanta kommentarer till mina kapitel. Jag tycker i det här läget att det är svårt att gå in och diskutera inläggen eftersom jag inte vill föregå mina kommande kapitel. Jag håller med dig Spito om att paradigmbegreppet ofta är misshandlat och att man ibland menar exempelvis perspektiv eller grundantaganden, men jag lovar dig att det inte är det jag menar. Men som sagt – jag återkommer i kommande kapitel.
Tack alla för att ni läser och kommenterar. Det är lärorikt.
Pia
Spito och fortfarande finns ingenting i Kuhns texts som motsäger paradigm och anomalier som underställer sig vetenskapens metodik. Tvärtom.
Jag hänger nog inte riktigt med i ditt resonemang här och är inte riktigt klar med vad det har för bäring på mina påståenden. Kan du klargöra? Illustrera gärna med direkta citat så slipper vi spekulera vad Kuhn faktiskt sagt eller inte.
Spito, du nämner enhörningar. En mer relevant liknelse är bergsgorillor som fram till 1902 ansågs vara en myt baserad på anekdoter från urinvånares fantasier. När så en tysk officer stötte på ett par och dödade dem blev de verkliga och man ansåg sig ha funnit en ny art.
Angående referens till Kuhn: forskarna klarar inte att utföra vetenskap utan en uppsättning övertygelser som utgör grunden för deras utbildning. Verksamhet som överensstämmer med den vetenskapliga tron är ”ett påfrestande och hängivet försök att påtvinga naturen de konceptuella lådor som tillhandahålls av forskarens yrkesutbildning,” – ”normal vetenskap undertrycker ofta grundläggande nya fynd eftersom de nödvändigtvis undergräver forskarens fundamentala åtaganden.”
(scientists cannot do science without a set of beliefs that form the foundation of their education. Activity that conforms to the scientific faith is ”a strenuous and devoted attempt to force nature into the conceptual boxes supplied by professional education,” – ”normal science often suppresses fundamental novelties because they are necessarily subversive of its basic commitments.”)
Jämför gärna med gorillor om du vill. Den dagen vi hittar enhörningar eller Gud så kommer jag att tro på dessa fenomen. Fram tills dess så håller jag dem för osannolika, den hållningen är inte en tro.
Kuhn-citatet du lägger fram presenterar det som kallas för normalvetenskap, dvs det för stunden rådande paradigmet i någon naturvetenskap, inga konstigheter med det. Definitivt inget som motsäger det som jag skrivit.
Men vad kommer resonemanget med ”scientific faith” ifrån?? Det är ju inget som finns i Kuhns text. Kan du ange källa?
Jämförelsen med Bergsgorillor har en relevans då man ansåg den vara en myt innan den erkändes som verklig. Även temat gällande tro på och icketro på Gud. Här ligger den eventuella bevisbördan åt båda håll. Att du vidhåller enhörningen som exempel diskvalificerar från vidare dialog. /Börje
Skillnaden är att gudstro är ett positivt påstående (Gud finns antagligen) medan icketro är ett negativt påståenden (Gud finns antagligen inte). Därför min jämförelse med ickefrimärkssamlaren. Jag är ateist på samma sätt som jag är aenhörningist.
Känner mig dock inte klar med Kuhn. Ditt anförda citat vill jag gärna veta källan till i synnerhet i och med att den innehåller formuleringar som ”scientific faith” som inte verkar komma från Kuhn.
Förstår inte logiken här Börje. Menar du att bara för en myt av alla oräkneliga antal myter som funnits, visade sig vara sann, så ska vi anta att en annan myt lika gärna kan vara sann, trots att det inte finns några som helst faktiska reella bevis för att den skulle vara så?
Med retoriken du har framfört här, blir alla myter troligtvis sanna eftersom vi inte kan bevisa att de INTE är sanna.
Jag syftar till det du skriver här:
”Även temat gällande tro på och icketro på Gud. Här ligger den eventuella bevisbördan åt båda håll.”
Förresten, när du skriver icketro, menar du då avsaknad av tro, eller en aktiv tro på att någon gud inte finns?
Magnus, naturligtvis är din frågeställning retorisk. Du vet lika väl som alla andra att bara för att en fråga besvaras med ja behöver inte alla andra frågor få bejakande svar. Möjligen kan barn önska sig det men knappast en livserfaren vuxen. Med mognad inser man att det finns frågor som inte har enkla ja nej svar utan som väcker tvivel och kan inte få enkla förklaringar. Kunskapsfältet har ett oändligt antal frågeställningar kring vilka mänskligheten prövar olika antaganden för att antingen avfärda dem eller få dem verifierade eller prövade ofta utan enkla slutresultat. Varje tid har visat upp olika utgångspunkter och trosföreställningar. Descartes som så omhuldas av reduktionisterna utgick från ickeobservation. Istället skulle en Guds nåd via anden och introspektion ge honom insikter. Nåväl myten om Descartes objektiva reduktionism tycks fortleva bland naturalister, ateister och ”realister”. Varje tid har sina manifestationer av ”sunt förnuft”, trosföreställningar och sagoberättande. Myten om din existens verifieras då du kliver fram i kött och blod och kan då överraska närvarande med att uppvisa både utseende och beteende som inte stämmer med alla sagorna om dig. Dock de flesta myter förblir sagor. Till myter som inte kan avfärdas som sagor hör frågan om en Gud. Här finns hela spektrat av trosföreställningar men också vetenskapliga evidens.
Att lägga all sin kraft på att hävda Guds Icke existens tycks mig som en ganska bortkastad energi. Därför att det är något du inte kan bevisa. Att från det dra slutsatsen att alla myter troligtvis är sanna är en utgångspunkt som förefaller barock. Men man ska aldrig säga aldrig. Det är upp till var och en att tro och pröva detta. En övervägande del av mänskliga populationen har en slags Gudstro om än skiftande. Vilket också stämmer med utgångspunkten för att alla sådana trosuppfattningar är unika för var och en. Ateism är således också en trosuppfattning. Du kan nämligen inte bevisa ickeexistens lika lite som du kan bevisa ickeexistens av känslor vilket behaviorister försökte göra som också har beröring med naturalismens avskrapade föreställlning om verkligheten.
Icketro är naturligtvis också en aktiv tro på att något inte finns. Länge hävdades tron på en platt jord. Trots att många konstaterat att den borde vara rund. Det tog lång tid att övertyga främst religioner som Katolicism och mänskligheten underställd denna religion om jordens plats i universum och att planeterna var runda klot. Idag finns fortfarande en liten andel som hävdar sin tro att jorden är platt ungefär lika stor andel av mänskligheten som hävdar ickeexistens av en gud. Det ska bli intressant att se om och hur Pia tar upp detta med trosföreställningar i sin fortsatta serie om paradigm.
Lite citat från ditt inlägg:
”Till myter som inte kan avfärdas som sagor hör frågan om en Gud. Här finns hela spektrat av trosföreställningar men också vetenskapliga evidens.
Att lägga all sin kraft på att hävda Guds Icke existens tycks mig som en ganska bortkastad energi.
Ateism är således också en trosuppfattning….Icketro är naturligtvis också en aktiv tro på att något inte finns.”
Vilka vetenskapliga evidens finns för varandet av något som kan liknas vid en gud? Jag hoppas innerligen att du inte tänker referera till din egna slutsats av Higgspartikelns
Ateism kan vara antingen vara både avsaknad av eller avståndstagande från tro på någon gud (klistrat från wiki). Jag själv är i avsaknad av tro. Dvs jag lägger ingen kraft på att bevisa en icke-existens och jag säger varken bu eller bä. Men självklart ligger det inte nära till hands att tro på någon slags gud innan det framförs något som skulle styrka det. Lika lite som jag skulle trott på Spitos enhörningar eller bergsgorillor innan det läggs fram något som kan styrka det. Jämförelsen med bergsgorillor som visade sig existera är således helt irrelevant.
Retoriken är däremot totalt användbar åt andra hållet. Att lägga sin kraft på att hävda en sak som INTE kan bevisas, tycks mig vara bortkastad energi.
Att jag tillhör en klick som skulle vara lika stor som klicken på planeten som tror att jorden är platt, är naturligtvis inte sant.
Verkade som att du insinuerade (har jag fel?) att faktumet att majoriteten på planeten är troende, skulle vara något slags stöd för varandet av en gud? Det har såklart bara att göra med människor är utrustade med en rädsla för döden och desperat letar efter lösningar som sedan förs vidare på följande generation.
För att återvända till diskussionens startpunkt…på vilket sätt skulle existensen av en gud vara mer trolig än enhörningar? Vilket stöd finns?
Självklart är det inte en bevisbörda åt båda hållen, den logiken är barock om någon. Om jag vill hävda att Agartha visst existerar och att det bor människor i planetens inre, så ligger såklart bevisbördan på mig. Inte hos den som säger ”nej det förefaller osannolikt”.
Se trackbacks ”Gud finns i hjärnan”. Och jo den absoluta majoriteten av jorden befolkningen är troende. Åt ena eller andra hållet. Jag anser inte att du tillför dialogen något mer och finner för min del för gott att avsluta den. Av samma skäl som jag avslutade Spito. Har du inget mer än enhörningar att komma med diskvalificerar du dig.
Dialog i kommentarsfälten går ut på att diskutera artiklarnas innehåll. Det förutsätter ett genuint intresse att utveckla tankegångar som befruktar kunskapsutvecklingen. Raljanta och nedsättande kommentarer kommer omedelbart att tas bort och dess avsändare att blockeras.
Comments are closed.